Advokaten 1
Fokus Affärsjuridik » förändrad omvärld och ett s
ätt att möta den nya efterfrågan. – I takt med att svenska bolag bygger upp egna stora juristavdelningar minskar den lokala svenska marknaden. Men de större bolagen har svårt att hantera transaktioner över många jurisdiktioner, vilket är fallet när de har projekt i flera länder samtidigt. Nu kan vi hjälpa dem med mer komplexa uppdrag som sträcker sig över flera länder, säger Gustaf Reuterskiöld. OLIKA SYSTEM FÖR VINSTDELNING Jan Dernestam berättar att Mannheimer Swartling har ett rent så kallat lock stepsystem, där alla delägare delar lika på vinsten. – Oavsett om man är delägare hos Fler mindre nischbyråer har tillkommit till marknaden, enligt Stefan Erhag, Delphis styrelseordförande och tidigare managing partner. oss i Helsingborg, Stockholm, Hongkong eller Shanghai delar vi exakt lika på vinsten, säger han. Enligt Jan Dernestam är fördelen med systemet att det inte förekommer någon intern konkurrens om uppdragen. – Anlitar man oss har man tillgång till hela byrån. Alla klienter är byråns klienter. Vi sätter alltid ihop det team som passar klientens önskemål bäst. Ingen frestas att själv ta ett uppdrag för att kunna tjäna pengar. Laget kommer före jaget. Det är nästan tabu att säga ”min klient”. En nackdel med att dela helt lika skulle kunna vara att ”free riders” utnyttjade systemet. – Teoretiskt finns en risk för att även de som inte presterar får lika stor del av vinsten. Men problemet med jurister är typiskt sett inte att de är underpresterande. Alla jobbar snarare för mycket än för lite, säger Jan Dernestam. Lindahls och Delphis vinstdelningsmodell är också ett likadelningssystem. – Systemet främjar att var och en gör det som han eller hon är bäst på. Vi försöker alltid allokera arbetet som kommer in från klienter till den som är bäst lämpad att utföra det. Klienterna får den bästa hjälpen och vi växer på ett bra sätt, säger Stefan Erhag. Det finns för och nackdelar med alla system, poängterar EvaMaj Mühlenbock. Enligt henne innebär ett true partnershipsystem en sporre som också kan kännas väldigt kravfylld. – Det finns ingen större press än den man sätter gemensamt på varandra. Fördelarna med att arbeta mot ett gemensamt mål överväger dock, säger hon. Som vinstdelningssystem använder såväl Vinge och Gernandt & Danielsson som DLA Piper en kombination 40 av likadelningssystem och prestationssystem, där extraordinära insatser premieras. – Prestation premieras på ett bra sätt i det här systemet. Ett likadelningssystem tror jag skulle kunna leda till spänningar mellan dem som presterar mer och dem som presterar mindre, säger Manfred Löfvenhaft. Gustaf Reuterskiöld anser att systemet ger delägarna större frihet än ett rent likadelningssystem. – Ibland vill man jobba mycket. Under andra perioder i livet kan man inte göra det. I ett true partnershipsystem, där alla delar lika, är det svårt att gå ner i tid en längre tid. Jag antar att det blir svårt att motivera sin resultatandel om man år efter år inte levererar lika mycket som övriga delägare. MariaPia Hope håller med och tilllägger: – Att ett meritokratiskt vinstdelningssystem e contrario skulle leda till någon form av huggsexa om klienterna är en seglivad svensk myt. Advokatbyråklienter kräver självklart att det bäst lämpade teamet ska hantera deras viktiga uppdrag oavsett vem det första telefonsamtalet går till. Om det inte sker är man snabbt ute ur leken, säger hon. ”UNDERUTBUD PÅ DUKTIGA JURISTER” Enligt Manfred Löfvenhaft är konkurrensen om unga duktiga jurister minst lika stor som konkurrensen om uppdragen. – Alla advokatbyråer har en ökad omsättning och säljer fler timmar. Det gör att vårt behov av unga jurister är väldigt stort. Det är ett underutbud på duktiga jurister, därför blir det hård konkurrens om dem som finns, säger han. Dessutom har konkurrensen om talangerna ökat från andra aktörer. För tio år sedan toppade ett arbete på en advokatbyrå önskelistan hos dem som tagit sin jur. kand. I dag konkurrerar byråerna förutom med varandra också med storbolagens juristavdelningar, frivilligorganisationer som Amnesty och myndigheter om nyutexaminerade duktiga jurister. – Vi har fortfarande förmånen att ha väldigt många sökande till våra tjänster. Men det finns en större skepsis att söka sig till advokatbyråerna än tidigare, säger EvaMaj Mühlenbock. Hon tror att förklaringen är att det går märkliga rykten om branschen. – Det sägs att på affärsbyråerna bryr man sig bara om att tjäna pengar, att juridiken inte är rolig och att det är vassa armbågar kollegor emellan. Men det är ju tvärtom. Advokaten Nr 4 • 2016