Buffé 1
Tryff eldalen ligger i den italienska regionen Ma
rche. I det natursköna Furlopasset behöver man inte trängas med turisthorder. Resebrev: Tryffeldalen Den vita italienska tryffeln doftar mest. Och kostar mest! Mest känd är den från Alba. Men 60–70 procent av den kommer egentligen från det verkliga tryffel-Meckat, nämligen Tryffeldalen i Marche. Vi åkte dit, njöt av natur och kultur, och serverades fantastiska tryffelanrättningar och spännande skrönor med inslag av såväl stormaktstid som fascistisk dekadens. Av Tony Wallin F ärden går på Via Flaminia, en väg som förbinder Rom med Adriatiska havet. Den går genom ett dramatiskt och naturskönt landskap med häftiga raviner, lodräta klippsidor och med en grönskimrande fl od som rinner bredvid den slingrande vägen. Vi befi nner oss i Tryff eldalen. För 2 000 år sedan bröt sig romarna fram här och anlade en stenbelagd »autostrada«. Några mil från kusten tog det dock stopp. En solid granitvägg stod i vägen. Efter några år hade man lyckats konstruera sin första tunnel. En tunnel som fungerar väl än i dag. I dess mynning ligger nu några få hus, varav ett är det rosa hotellet Antico Furlo. – Detta är världens tryff elMecka, enligt Alberto Melagrana, krögare på Antico Furlo. Han har specialiserat sig på – just det – tryff el. Alberto berättar att här i omgivningen fi nns fyra olika tryff elsorter, och det plockas tryff el året runt. Vilket är unikt. I oktober börjar säsongen för den vita 16 B U F F É 12 • 2013 Rimini ITALIEN Furlo perigordtryff eln. Under våren fram till maj plockas också den nötkrämfärgade tryff eln, Tuber borchis. Och under sommaren är det sommartryff eln, Tuber aestivum, som gäller. Den plockas fram till oktober. Antico Furlo är känt för sina tryff elrätRom Mussolini lät plantera ekarna som i dag är grogrunden för detta tryffelparadis! tryff eln, Tuber magnatum, som rankas som den absolut bästa. Den plockas fram till årsskiftet. Under våren, fram till april, plockas den svarta, Tuber melanosporum, mera känd som ter, men stället är också känt för en speciell tryff elhistoria. Här brukade nämligen Benito Mussolini* bo när han passerade från sitt Norditalien till Rom. Och det var många gånger. Ofta i sällskap med någon av sina älskarinnor, vilket kanske bidrog till att han fi ck inreda ett eget rum på hotellet. Det står kvar än i dag med samma möblemang. Jag känner en lätt obehaglig rysning inför den tunga svarta inredningen. Det samma gäller hans eget »chambre separée«; den matsal som tillhörde honom och som också fi nns att beskåda i originalskick. Här kan man dock inte äta, om man nu skulle vilja det… Betydligt trevligare är det i Albertos restaurang, som belönats med dubbla bestick i Guide Michelin. Och här bjuds