Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57 L. LILY/SCANPIX MARIE KIHLBERG NEL
VING & MARTIN JEFFLÉN UNIONENS REPRESENTANTER I SCHYST RESANDE är vi svenskar direkt medansvariga för vad som sker. Vad skall vi då göra? Det första som måste ske är att erkänna att den ekonomiska modell vi arbetar efter har fundamentala brister. Hela ekonomin är utformad utifrån förutsättningen att det inte finns några gränser för uttaget av resurser; vidare, att naturens förmåga att ta hand om och processa avfall är oändligt stor. Båda dessa antaganden är fel. En annan grov missuppfattning, förfäktad av de flesta ekonomer, är att miljön automatiskt blir bättre ju högre den ekonomiska tillväxten är. Det stämmer för olika typer av produktionsutsläpp, men det stämmer inte för rader av globala och regionala störningar - som klimatpåverkan, förlusten av biologisk mångfald och känsliga ekosystem, tillgången på färskvatten, den negativa påverkan på den marina miljön mm Var skall vi då börja leta lösningar? Som jag ser det, är en omdefi nition av målet för samhällsutvecklingen den helt avgörande frågan. Så länge vi fortsätter hävda att samhället automatiskt blir bättre när tillväxten, mätt i BNP, ökar kan vi knappast räkna med att situationen förbättras. Fixeringen vid BNP som måttstock på den ”goda utvecklingen” måste upphöra. I stället behöver vi ett välfärdsmått som korrekt beskriver både nyttan och kostnaderna av olika ekonomiska aktiviteter. Sättet vi mäter välfärd på är bara toppen på isberget. Genom att all påverkan på miljö och ekosystem ligger utanför den ekonomiska modellen – och benämns ”externa eff ekter” – har vi effektivt dolt samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det viktiga har varit att öka penningströmmarna och bygga upp det finansiella kapitalet. Men vi lever inte av pengar allena. Naturens kapital måste vårdas än bättre än finanserna. Lika viktigt är att ekonomins ramverk fångar upp störningar av olika slag. Principen om ”polluter pays”, dvs att förorenaren skall betala, introducerades redan vid miljökonferensen i Stockholm 1972. Men tillämpningen har varit usel. I många länder är det istället så att miljöstörande aktiviteter direkt subventioneras av staten. Regelverket på makronivån är helt centralt. Men även reformer på mikronivå är viktiga. En fråga som sticker ut är företagens aff ärsmodeller. Så länge ökad vinst primärt är kopplad till att sälja mera volym av olika produkter är det svårt att se hur vi kan lösa klimat- och resursproblemen. Här kan en lösning vara en övergång från att sälja produkter till att sälja tjänster. Den omställning som behövs blir inte enkel. Få begrepp är så heliga som den ekonomiska tillväxten. Därför blir den viktigaste uppgiften att visa hur en övergång till en långt mera resurseff ektiv ekonomi kan gå till. En viktig åtgärd blir att lägga om beskattningen – från arbete till resursutnyttjande. Då skapas fl er jobb samtidigt som miljön förbättras. Hög tid ta ansvar förall-inclusive Nyligen rapporterade ett avde stora resebolagen att deras all-inclusiveresor ökat med 50 procent på bara ett år. Trenden är tydlig. Men all-inclusive leder till stora problem. Ståndpunkter: ➼Vi behöver ett välfärdssmått som fångar upp både nyttan och ➼Lev upp till principen att förorenarna ska betala. kostnaderna. ➼Lägg om beskattningen från arbete till resursutnyttjande. ➼Grov missuppfattning att miljön automatiskt blir bättre ju högre tillväxten är. All-inclusive ger koll på kostnaderna. Oftast är allt inkluderat i priset för resan: måltider, drinkar, mellanmål och diverse aktiviteter. Barnfamiljer vet vad slutnotan för semestern blir. Samtidigt kan barnen konsumera obegränsat med glass och läsk eller i vart fall tills föräldrarna säger stopp. Föräldrarna kan göra detsamma utifrån sina preferenser. Om man vill bege sig utanför de inhägnade områdena anordnar hotellen utfl ykter som det kan kännas både tryggt och enkelt att följa med på. Det fi nns tydliga vinnare. Lokalsamhället är inte en av dessa vinnare. Hotellen är ofta utlandsägda. Krav på strandnära läge kan medföra att lokalbefolkningen inte längre får tillgång till sina stränder. Material till bygget kan köpas in lokalt men oftast köps övrigt utifrån. Även mat och dryck fl ygs in i stället för att köpas av lokala producenter. Utfl ykter anordnas av hotellen, inte av lokala arrangörer. De anställda bor många gånger i läger, en bit ifrån hotellet, långt från hem och familj. Inkomsterna är små och mycket skickas hem. Ibland används det lilla överskottet till att skingra tristessen och tröttheten. Kanske kan man åka hem en gång i månaden. Lokalsamhället gör inte några egentliga vinster på turismen. Vilka krav kan då ställas på researrangörer och resenärer? Hur långt sträcker sig bolagens ansvar i relation till konsumenternas? Kan man kräva att en barnfamilj med knapp budget, som vill göra en all-inclusivesemester till årets stora familjehändelse, ska granska vad resan betyder för lokalsamhället? Eller ligger ansvaret på reseföretagen? All-inclusive är inte helt hopplöst. Det skulle kunna innebära att allt är inkluderat – på riktigt. Men då är det lokala samhällets delaktighet avgörande. Produktion av varor och tjänster ger sysselsättning och skatteintäkter. Lönerna ska gå att leva på. Om lokala myndigheter tar ansvar vid upphandlingen skapas också förutsättningar för en samhällsutveckling som är både socialt och miljömässigt hållbar. Vi resenärer måste ställa krav på att resebolagen kan redovisa villkoren och att de jobbar med konceptet så att det bidrar till lokal utveckling. Även all-inclusiveresor kan vara schysta resor om vi kräver det och bolagen levererar. På så sätt blir alla vinnare. Läs mer på www.schystresande.se kollega.se Håller du med? Fortsätt debatten på www. kollega.se. Klicka på Opinion och Debatt, välj artikel och skriv en egen kommentar. 6-09 KOLLEGA 57 L. LILY/SCANPIX MARIE KIHLBERG NELVING & MARTIN JEFFLÉN UNIONENS REPRESENTANTER I SCHYST RESANDE är vi svenskar direkt medansvariga för vad som sker. Vad skall vi då göra? Det första som måste ske är att erkänna att den ekonomiska modell vi arbetar efter har fundamentala brister. Hela ekonomin är utformad utifrån förutsättningen att det inte finns några gränser för uttaget av resurser; vidare, att naturens förmåga att ta hand om och processa avfall är oändligt stor. Båda dessa antaganden är fel. En annan grov missuppfattning, förfäktad av de flesta ekonomer, är att miljön automatiskt blir bättre ju högre den ekonomiska tillväxten är. Det stämmer för olika typer av produktionsutsläpp, men det stämmer inte för rader av globala och regionala störningar - som klimatpåverkan, förlusten av biologisk mångfald och känsliga ekosystem, tillgången på färskvatten, den negativa påverkan på den marina miljön mm Var skall vi då börja leta lösningar? Som jag ser det, är en omdefi nition av målet för samhällsutvecklingen den helt avgörande frågan. Så länge vi fortsätter hävda att samhället automatiskt blir bättre när tillväxten, mätt i BNP, ökar kan vi knappast räkna med att situationen förbättras. Fixeringen vid BNP som måttstock på den ”goda utvecklingen” måste upphöra. I stället behöver vi ett välfärdsmått som korrekt beskriver både nyttan och kostnaderna av olika ekonomiska aktiviteter. Sättet vi mäter välfärd på är bara toppen på isberget. Genom att all påverkan på miljö och ekosystem ligger utanför den ekonomiska modellen – och benämns ”externa eff ekter” – har vi effektivt dolt samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det viktiga har varit att öka penningströmmarna och bygga upp det finansiella kapitalet. Men vi lever inte av pengar allena. Naturens kapital måste vårdas än bättre än finanserna. Lika viktigt är att ekonomins ramverk fångar upp störningar av olika slag. Principen om ”polluter pays”, dvs att förorenaren skall betala, introducerades redan vid miljökonferensen i Stockholm 1972. Men tillämpningen har varit usel. I många länder är det istället så att miljöstörande aktiviteter direkt subventioneras av staten. Regelverket på makronivån är helt centralt. Men även reformer på mikronivå är viktiga. En fråga som sticker ut är företagens aff ärsmodeller. Så länge ökad vinst primärt är kopplad till att sälja mera volym av olika produkter är det svårt att se hur vi kan lösa klimat- och resursproblemen. Här kan en lösning vara en övergång från att sälja produkter till att sälja tjänster. Den omställning som behövs blir inte enkel. Få begrepp är så heliga som den ekonomiska tillväxten. Därför blir den viktigaste uppgiften att visa hur en övergång till en långt mera resurseff ektiv ekonomi kan gå till. En viktig åtgärd blir att lägga om beskattningen – från arbete till resursutnyttjande. Då skapas fl er jobb samtidigt som miljön förbättras. Hög tid ta ansvar förall-inclusive Nyligen rapporterade ett avde stora resebolagen att deras all-inclusiveresor ökat med 50 procent på bara ett år. Trenden är tydlig. Men all-inclusive leder till stora problem. Ståndpunkter: ➼Vi behöver ett välfärdssmått som fångar upp både nyttan och ➼Lev upp till principen att förorenarna ska betala. kostnaderna. ➼Lägg om beskattningen från arbete till resursutnyttjande. ➼Grov missuppfattning att miljön automatiskt blir bättre ju högre tillväxten är. All-inclusive ger koll på kostnaderna. Oftast är allt inkluderat i priset för resan: måltider, drinkar, mellanmål och diverse aktiviteter. Barnfamiljer vet vad slutnotan för semestern blir. Samtidigt kan barnen konsumera obegränsat med glass och läsk eller i vart fall tills föräldrarna säger stopp. Föräldrarna kan göra detsamma utifrån sina preferenser. Om man vill bege sig utanför de inhägnade områdena anordnar hotellen utfl ykter som det kan kännas både tryggt och enkelt att följa med på. Det fi nns tydliga vinnare. Lokalsamhället är inte en av dessa vinnare. Hotellen är ofta utlandsägda. Krav på strandnära läge kan medföra att lokalbefolkningen inte längre får tillgång till sina stränder. Material till bygget kan köpas in lokalt men oftast köps övrigt utifrån. Även mat och dryck fl ygs in i stället för att köpas av lokala producenter. Utfl ykter anordnas av hotellen, inte av lokala arrangörer. De anställda bor många gånger i läger, en bit ifrån hotellet, långt från hem och familj. Inkomsterna är små och mycket skickas hem. Ibland används det lilla överskottet till att skingra tristessen och tröttheten. Kanske kan man åka hem en gång i månaden. Lokalsamhället gör inte några egentliga vinster på turismen. Vilka krav kan då ställas på researrangörer och resenärer? Hur långt sträcker sig bolagens ansvar i relation till konsumenternas? Kan man kräva att en barnfamilj med knapp budget, som vill göra en all-inclusivesemester till årets stora familjehändelse, ska granska vad resan betyder för lokalsamhället? Eller ligger ansvaret på reseföretagen? All-inclusive är inte helt hopplöst. Det skulle kunna innebära att allt är inkluderat – på riktigt. Men då är det lokala samhällets delaktighet avgörande. Produktion av varor och tjänster ger sysselsättning och skatteintäkter. Lönerna ska gå att leva på. Om lokala myndigheter tar ansvar vid upphandlingen skapas också förutsättningar för en samhällsutveckling som är både socialt och miljömässigt hållbar. Vi resenärer måste ställa krav på att resebolagen kan redovisa villkoren och att de jobbar med konceptet så att det bidrar till lokal utveckling. Även all-inclusiveresor kan vara schysta resor om vi kräver det och bolagen levererar. På så sätt blir alla vinnare. Läs mer på www.schystresande.se kollega.se Håller du med? Fortsätt debatten på www. kollega.se. Klicka på Opinion och Debatt, välj artikel och skriv en egen kommentar. 6-09 KOLLEGA 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68