AVTAL 2013 KRAVEN: /// UNIONEN Lön: l Lönepott: 2
,8 procent. l Lägsta löneökning: 430 kr/mån. l Fasta ersättningar höjs med minst 2,8 procent. Tid: l Under första anställningsåret ska inte individen kunna göra upp om att övertidsersättning inte ska utgå. l All tid som ställs till arbetsgivarens förfogande ska vara arbetstid. l Arbete vid obekväma och oregelbundna tider ska kompenseras med förkortad arbetstid Övrigt: l Avsättning till individuellt sparande som ska göra delpension möjligt. l Föräldralön i sex månader. Tillsammans med ersättning från Försäkringskassan ger den 90 procent av lönen. l Alla ska ha rätt till friskvård. gen skulle naturligtvis helst inte vilja betala ett öre. Med den dåliga konjunkturen och de höga varsel siffrorna i ryggen kan de antagligen pressa procentsatsen en del. I mitten av februari erbjöd de 4,5 procent på tre år, ett bud som givetvis var oacceptabelt för facket. ” Jag tror att det här kommer att handla om löner punkt slut. Man tjuvhåller på varandra, eſtersom man är oense om vad man ska förhandla om.” Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia LIKSOM NIVÅN PÅ lönehöjningen är längden på avtalet i högsta grad förhandlingsbar. Unionen har varit tydligt med att man kan tänka sig ett treårigt avtal, precis som arbetsgivarna vill, förutsatt att man får något annat i utbyte. I första hand vill man ha till pensionsavsättningar som gör det möjligt för anställda att gå i delpension före 65 års ålder. Den idén tycks arbetsgivarna också vara välvilliga till. Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, tycker för sin del ändå att det rent generellt lutar åt korta avtal. – Det är ju en tid av rätt stor osäkerhet. Jag är inte säker på att någon skulle våga sätta sig och binda upp sig för två eller tre år. Det är ingen som vet vad som händer med ekonomin, men allt tyder på att vi kommer att fortsätta harva ett tag till. De kommande avtalen kommer att vara ”minimalistiska”, tror Lars Magnusson. Dels beroende på det osäkra ekonomiska läget, dels på grund av att förhand lingar om arbetsrätt och jobb för unga spruckit tidigare. – Båda parter skulle vilja ta ett steg och teckna kollektivavtal i andra frågor än rena lönefrågor. Som det nu är kommer det att få vänta ett tag. Jag tror att 50 KOLLEGA 2-13 det här kommer att handla om löner punkt slut. Man tjuvhåller på varandra, eftersom man är oense om vad man ska förhandla om. ALLA FRÅGOR ÄR INTE lika enkla att förhandla om som avtalslängden. – Man kan måla in sig i ett hörn och göra en frågeställning till en principfråga och närmast en religiös fråga. Det finns alltid sådana frågor, säger Anders Weihe. En sådan fråga i denna avtalsrörelse skulle kunna vara hur facket bemöter arbetsgivarnas krav på att det ska gå att komma överens om löneökningar eller lönesänkningar ute på företaget. Så låter det i alla fall på Anders Weihe. – Det handlar inte om något systemskifte. Det innebär fortfarande att det finns en siffra som gäller om man inte kommer överens om annat. Beskrivningen av de lokala företrädarna som mähän, det antyder att förbunden antingen betraktar sig som kraftlösa eller inte är beredda att ta sitt ansvar. Det tror jag inte ett ögonblick på. Jag uppfattar det som retorik. I förra avtalsrörelsen valde Unionen att gå ut i strejk vid flera tillfällen. Det tillhör inte vanligheterna för tjänstemännen. Det är inte heller något man egentligen vill, förklarar Niklas Hjert. – I grunden är det inte önskvärt med en konflikt, men det måste ha blivit uppenbart att vi har den förmågan om det krävs. När det strejkades så sent som för ett år sedan hand lade det bland annat om att arbetsgivarna