VARSELVÅGEN ” Du är övertalig, Björn, De blev var
slade alla tre. Men för var och en blev utgången olika. Här är Björns, Lenas och Snövits egna ord om vad som hände eſter chockbeskedet. HUR DET KÄNDES? Det var som att få ett bowlingklot i huvudet från andra våningen. Jag bara tittade på chefen. Du är övertalig, Björn, du är uppsagd, sa han. Jag hade ett otroligt roligt jobb. Jag var provsamordnare på Volvo Personvagnar. Allt som är nytt i bilen ska provas: aircondition, bromsar… Om man gillar bilar är det ett perfekt jobb. I december 2008 kom varselvågen, det var väl andra eller tredje på raken. Vi visste att någon skulle sägas upp i gruppen. Vi satte oss i ett konferensrum, vi var 15, och så gick vi in en och en till chefen. Och jag fick Svarte Petter, jag kom tillbaka med uppsägnings papperen i handen. Jag hade jobbat 26 år på Volvo, men det spelade ingen roll. Facket la pussel tillsammans med företaget och tittade på vem som behövdes på vilken plats. Jag var beredd lite grann på att det kanske var jag som var proppen. Jag hade en sorg med mig, jag förlorade min son för 13 år sedan i en olycka då han var åtta år. Efter det kunde jag inte utsättas för stress. Jag levde i min egen lilla bubbla. Jag gjorde säkert ett bra jobb, men kapaciteten som de andra hade fanns inte. Redan då var jag ute och föreläste om sorg. Jag pratade om vad man går igenom när man förlorar någon på det här sättet. Man överlever och lär sig leva med sorgen, men det blir aldrig som förut. JAG KUNDE TÄNKA MIG att jobba med hjärtat, med människor i sorg. Ett år innan jag blev uppsagd hade jag varit på en begravningsbyrå och pratat med ägaren, han hade begravt min son. Vi åt lunch och talade om hur man blir begravningsentreprenör. Så blev jag av med jobbet. Månaden efter ringde jag Fonus och fick en praktikplats i tre månader. Jag kunde jobba gratis eftersom jag hade mitt avgångsvederlag. Jag fick en chans att byta inriktning i livet, 50 år gammal. Nu är det en ynnest att gå till jobbet varje dag, det kan jag inte säga att kände på Volvo. När jag blev uppsagd 2008 var det väldigt mycket upp och ned. Man blir utpekad, inget snack om det. Jag stängde av datorn och så gick jag. Jag satt inte och fikade med gänget, utan sa att ni får ha det så bra. Jag känner ingen bitterhet vare sig mot min chef eller facket. Det släppte jag på en gång. I stället var det på tiden att jag fick ny chans. // 24 KOLLEGA 2-13