/// TEKNIKARBETSGIVARNA Lön: l Lönerna ska sättas
på företagsnivå. Kommer parterna inte överens lokalt gäller den siffra som man enats om på central nivå. l Möjlighet att komma överens lokalt om att lönen ska sättas i samtal mellan chef och medarbetare. l Inga individgarantier. Tid: l Möjlighet att arbeta mer övertid. Övrigt: l Visstidsanställningar ska kunna vara i max två år. I visstidsanställningar ingår även provanställningar. l Treårigt avtal. vägrade gå med på att alla ska ha rätt till en garanterad löneökning, inte heller ville man ersätta de anställda för de pengar som tidigare avsatts för kompetens utveckling, den så kallade 0,2:an, men aldrig betalats ut. Förhandlare brukar prata om att de pyntar julgranen före förhandlingarna, det vill säga hänger upp alla lockande, glittrande krav. Finns det alltså frågor som man driver i avtalsrörelsen trots att båda parter vet att de är dödfödda? Nja, är väl svaret. – Nej, det är inte realistiskt att komma med långa kravlistor. Det skapar förväntningar som inte går att infria, säger Niklas Hjert som menar att Unionen blivit bättre på att kapa listorna och konkretisera kraven under de senaste avtalsrörelserna. – Däremot tar vi med vissa saker som är svårare än andra att få igenom. I förhandlingen kan det visa sig att en del av dem kanske bara går att få igenom om vi accepterar motkrav som vi inte kan gå med på. På arbetsgivarhåll har man en liknande inställning: man driver inget som man inte tror att man förr eller senare kan få igenom. Däremot är det självklart att det sker en rangordning av kraven internt. Vilka är viktigast att få igenom och vilka kan man tänka sig att överge? MAN KAN TÄNKA SIG att facket skulle kunna släppa kravet på att begränsa möjligheterna att avtala bort övertidsersättningen. Verktyget för detta finns ju redan i avtalet, som en källa med viss insyn i förhandlingsspelet påpekar. Kravet på friskvård är ett annat sådant lite luddigt krav som kan vara svårt att infria. Däremot kan man gissa att kravet på kompensation i någon form för dem som jobbar oregelbunden tid väger tyngre. Även kravet på föräld ralön menar man allvar med, även om det kan bli problem att få igenom för de högavlönade på grund av kostnaden. Tydligt är också att vissa av arbetsgivarsidans krav anses fullständigt omöjliga att infria. Dit hör krav på förändringar av hur lönerna sätts på företaget, liksom att det inte ska finnas några garanterade löne höjningar. EN ALLDELES SÄRSKILD sak att ta hänsyn till vid just denna avtalsrörelse är att en mängd avtal löper ut samtidigt, den 31 mars. Därför brådskar det mer än vanligt för industrins förhandlare att komma överens. Ingen av dem vill att till exempel handeln ska gå före i avtalsrörelsen. Industrin ska, som det heter på förhandlarspråk, sätta märket, det vill säga nivån på löneökningarna i samhället. Tanken är att den svenska ekonomins utveckling hänger på hur det går för exportindustrin. Övriga på arbetsmarknaden får anpassa sig. Självklart, anser Svante Nycander, före detta chefredaktör på Dagens Nyheter och författare med stort intresse för fackliga relationer och arbetsmarknadsfrågor. – Om inte industrin som är konkurrensutsatt internationellt är löneledande måste någon annan vara det. Risken är stor att det blir de näringsgrenar som lättast kan vältra över kostnadshöjningar på konsu2-13 KOLLEGA 51