Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56 DEBATT Uppförandekoder och etiska
regler i all ära. Men det är först när de anställda organiserar sig fackligt och får något att säga till om som det blir bestående resultat, hävdar debattören och frilansskribenten Mats Wingborg. MATS WINGBORG, DEBATTÖR OCH FRILANSJOURNALIST »Genomattgåsamman har vi fått makt« A llt fler av de varor vi köper är tillverkade långt från Sverige under miserabla förhållanden. Hur vi kan agera för att förbättra villkoren? Facket har en beprövad metod som går ut på sympatiåtgärder och solidariskt stöd till de anställda. Under det senaste decenniet har dock två andra aktörers strategier fått allt större genomslag. Dels handlar det om konsumentrörelsen, som utövar påtryckningar på företag för att förmå dem att ta ansvar för arbetsvillkoren i omvärlden. Dels om ideellt inriktade företag med ambitionen att stödja en human och hållbar utveckling. Ofta kallas företeelsen för rättvis handel. Alla de här strategierna har resulterat i förbättringar för arbetstagarna, men de är av olika karaktär och olika långtgående. Efter att ha specialstuderat tre svenska företag som var för sig representerar var sin strategi är min slutsats tydlig: bäst effekt har det gett när de fackliga organisationerna varit med och drivit fram förändringarna. Där har inte bara arbetsvillkor förbättrats, de anställda har också fått ett rejält inflytande över sin arbetsplats. Men konsumenternas och företagens insatser har också varit framgångsrika, även om de inte alltid lett till högre löner och facklig organisering. De företag som jag har valt att titta närmare på är klädföretagen 56 KOLLEGA 8-09 Lindex och Dem Collective samt däcktillverkningen inom Trelleborg. Lindex lägger ut sin produktion på 200 leverantörsföretag världen över. För tio år sedan antog företaget sin första uppförandekod efter starka påtryckningar från konsumenthåll. För att följa upp koden inspekterar Lindex sina leverantörer regelbundet. En del av inspektionerna görs av oberoende institut. Jag har granskat två av leverantörsfabrikerna, som båda ligger i industristaden Noida strax utanför New Dehli. Det är lätt att konstatera att arbetsmiljön, säkerheten och brandskyddet har blivit mycket bättre sedan koden infördes. Barnarbete förekommer inte heller längre och arbetarna är försäkrade samtidigt som de får extra betalt vid övertidsarbete. Men Lindex strategi har haft sina begränsningar. De anställda får till exempel bara betalt enligt den statligt fastställda minimilönen, vilket tvingar många till övertid. Ett annat problem är att ingen anställd är fackligt ansluten. Företaget uppmanar dem som vill påverka att skriva lappar, som sedan ska läggas i en ”förslagslåda”. Det står förvisso i koden att alla anställda har rätt att vara med i facket, men det har inte lett till att organiseringen ökat. Resultatet från Lindex stämmer väl överens med vad andra, internationella studier har kom- Trelleborgs fabrik i Biyagama, Sri Lanka. Nulyssnar företaget på oss mit fram till. Aktiva konsumenter har tvingat bland annat klädföretag att anta uppförandekoder. De har lett till stora förbättringar, men strategin har inte bidragit till facklig organisering. Dem Collective har en fabrik i Kadawatha i Sri Lanka. Grundarna av företaget bestämde sig redan från början för att klädtillverkningen skulle ske giftfritt och att arbetstagarna skulle erbjudas goda arbetsvillkor. Förhållandena vid fabriken är imponerande. Arbetarna där tjänar tre gånger så mycket som andra textilarbetare i landet och kan gott och väl leva på sin lön. Tygerna är till 100 procent ekologiskt framställda. Dem Collective är också noga med att följa hela kedjan i tillverkningen. När det sker färgtryck övervakar man att det inte används giftiga färger. Men även Dem Collectives framgång kan problematiseras. I Sri Lanka har företaget erbjudit goda villkor för ett tiotal arbetare, men det finns över 200 000
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68