Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27 kriget. Nu har det kommit mycket t
ysk litteratur som beskriver tyskarnas situation. De bodde granne med flygfältet i Linköping, som på den tiden inte var omgärdat med stängsel, och hon minns hur hon och hennes kompis brukade cykla över landningsbanorna. Sommarminnen. Även hennes mamma fick jobb på Saab och när jag hör berättelsen kan jag inte låta bli att tycka att Adriana Lenders föräldrar verkar så oerhört rejäla och duktiga. – Jag tror att folk som bestämmer sig för att utvandra är duktiga. De måste ha någon sorts tåga i sig annars gör man inte det. Unga Adriana Lender trivdes i skolan, kom in på flickskolan och gick ut med toppbetyg. Vad gör man då som invandrare och blivande klassresenär? Adriana Lender visste inte och om man inte vet så börjar man plugga ekonomi på Handelshögskolan. Där trivdes hon inte alls – där var bara en massa stockholmare och nätverken var stängda för henne – så hon lade istället all kraft på att bli klar så snabbt som möjligt. – Ja, och sedan dess har jag jobbat. Jag har jobbat på myndighet, på bank, på försäkringsbolag. Försäkringskassan är egentligen ganska likt ett försäkringsbolag fast utan säljkår. På nittiotalet rekryterades hon av Anna Hedborg till regeringskansliet för att göra om pensionssystemet och Adriana Lender är kanske den tjänsteman som kan mest om våra pensioner. Hen- nes grå ögon lyser när hon talar om pensioner. – Pensioner är häftiga. Det är ett samhälles största åtagande. Det är egentligen det som skiljer den offentliga sektorn från det privata näringslivet: storleken. Det man gör i det offentliga angår människor så mycket mer, säger hon. Annars är hennes största problem just nu att sjukfrånvaron sjunker så mycket att hon måste banta organisationen. Säga upp folk. – Det är ett elände, ett elände. Hon ser inte så värst nedslagen ut. Det sägs att hennes goda humör inte bara är hennes tillgång utan också en källa till felbedömningar. När hon är ute och träffar handläggare på kassorna blir de så glada av hennes uppmärksamhet att de glömmer bort att berätta hur slitigt och omöjligt deras jobb är. Kommer en generaldirektör på besök – himla trevlig dessutom – så glömmer de att berätta om arbetsbelastningar, ständiga brandkårsutryckningar och passerade övertidsgränser. När facket sedan ska försöka tala om vilken rävsax handläggarna befinner sig i, har Adriana Lender redan sin egen, alltför positiva bild klar. Och även om alla vittnar om hur insatt och påläst hon bemödar sig att vara, så rubbas inte den bilden så lätt. ”Jag har ju träffat dem och de var jättepositiva”. De har precis träffat direktören för det hele. – De behövde någon som kunde affären, därför blev det jag. 4-10 KOLLEGA 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68