AVTALS AVTAL 2013 Avtalsfajten befinner sig i slu
tfasen. I tre månader har de stått och småjabbat med varandra, Unionens ordförande Cecilia Fahlberg och Teknikföretagens vd Åke Svensson. Är det dags för ett avgörande slag? // TEXT NIKLAS HALLSTEDT // BILD HELENA LINDHOLM ÄRLIGHETENS NAMN är det väl ingen som tror på det. Varken fack eller arbetsgivare brukar gå på knock. Möjligtvis blir de lite andfådda, men knappast blåslagna. Den vanliga utgången brukar vara att de står i var sin ringhörna och utmålar sig som segrare. Fast den beskrivningen håller de inte med om själva. Det är svårt att se att någon vinner, båda parter måste ju acceptera avtalet, anser de ansvariga förhand lingscheferna, Niklas Hjert på Unionen och Anders Weihe på Teknikföretagen. Facket får sin lönehöjning, arbetsgivarna slipper strejker. – Från vår sida går det aldrig att beskriva en förhandling som en seger, som att man kört över facket. Det är i grunden en korkad inställning. Det gäller att hitta något så att man tar sig ur det här utan att det leder till konflikt, säger Anders Weihe. Det som de allra flesta medlemmar anser är viktigast, pengarna, brukar lösa sig. Utåt sett utan alltför stor dramatik. I förra avtalsrörelsen krävde facket löneökningar på 3,7 procent per år, det slutade med 2,6 procent, det vill säga runt 70 procent av utgångskravet. Motsvarande procentsats den här gången skulle innebära att man landade på runt 2 procent, eftersom Unionen kräver minst 2,8 procent. Procenten är en viktig fråga. Både symboliskt, det gäller för båda parter att visa att man inte lagt sig platt, och för att man talar om reda pengar. I slutänden krävs det en kompromiss som båda parter kan leva med. Arbetsgivarna i Teknikföreta48 KOLLEGA 2-13