Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27 »Om du intervjuar mig om tio år ko
mmer du kanskemärka att jag både hunnit lämna och komma tillbaka till politiken.« Niklas tycker… ...om las: turodningsreglerna bör helst skrotas. I andra hand ska undantagen utvidgas. Han är inte heller intresserad av någon annan form av skyddslagstiftning av den typen som finns i Tyskland, ˝varför ska man välja mellan pest och kolera˝? ...om facket: ett särintresse och ska behandlas som sådant.LOär till exempel mycket bra på att värna om sina medlemmars intressen, men bryr sig inte alls om dem som står utanför arbetsmarknaden. – Det är klart beroendeframkallande. Det kan jag själv se. Men man måste ha distans till detta. Han må vara en motvillig politiker. Men hur är det med värderingarna, hur moderata är de? Han propagerar djurrätt, miljömedvetenhet - och i en radiodebatt efter EU-valet blev han närmast fnittrig när Piratpartiets framgångar kom på tal. Att så många ungdomar röstade på dem tyckte han var ”ganska tufft”. Är han rentav en motvillig moderat? Det skulle han nog inte själv hålla med om. Men hans åsikter sticker åt lite olika håll; å ena sidan ska politikerna hålla fingrarna borta från universiteten, där är han traditionellt konservativ, å andra sidan ska universiteten inte vara fria att själva utforma sina utbildningar, i alla fall inte om de lockar in ungdomar på tramsutbildningar som inte leder till jobb. Las är ett rött skynke för honom eftersom han anser att den hindrar ungdomar från att komma in på arbetsmarknaden. Samma resonemang applicerar han på facket: de motarbetar ungdomar. Men vid närmare diskussion så inser han att en oreglerad arbetsmarknad inte heller är jättebra. Och så detta med ägande. Där han har en ambivalent inställning. Det gäller inte bara ägande av upphovsrätt till musik och film. Som den 80-talist han är tycker han att musiker och kompositörer får tjäna sina pengar på annat sätt än genom att klämma åt dem som laddar ner deras alster från nätet. Och även om han som moderat vurmar för näringslivet får han något mörkt i blicken när han talar om just denna del av näringslivet, musikindustrin. De är giriga, ljuger och tar lagen i egna händer, enligt Wykman. Kan det vara så enkelt att man inte ska kräva av ungdomspolitiker att de ska presentera en genomarbetad politik? Att ett ungdomsförbund ska bestå av brandfackelkastare och inte genomtänkta ideologer. Eller är det ett mer djupgående skifte i synen på ägande vi bevittnar? Grundfrågan handlar om immateriellt ägande: Ska man kunna äga värden man skapat fast de inte går att ta på med handen? Nej, svarar Wykman kategoriskt, med tillägget: – Vissa saker man kan ta med handen på kan man inte heller äga: människor till exempel. Värdet av information går överhuvudtaget inte att äga, enligt Muf-ordföranden. Men i ett samhälle där alltmer av det som är värt något består av information, av ettor och nollor, så blir det allt mindre som går att äga? – Ja. Men äganderätten är något som alltid ändrar sig. En ganska revolutionär ståndpunkt från det parti som mest av alla värnar rätten att äga och rätten att tjäna pengar på det man äger. Tre år efter att Niklas Wykman först steg in på Stora Nygatan är kontoret fortfarande kalt och bristfälligt möblerat. Niklas Wykman sitter i en stol mitt i rummet och säger att han nästan aldrig sätter sin fot här. Han är mest ute och far. Nu är han heltidspolitiker, tjänar 40 000 kronor i månaden. Ganska bra lön för en 28 åring, konstaterar vi båda. Och det har hänt något med post-it lappen. Den har försvunnit. Budskapet om att inte göra politisk karriär sitter inte längre på dörren under jackhängaren. – Jag reflekterade för ett tag sedan att den var borta. Det ska man inte tolka på annat sätt än att klistret i post it-lappar inte håller i evighet. Mitt löfte att inte göra politisk karriär kvarstår. Ett tecken på det är att jag inte kandiderar till Riksdagen 2010. Det hade annars varit naturligt. Om du intervjuar mig om tio år kommer du kanske märka att jag både hunnit lämna och komma tillbaka till politiken. 8-09 KOLLEGA 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68