ful. Att hon kämpar med sig själv varje dag. Att
det bara är på scenen hon får vila från mörkret. Linda har grubblat mycket över sin dåliga självkänsla, var den kommer ifrån. För självförtroendet är ändå okej. – Ibland känner jag att jag målat in mig i en bild jag inte kan leva upp till. Mina första album var hyperspralliga, folk har ju bara sett mig på scenen. De tror att jag är glad dygnet runt men jag är i själva verket motsatsen 90 procent av tiden. LINDA OGILLAR ATT OMGIVNINGEN tror att hon går helt obekymrad genom livet. Hon är glad men hon svänger, mellan det koleriska och det melankoliska, det rastlösa och lugnet som hon älskar. Linda förstod att hon skulle skapa medial uppmärksamhet genom att ställa upp i ett av Sveriges mest sedda tv-program. Hon visste att det skulle bli jobbigt men det blev kämpigare ändå. Hon ångrar sig ändå inte. Inspelningen var tuff men fantastiskt rolig. Linda blev folkkär på kuppen och hennes nya platta hade inte låtit som den gör om hon inte varit med. – Men jag har kommit fram till att jag inte gillar att vara i ropet. Innerst inne vill jag förbli den lilla indieartisten som gör nördig musik. De som orkar bry sig, bryr sig. De andra får glatt gå vidare, ovetande om min existens. Samtidigt som Så mycket bättre sändes var Miss Li mitt upp i en turné. Det blev för mycket. Linda drabbades av scenskräck, hon pallade inte trycket. När turnén var över bestämde hon sig för att lägga av som artist. Hon minns ett tillfälle i Norge. Hon ska strax ut på scenen men ligger i soffan i logen och gråter hysteriskt. Hon fixar inte det här, hon vill inte. Det var som om rummet blev för stort och ljuset för starkt. – Till slut gick jag ut, mötte publiken och 2-13 KOLLEGA 41