UNIONEN I SIFFROR 968 MILJONER KRONOR Summan av a
lla medlemsavgifter för 2011. Alla siffror gäller för 2011. Genomsnittlig avgift per medlem och månad (exkl medlemsförsäkring): 176 kr Genomsnittlig kostnad per medlem och månad (exkl medlemsförsäkring): 263 kr 779 Antal anställda: Löner och andra ersättningar: Förbundsordförande: 1,12 miljoner kronor. 1:e och 2:e vice ordförande: Totalt 2,07 miljoner kronor. Färre klubbar trots fler Unionens beslut om att stärka medlemmarnas inflytande har blivit ett misslyckande. Antalet klubbar och förtroendevalda minskar stadigt. I Unionens handlingsprogram för perioden 2008–2011 slår man bland annat fast att förbundet ska öka den lokala fackliga närvaron, stärka möjligheten till inflytande, bilda fler klubbar och värva fler förtroendevalda. I verkligheten har det blivit precis tvärtom. Sedan bildandet 2008 har Unionen vuxit med mer än 50 000 medlemmar, men under samma period har antalet förtroendevalda blivit 1 762 färre. På klubbsidan har utvecklingen varit lika knackig, antalet Unionenklubbar är i dag 233 färre än när Sif och HTF slogs ihop. Fler medlemmar saknar alltså i dag någon form av facklig representation på sin arbetsplats än för fem år sedan. Enligt Unionens analys är den främsta orsaken till utvecklingen att allt fler stora företag, där Unionen har en fungerande klubbverksamhet, flyttar utomlands. Den verksamhet som blir kvar i landet består av mindre arbetsplatser utan klubb eller förtroendevalda. – Hela Unionens struktur är anpassad till de stora arbetsplatserna där man kan bilda klubb och där det finns en arbetsgivare som har förståelse för det fackliga arbetet. Nu ökar antalet mindre arbetsplatser dramatiskt inom hela vår sektor och där bildas inte nya klubbar i samma utsträckning. Där har Unionen inte hängt med i utvecklingen, vi behöver göra en stor förändringsresa internt för att kunna stötta mindre arbetsplatser och attrahera medlemmar att ta på sig uppdrag, säger Cecilia Gåije, chef för Unionens förtroendevaldsektion. – Dessutom finns det inte samma fackliga vana att falla tillbaka på i de branscher som växer, som it-, konsult- och tjänstebranschen. En annan orsak till utvecklingen är att Unionen fått bättre koll på sitt register och avregist12 KOLLEGA 1-13 rerat inaktiva klubbar. Dessutom upplever allt fler förtroendevalda att det har blivit tuffare att ha ett fackligt uppdrag. – Framför allt har man inte möjlighet att avsätta den tid som behövs, det är viktigt att de förtroendevalda känner att de har rätt förutsättningar, kompetens och stöd. Det förekommer även att man blir motarbetad av arbetsgivaren, men det handlar oftast om okunskap och ointresse. Det finns organisationer som är antifackliga och det är generellt ett större problem i internationella koncerner än i svenska. Den negativa utvecklingen har inte undgått förbundsstyrelsen som tagit fram en plan för att vända trenden. Det långsiktiga målet är att det senast 2015 ska finnas facklig representation på 75 procent av arbetsplatserna med mer än fem medlemmar. I dag finns det förtroendevalda endast på hälften av dessa arbetsplatser och på mindre arbetsplatser än så är siffran endast tio procent. På stora företag, med över 50 medlemmar, har över 80 procent av medlemmarna klubb eller arbetsplatsombud att vända sig till. Cecilia Gåije medger att förbundet inte lyckats förverkliga kongressbesluten från 2008 och 2011 som säger att antalet klubbar och förtroendevalda ska öka och där inflytandet på arbetsplatsen är en prioriterad fråga. – Men sedan förbundsstyrelsen tog tag i frågan i april har det definitivt tagit skruv i organisationen. Tidigare har vi fokuserat på att bli många, nu tar vi nästa steg, nämligen att också organisera oss. Det är viktigt att förbundsstyrelsen har satt ett mål, det kommer att frigöras kreativitet och resurser för att förvekliga det här. Förbundsstyrelsen har avsatt väldigt mycket pengar för att stärka just den här verksamheten, säger hon.