Advokaten 1
Gästkrönika datavetenskapens lins drar att parter
na söker en förlikning. Det är en stötande tanke, men slumpens roll i rätten är inte så negativ som många menar. Var ligger den önskvärda balansen mellan slump och determinism i domstolens beteende? Mellan förändring och beständighet? Som dessa två exempel visar blir rätten, sedd genom datavetenskapens lins, möjlig att studera på nya sätt och därmed blir det också möjligt att ställa nya frågor. Lagen är inte ett axiomatiskt system, utan ett evolubör vi välkomna detta, eller finns det ett problem i att vi börjar studera rätten som ett kvantitativt system baserat på data? Riskerar våra modeller av rätten att missa någonting som är essentiellt i hur rättsreglerna fungerar? Den frågan ställs på sin spets i frågan om det går att automatisera rätten utifrån vad vi kan lära oss. Tänk på frågan om domstolen – antag att vi finner att rent matematiskt hittar vi en balans mellan förutsägbarhet och slump som ligger runt 85 procent. Skulle vi inte då kunna säga att vi kan ersätta alla domstolar med ett enkelt spel där parterna helt enkelt bestämmer sig för att följa utslaget från en slumpgenerator som i 85 procent av fallen dömer i enlighet med principer i rättspraxis? Vi ser alldeles tydligt att det skulle vara en parodi på ett rättsystem, och skälet är att rätten inte är en matematisk modell utan något mycket mer intressant. Inte bara är rätten fylld av mening och värderingar, dess tillkomsthistoria spelar också stor roll. Den amerikanske giganten Oliver Wendell Holmes uttryckte det kanske bäst: ”The life of the law has not been logic; it has been experience … The law embodies the story of a nation’s development through many centuries, and it cannot be dealt with as if it contained only the axioms and corollaries of a book of mathematics.” Advokaten Nr 4 • 2016 tionärt system som är minst lika komplext som de olika ekosystem vi lever i. Den bästa analogin för rättsvetenskapen är inte fysiken eller mekaniken, utan förmodligen biologin. Nya fall är märkliga arter eller exemplar, lagstiftning är olika selektionstryck och det är genom studiet av olika sorters regler och regelsystem som vi lär oss mer om rätten i sin helhet. På det sättet är lagen mer som erfarenhet, eller som livet självt: den har utvecklats på sätt som inte har att göra med endast en inre logik, utan också en yttre miljö med ett tydligt urval. Det är ingen ny tanke, men när vi studerar lagen och rätten genom de nya datamängder som vi lyckas få fram så ser vi det tydligt. Visualiseringar av rättsystemet och lagreglerna ser ut som fint vävda biologiska artnät i nya biotoper. När vi nu med datorn som verktyg börjar lära känna rätten på nya sätt så är det på inget sätt något som minskar skönheten i juridiken. Juristen studerar ett regelsystem som utvecklats i symbios med människan, en organism minst lika komplex som människan själv och som vi nu börjar kunna se tydligare i de data som vi avtäcker. Nicklas Lundblad Adj. professor i innovation vid KTH och samhällspolitisk EMEA-chef, Google 27 ”Den bästa analogin för rättsvetenskapen är inte fysiken eller mekaniken, utan förmodligen biologin.”