» En del tror att jag får massor för böckerna men
jag har ungefär samma inkomster som när jag jobbade på kontor.« ➼ liten by i Västergötland ”där man hade oceaner av tid att ha tråkigt”. Hon tänkte bli gymnasielärare och reste till Brighton för att läsa sista terminen på sin magister i litteraturvetenskap men föll för England och konstnärsvännerna och ville inte resa hem. När hon senare studerade till barnboksillustratör, och samtidigt försörjde sig som ”kontorsråtta”, upptäcktes hon av Random house, gav ut en bilderbok och började också skriva skräck romaner för vuxna. Styggelsen utkom 2008 och nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Sedan dess har hon hunnit med ytterligare två romaner om den synska Maja Grå, en ungdomsroman, ett antal noveller, illustratörsjobb för olika tidningar, flytt till Oxford, hus och två barn. Första gången Amanda såg Oxford var när hon och Emmet skulle hit på ett bröllop. Hon tänkte att här fanns allt: kontrasterna, atmosfären, svansandet, de vackra historiska byggnaderna, och när de övernattade i Emmets gamla elevhem visste hon att det var hit Maja Grå bara måste flytta. Det blev upprinnelsen till Döden på en blek häst. − Maja har lånat mycket av mitt cv, men hon har egenskaper som jag önskar att jag hade haft. På utsidan är hon timid och oerfaren, står i ett hörn och iakttar men när det hettar till har hon den moraliska kompass och det mod som krävs. Jag är precis tvärtom. Jag är utåtriktad och gillar att stå i centrum, men när det gäller är jag jättemesig och har inte alls det civilkurage som jag skulle vilja ha. Framför allt hade jag det inte när jag var yngre. Jag önskar att jag hade stått upp för andra på arbetsplatser. När vi kommer ut i mörkret möts vi av unga kvinnor i bakelseklänningar. Det ska bli bal. Det är alltid någon bal på gång någonstans. Amanda Hellberg har varit på baler med sin man. De brukar sluta med att hon hänger med serveringspersonalen. − En servitris har mycket att berätta. Nästa dag ska jag få komma hem till henne. Promenaden tar en halvtimme. Det har regnat en hel del, till och med engelsmännen är chockade, och en man lutar sig över broräcket för att fotografera översvämningen. Träd står i vatten, änder paddlar runt på nya territorier. Senare i veckan har dimma utlovats. Det gillar Amanda. Ge henne dimmiga landskap och knarrande hus men låt henne slippa heta sommardagar och motion. Hon är en inomhusperson. Vi stöter på varandra utanför hennes ytterdörr. Hon kommer från andra hållet i studsande tofsmössa. − Det var en psykolog på förskolan som ska utvärdera barnen. Hon sa ”din pojke har långa dagar”. Försöker hon ge mig dåligt samvete? Amanda sparkar av sig skorna, det ljusa golvet är splitternytt, och dukar fram kaffekoppar på köksbordet. De har nyligen flyttat hit. Hon tror inte på övernaturliga saker men familjens förra hus 30 KOLLEGA 1–13 gjorde det och brukade passa på att knarra och kvida när hon var tvungen att gå på toa mitt i natten. I det nya har hon ännu inte varit rädd. Annars är hennes nattliga rädsla en värdemätare på hur pass bra hon har skrivit under dagen. Flytten kom sig av att de vill bo i rätt upptagningsområde den dag barnen ska börja i skolan. − Eftersom vi är en etniskt blandad familj känner vi oss mer hemma med invandrargrupper än med engelsk bidragstagande underklass, om man får säga så. Grupptryck betyder mycket. I skolan där vi vill att våra barn ska gå anses det fint och coolt att plugga och gå på aktiviteter efter skolan och det är sådana värderingar vi har. Amanda anser att England har lyckats bättre med integrationen än Sverige, framför allt på arbetsmarknaden. Hon känner sig väldigt välkommen och bekväm och har aldrig gått arbetslös.