Buffé 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40 Del 1 2 fortsättning följe jer r>a f
Lzt-ftk @r*i£u@ $d<i$5 Samuel älskade att åka skidor, men han hatade att åka skridskor. Ännu värre var att spela hockey. Klubban använde han mest till att hålla balansen med. Pucken var han rädd för. Nej, var det någonting Samuel var säker på, så var det att den enda puck han gillade var lakritspuck - på sommaren. När han var liten tvingade pappa ut honom så fort skridskobanan var spolad, men nu var det över två år sedan pappa hade fått med honom. • Nu plågade pappa Svea istället. Fick han som han ville, skulle hon bli det första kvinnliga NHL-proffset. På måndag var det friluftsdag. Förr om åren fick man välja mellan skidåkning och skridskor. Det hade varit ett lätt val. I år fick man inte välja. I år var alla tvungna att åka skridskor. Samuel skulle skämma ut sig. De andra killarna i klassen såg fram emot friluftsdagen och gjorde ingenting annat än att snacka hockey och utrustning. Förmodligen var han den enda i hela skolan som inte kunde åka. Inte underligt då att Samuel hade glömt att ge lappen till mamma. Den hade legat ihopskrvnklad i "ryggan" hela veckan. Samuel hade hoppats på ett mirakel. Antingen att måndagen aldrig skulle komma eller att han skulle bli sjuk. Måndagsmorgonen kom och Samuel kände sig frisk som en nötkärna. Ute sken solen frän en klarblå himmel och snön gnistrade vit på taken. I tio minuter hade han legat och koncentrerat sig på att må dålig. Det var omöjligt, han kunde inte ens framkalla lite magknip eller örsprång. Dessutom hade han kommit på att det var basketträning i kväll. Var han sjuk från skolan, fick han inte gå och träna, och de som inte tränade fick inte vara med på matchen på lördag. Matchen var viktig, och Samuel behövdes i laget. Laget fick man inte svika, brukade tränaren säga. Någon svikare ville inte Samuel vara. Alltså var han tvungen att kliva upp. Tvungen att åka skridskor vare sig han ville eller ej. -Vart ska du? sa mamma när Samuel kom in i köket, klädd i skidbyxor och fleecetröja. -Åka skridskor, sa Samuel. Det är friluftsdag i dag. Förresten ska vi ha matsäck med oss. Jag vill ha pannkakor och varm choklad. - Du är inte klok! sa mamma. Komma och säga det nu, när du ska gå om en kvart. Hur länge har du vetat om det här? -Vet inte. Samuel ryckte på axlarna och hällde upp lite fil. Mamma öppnade kylskåpet och suckade. - Det finns ingenting hemma. Hur kan man lägga en friluftsdag pa en mandag? I lar lärarna inga barn själva eller? Det blir ostsmörgås och titta... lite kex har vi. -Då stannar jag hemma, sa Samuel. Alla brukar ha pannkakor eller stekta ägg eller köttbuilsmackor. Jag vägrar att ha en torr ostmacka med mig. Förresten gillar jag inte den där osten. Och var är mina skridskor? - 1 källaren förmodligen. Mamma drämde igen kylskåpsdörren och letade rätt på sin plånbok. Stick i väg och köp nåt på bageriet. Dom har färdiga mackor. Jag springer ner och letar efter dina skridskor. Mamma såg stressad ut och mumlade nåt ilsket om pappa som hade smitit iväg till jobbet och lämnat henne att klara upp det här. Pä bageriet doftade det ljuvligt. Samuel blev sugen på allt. Det var nästan omöjligt att välja. Tur att mamma var så snäll att hon hade skickat med honom en hundring. Den räckte till både en stor räkmacka, en bakelse, cn bulle och två hekto kakor. Samuel köpte en läsk också. Man blev törstig av kakor. -Ä r du inte klok! skrek mamma. Har du köpt upp för hela hundringen? - Fick jag inte det då? sa Samuel. Det trodde jag. -D å trodde du fel! Prova de här nu. De ser lite små ut. Samuel tittade på skridskorna och fnissade. De hade krvmpt. Han kunde inte ens få i foten trots att mamma pressade på. - Du kan låna mina, gäspade Karin som kom ut i köket. - Prinsess-skridskor, fnös Samuel. - Det gör väl inget, sa mamma. Ni har ju samma storlek. Du får dra ner byxorna. Då syns det inte. Samuel började gråta. Han kunde precis se hur alla skulle skratta åt honom. En kille pa vita tjej-skridskor med taggar på tån. Han skulle bli utskämd för livet. Han skulle få emigrera. Till ett land där de inte åkte skridskor. -Jag skojade bara, sa mamma. Tror du att du kan ha pappas? Det trodde inte Samuel. Inte ens om han hade fyra par strumpor på sig. - Då får du stanna hemma, suckade mamma till slut. Jag får säga att du var sjuk. - Men jag vill ju gå, snyftade Samuel. Jag har basketträning i kväll. -Ja, ja, sa mamma och tittade på klockan. Det blir nog bra med det. Men nu kommer jag för sent till jobbet. Jag blir galen på dessa friluftsdagar! Samuel torkade tårarna. Han insåg plötsligt att miraklet hade skett. Han skulle slippa åka skridskor och han skulle få gå på basketen, och han hade världens godaste matsäck. Den skulle han äta framför teven. Länge leve friluftsdagen!
Buffé Sida 41
Buffé Sida 42