Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59 stress och stressforskning så bord
e du ha kunskap om att de flesta forskare idag är ganska eniga om att stress inte enbart beror på mängden arbete, utan också på vår möjlighet att påverka vår arbetssituation. Om jag ska ta till lika grova genera- liseringar som du gör i din krönika, så påstår jag att du borde vara mindre stressad än en vanlig anställd, eftersom du har större makt och inflytande över din arbetssituation än vad jag som vanlig anställd har. Men tänk, Linda, riktigt så enkelt är det inte. För det är även en sak till som du gör som är direkt felaktig, du jämför andra med dig själv, och tror att du kan hävda att du har mest rätt utifrån dina egna upplevda känslor. Min känsla är min, och bara jag kan avgöra om den är verklig och viktig för mig, ingen annan. Jag tycker det är oansvarigt av Kollega att publicera nämnda krönika, då den inte säger ett dyft, utan mer är en enda lång klagovisa av en bitter person. Men det kanske var det som var hela syftet med publiceringen, att få reaktioner. I så fall beklagar jag Linda, det är inte din yrkesskicklighet som har förlänat dig plats i tidningen, utan det faktum att ett taffligt arbete, alltid är ett taffligt arbete, men kan som underhållning ändå ha ett visst (om än mycket begränsat) värde. JENNY ERIKSSON Skitkrönika Linda Skugges krönika i Kollega nr 3 måste väl ändå har kommit fel?! Har ni betalt för den? Finansieras Kollega med mina fackföreningsavgifter? Skugge skriver om att vara egen företagare och författare och det är minsann det enda som kan vara stressigt. Jag skulle vilja se henne i till exempel vården. Och så avslutar hon krönikan med ”kids”? Har hon målgruppen klar för sig? Kollegas läsare är väl till rätt stor del yngre samt medelålders tjänstemän? Uruselt! HELEN KARLSSON Olika regler vid kränk- ningar inom arbetet Jag blev kränkt av min chef. Då jag kontaktade facket blev det ett mjäkigt svar. Min fackförening lyfte knappt på ögonbrynen. Jag blev sjukskriven på grund av de fortsatta kränkningarna. Först då vaknade mitt fack. Nu efter sju månader har före- tagshälsan kontaktats och jag och chefen ska sitta ner och ha ett samtal varför jag har blivit djupt kränkt av denne. Jag har inte gjort fel. Jag har arbetat mina timmar och fått min lön. Jag har utfört mina arbetsuppgifter och lovordats för detta inom företaget. Om jag skulle ha kränkt arbets- givarens representant eller en medarbetare då skulle jag ha blivit avskedad. Varför gäller inte samma regler för alla? BO Linda Skugge sover nog gott på natten EN KOMPIS TILL DIG SOM ÄR MEDLEM I UNIONEN. NR 3 APRIL 2010 Tyckte att insändaren om Linda Skugges krönika på www.kollega. se var högst märklig. Jag tolkar att Lindas poäng är att se till att själv ha kontroll över sitt eget liv och karriär, i stället för att förvänta sig att andra ska bidra med rättvis behandling och bara klaga när ens förväntningar inte infrias. Detta trots att man kanske varken gjort något för att se till att de infrias eller talat om sina förväntningar för de som man vill ska hjälpa till med att infria dem. Om detta verkligen är Lindas poäng så gör insändarskribenten inget mer än att bekräfta den. Sen är det självklart att man kan välja att tolka texten lite hur som helst, beroende på hur ens egen verklighet ser ut. Vad jag dock undrar är, oavsett Sitt första företag startade Torsten Jansson som tonåring. Han vet hur det känns att gå på smällar och börja om på nytt. Men de stora rubrikerna kom först när han fi ck ihop det med en känd sosse. MILJARDÄREN Allergitid: Så kan du skydda dig Linedance: Här är ingen obildbar Resebokare: Inget för hoppjerkor Vardagslyx: Måste inte kosta skjortan Överlevare: Klarade sig som uteliggare Kollega nr 3/2010 Välgjord tidning Jag är inte medlem i Unionen men min sambo är det. Jag hittade er medlemstidning och tänkte spontant ”Jaha, vad är det här för tråktidning då?”. Jösses vad jag hade fel! Otroligt snygg och välgjord tidning. Skön blandning av ”de stora sammanhangen” och ”den lilla människan”. Ser med glädje fram mot nästa nummer. TOMAS BORIN Föräldrar på stan Nu är det dags för oss föräldrar att bege oss ut på stan för att vakta andra föräldrars barn så att dessa inte skall kunna förtära alkohol under de stundande helgerna. Snart är hela min kalender inteck- nad av helgvandringar på kvällar och nätter för att se efter andras barn. Var finns det egna ansvaret över sitt eget barn? Anställ arbetslösa personer för att bevaka/övervaka barn och ungdomar på kvällar och nätter. BOSSE vad Linda EGENTLIGEN menade, vad tjänar insändarskribenten på att tolka det som hon gör och bli sur för det? Linda sover väl gott om natten, jag gör det likaså, den enda (i detta specifika fall) som har störst chans att fortsätta vara förbannad, och därmed ägna en massa energi åt någonting hon faktiskt inte kan göra nåt åt, är väl insändarskribenten själv? Tyvärr var hon nog inte ensam om att ta illa vid sig, vilket är väldigt synd. Samtidigt förstår jag insändarskribentens frustration. Lindas text kan onekligen tolkas som en attack mot dem som arbetar hårt och gör sitt bästa för att klara jobbet och familjen. Jag tycker dock att det är väldigt synd att ta illa vid sig, i stället för att lyfta fram det positiva ur texten och använda det för egen nytta. Att Linda använder sig av formuleringar som provocerar, tja... det är väl meningen? Man kan inte behaga alla, men är man smart nog att få hälften med sig och hälften emot sig så har man fått fler sympatisörer än vilket politiskt parti som helst. ;) MARCEL Djurplågeri?? Vill först ge Kollega en stor eloge för att ni skrev om Ludvig Lindström och hans arbete inom djurrätt och människans välmående! Djurrätt är ett viktigt ämne som borde uppmärksammas mer. Till er som så starkt uttryckte att det är djurplågeri att Ludvig ger sin katt veganmat tycker jag ni ska tänka om. Vi människor konsumerar enorma mängder kött från grisar, kor och kycklingar. Djuren står instängda i smutsiga och trånga hallar, ofta utan strö. När de blivit uppgödda transporteras de i timtal i små bås till ett slakteri där de måste trängas, skadas, knuffas och vänta länge på en plågsam slakt. Allt detta för vår skull – för oss som ändå är allätare! DET är djurplågeri!! Jag anser inte att katter behöver kött men jag anser verkligen inte att vi människor behöver kött. Jag tycker det är konstigt att så fort någon tycker synd om en katt (som det inte ens är synd om), ser misshandlade kaniner på nyheterna eller ser bilder av plågade grisar i tv så blir det upprörda känslor. De tänker inte på att de själva bidrar till grovt djurplågeri. Varje dag. Jag tycker också det är fruktans- värt jobbigt att höra om djurplågeri på nyheterna. Men jobbigast av allt är att kämpa mot djurens lidande inom livsmedelsindustrin när merparten av alla jag träffar själva är orsaken till djurens lidande!! Till sist, katten mår ju bra! Enligt veterinär är veganmat bra och varför är katten förresten annars 14 år....? Så snälla ni, tänk på vad ni själva gör innan ni anklagar någon annan för djurplågeri. DJURVÄN, FRIVILLIG DJURRÄTTSARBETARE OCH SUPERFRISK VEGETARIAN Baksidan Tidningen är bra, men vill bara säga att bilden på baksidan, nr 3, väcker mindre trevliga minnen för en som blev utjagad av dessa herrar eller deras tidigare kompisar från sitt Karelska hem och hemby den 30 november 1939. Jag var tre och ett halvt år, min bror några månader och allt vad morsan fick med sig stuvades i en ryggsäck. PENSIONÄR OLAVI HAVSTÅL Läs fler insändare på www.kollega.se 4-10 KOLLEGA 59 STORT FSTÖDÖR NYA AVTALET
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68