Kollega 1
rskningen i Södertälje xxxx Vem är då skuld till
denna fatala felsatsning? Det är inte självklart att den bör läggas enbart på läkemedelsindustrin.” att forskningsenheten ska läggas ned. vilket ledde till registrering av 28 substanser, alltså ett bättre resultat trots mycket lägre framtagningskostnader. Det bidde en tumme Astra Zeneca bidrog med sammanlagt 1 av de 17 substanser som under tio år framtagits med den dyra metoden, och ingen med den traditionella metoden. Ett i sanning blygsamt resultat av en mångmiljardsatsning. Kanske mest remarkabelt var att, beträffande sjukdomar i centrala nervsystemet, den nya metodiken totalt sett endast genererade ett innovativt medel, ett sömnmedel! Man kan i och för sig förstå men måste givetvis beklaga att ett stort antal läkemedelsföretag därför har beslutat sig för att dra sig ur det för samhället så angelägna neuropsykiatriska området (till exempel demens och andra viktiga neurologiska sjukdomar). Den slutsats som Swimney och Anthony inte oväntat, men kanske oväntat försiktigt formulerat, drar av sin studie är att traditionella metoder för utveckling av läkemedel bör prioriteras framför den nya dyra metoden. Deras siffror gäller det amerikanska läkemedelsverket, men de skulle nog inte bli nämnvärt annorlunda i Europa för tioårsperioden i fråga. Vems är felet? Vem är då skuld till denna fatala felsatsning? Det är inte självklart att den bör läggas enbart på läkemedelsindustrin. Den akademiska läkemedelsforskningen åtnjöt med rätta en stor del av äran under det gyllene halvseklet, med start på 1940-talet. Man undrar vilken roll den akademiska världen kan ha spelat i de senaste decenniernas debacle. Den forskning som ligger till grund för den nya målbaserade sållningen kommer från akademiska laboratorier. (Rätt använd innebär denna forskning i och för sig ett mycket stort framsteg.) Redan år 2000 kom varnande ord till exempel från den stridbare David Horrobin (Journal of the Royal Society of Medicine, volym 93, juli 2000, sid. 341), som förutspådde det som vi nu har bevittnat. Slutsatsen blir att alla vi som på olika sätt varit engagerade i läkemedels-FOU under de senaste decennierna nog måste fråga oss om vi inte kunde ha gjort något mer för att bromsa den föga ärofulla utförsåkning som nu skett, till men för troligen miljontals sjuka människor och för tusentals anställda inom läkemedelsindustrin världen över. 3-12 KOLLEGA 57 NIKLAS LARSSON/SCANPIX