Kollega 1
Fritid eller jobb? Inte helt lätt att avgöra, var
ken för Linus själv eller för andra i klubben. Bilden till vänster är tagen under hans egen träning, medan den högra visar hans jobb som ungdomstränare. »Ibland känns det som att jag bor här, det blir för mycket. Jag tänker på badminton hela tiden.« idrottsklubb. Dit kom han redan i början av 1980-talet, då som ideellt engagerad ungdomstränare. När han 20 år senare blev av med sitt jobb som säljare, fick han lönebidrag på grund av ohälsa och anställdes som kanslist i klubben. – Man har en väldigt speciell arbetssituation. Arbetstider existerar inte. Man jobbar i tid och otid. Alltid finns det något att göra. Jag var där åtta på morgonen och nästan alltid kvar till sju på kvällen. Hur mycket han arbetade var det ingen som hade koll på, allra minst hans arbetsgivare. – En gång skulle man se över vad vi anställda gjorde för något. Det blev en lista, men det var aldrig någon som kommenterade den. För ett år sedan blev Bengt uppsagd. Klubben skyllde på arbetsbrist. För Bengt är det obegripligt. – Det vore bättre att få reda på varför, om de tycker att jag gjort något fel. Men det är ingen som bryr sig. Man borde haft en dialog i stället, men ordföranden pratar inte med mig. Jag blev 12 KOLLEGA 3-12 besviken och tog det jävligt hårt, så jag sa upp mig själv i stället. Klart är att klubben knappast skulle ha vunnit en tävling om bästa arbetsgivaren. I efterhand visade det sig också att man ”missat” att ge Bengt hans årliga lönepåslag. I dag har Bengt avslutat hela sitt engagemang i klubben. – När man blir satt i en sådan här situation blir man så jävla sårad. Jag grejade inte att vara kvar, säger han. Nu är inte den ena föreningen den andra lik. Hur personalen behandlas hänger ofta ihop med organisationens storlek. På nykterhetsrörelsen IOGT-NTO:s centrala kansli i Stockholm arbetar cirka 50 personer för att minska alkoholens skadeverkningar, bland annat genom att försöka påverka politiker och allmänhet. De som jobbar utåtriktat och företräder IOGT-NTO ska vara medlemmar och nykterister. Lättbegripligt nog. För de flesta är inte kravet på nykterhet särskilt knepigt. Många av de anställda har kom- mit in i IOGT-NTO via sitt ideella engagemang. Tobias Tengström, som jobbar som administrativ assistent, gick med i ungdomsförbundet som 15-åring, och blev så småningom anställd. Än i dag, 20 år senare, är han aktiv i en lokalförening i Stockholm. – Först sitter man på jobbet till klockan blir fem och sedan går man till sitt ideella uppdrag. Då gäller det att själv sätta gränser. Men det är svårt att hårdra. När jag sitter på styrelsemöte på kvällarna får jag frågor som har med mitt jobb att göra och vice versa. Det är klart att han har funderat: Hur engagerad ska han vara? Och kanske borde han i stället ägna sin fritid åt något annat? Å andra sidan är det knepigt att lämna något som man ägnat 20 år. Tobias Tengström. – Man hinner aldrig slappna av, det blir en stressfaktor. Risken finns att man blir utbränd. Man märker att det finns folk som tidigare varit