WE 1
1:2017 | DEN DIGITALA MÄNNISKAN En annan viktig a
spekt är den ökade arbetsbelastningen. »Med den pågående effektiviseringen i samhället med hjälp av digitaliseringen förväntas vi hela tiden vara effektivare och producera mer och mer. I och med att vi gör det blir de digitala verktygens funktion allt viktigare, vilket i sin tur kräver verktyg, som alltid fungerar och är tillförlitliga, säkra, flexibla och effektiva«, säger Jan Gulliksen. Dessutom ökar kontinuerligt antalet digitala redskap, som användarna förväntas känna till och kunna använda i sina arbeten. Till följd av detta ökar också de krav som de anställda ställs inför, både när det gäller att inneha rätt digital kompetens och för att kunna planera sitt arbete, så att arbetsinsatsen blir rimlig. »Alla människor behöver ett stort mått av digital kompetens för att kunna hantera tekniken på ett bra sätt i sina arbeten. Här finns det mycket i övrigt att önska när det gäller möjligheten till digital kompetensutveckling för både ledning och medarbetare senare i livet«, säger Jan Gulliksen. Många olika system Antalet digitala redskap, som användare i sina yrken förväntas känna till och kunna använda, ökar stadigt, inte sällan använder yrkesgrupper så många som 20-30 system. Ett vanligt problem är att avancerade IT-system köps in utan att behoven först har klargjorts, samtidigt som stödet från ledningen brister. Följden blir ofta även här en upplevelse av höga krav, låg egenkontroll och svagt socialt stöd. »Datasystemen måste vara utformade och anpassade både till arbetsuppgifterna och till de människor som ska utföra dessa och speciellt viktig är anpassningen till deras kognitiva förmågor och begränsningar«, säger Jan Gulliksen och fortsätter: »Projekt för utveckling av IT-system måste i större utsträckning beakta vilka arbetsmiljökonsekvenser, som systemen kan förväntas ge, och motverka och förhindra negativa sådana redan i utvecklings- och införandefasen.« Utveckling och införande av tekniska stödsystem i en verksamhet påverkar nämligen arbetet på en rad olika vis. »Det handlar egentligen om verksamhetsutveckling och införande av ett nytt arbete. Slutsatsen blir att de processer, enligt vilka de nya digitala stödsystemen utvecklas, måste hantera även andra aspekter på arbetet, dess organisation och arbetsmiljön, annars kan inte den potentiella nyttan uppnås. Man riskerar att införa nya problem och att cementera ineffektiva arbetssätt«, säger Jan Gulliksen. Dessutom är det sällan så att organisationen inför ett system en gång och sedan är allt klart. Oftast sker många kontinuerliga införanden av mindre eller större ändringar, uppdateringar, och nya versioner. »I samband med sådana införanden missar man ofta att förbereda användarna, förklara vad förändringarna innebär och hur de ska arbeta på ett bra sätt med det förändrade systemet. Ständiga förändringar brukar också irritera och trötta ut«, säger Jan Gulliksen. Rollen som användbarhetsexpert En av de mer påtagliga effekterna av de senaste decenniernas utveckling av digitala arbetsmiljöer är utvecklingen av en ny kompetens, som säkerställer användarnas perspektiv liksom att systemen och användargränssnitten utvecklas på användarnas och verksamhetens villkor. Denna kompetens har många namn - human factors expert, användbarhetsexpert, användbarhetsutvärderare, interaktionsdesigner eller user experience (UX) designer. »Numera har professionen utvecklats till en av de mer betydelsefulla i modern IT- och systemutveckling. De flesta större systemutvecklingsprojekt har en person med ansvar för användbarhet och flertalet av Sveriges universitet utbildar idag personer, som kan bidra med användbarhetskompetens i systemutvecklingen«, säger Jan Gulliksen. Ytterligare ett orosmoment, som inte berörs i rapporten är IT-säkerhet. »Många gånger är det användarna själva, som beskylls för att vara de största säkerhetsriskerna. Vi måste skapa system, som gör det möjligt att bedriva arbetet på ett säkert och användbart sätt«, säger Jan Gulliksen. 10