Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48 Stampen – inte sämsta banken Den e
nes död, den andres brödär en vanlig bild av pantbanken. En sorglig inrättning där giriga ockrare skor sig på andras olycka. Men en Unionenmedlem som jobbade på pantbank förändrade min syn på panteriet. Text Johanna Rovira Bild Urban Orzolek P antbanken hjälper folk ur tillfälliga ekonomiska knipor. Genom att stampa på något värdefullt istället för att ta sms-lån eller dyra kreditkortslån slipper panka hamna i skuldfällan och få kronofogden på halsen. – När man är följsam med kunden blir det inte sorgligt, berättade en Unionenmedlem som jobbade där. – Det finns de som inte har pengar till mat för dagen och dem kan vi ju hjälpa. Sedan finns det andra som lånar till nöjen och några som säger att de lämnar in grejer här för att det är säkrare och billigare än bankfack. Pantbanken kräver aldrig en kund på pengar för ett förfallet lån. Den säljer panten på auktion i stället. Vill ingen betala tar pantbanken förlusten. Visar det sig däremot att varan är värd mycket mer än vad kunden fått låna är det kunden som får överskottet. Unionenmedlemmen kunde 48 KOLLEGA 8-09 berätta historier med guldkant om förbluffade kunder som fått sig en trevlig överraskning när de kvitterat ut överskottet från auktionen. Som killen som fick 25 000 för en gitarr han stampat på för 4000. Eller kunden som fick 17 000 för en klocka han belånat för 400 kronor. Fast de flesta kunder hämtar faktiskt ut sina panter. Bara fem procent låter bli och av dem är det med största sannolikhet en majoritet som faktiskt inte vill ha sitt guld. Flera kunder som kommit in när jag stått och hängt på pantbanken, har velat bli av med trasiga kedjor och enstaka örhängen eller någon gammal förlovningsring från ett förhistorisk sprucket förhållande – ett smycke som legat bortglömt i en låda tills krisen knackat på eller den nya kärleken börjat ifrågasätta affektionsvärdet. Det märks på pantbanken att det är kristider. Branschen har överlag ökat sin omsättning med 20-30 procent i år. – Vi växer hela tiden, men jag kan inte säga om det beror på krisen eller på att vi är en relativt nyöppnad pantbank, säger Mats Holmbäck, butikschef på Pantbanken Sveriges Uppsalakontor. – Det är bara fantasin hos värderingsmannen som sätter stopp för vad man kan värdera. Vi är öppna för allt – antika möbler, hemelektronik, instrument, leksaker, mopeder. – Fast inte mattor och kläder som gick att belåna förr i tiden. Och konst är jag lite restriktiv med. Matsilver går bra, men silversmycken har dåligt andrahandsvärde. Men man ska aldrig säga aldrig. Om du har några silversmycken du vill belåna tillsammans med guldsmycken går det bra. Det kan också löna sig att låta värdera panterna på olika pantbanker. När jag lät värdera några ringar i fjol skiljde det en tusenlapp mellan två butiker beroende på att man uppskattade storleken på diamanterna olika. – Diamantstorleken kan slå fel med 10 procent, medger Mats Holmbäck.
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68