Kollega 1
»Risken att förlora produktionsbolaget var högst
möjlig, men det är något jag riskerar varje dag, att göra dokumentärfi lm är en konstant överlevnadskamp.« Fredrik Gertten om efterspelet till sin fi lm Bananas!*. Den handlar om nicaraguanska bananarbetare som blivit sterila till följd av det förbjudna bekämpningsmedlet DBCP som Dole systematiskt använt på plantagerna. kater. Företaget köper Fredrik Gerttens namn på Google så att det dyker upp reklam för Dole när man söker på hans namn. – Dole hyr också in David Ginsburg, en ansedd professor och ett stort namn i fi lmbranschen, som gör en analys av min fi lm där han jämför den med nazistpropagandan Den evige juden. Det var fruktansvärt obehagligt och den analysen användes sedan under rättegången, säger Fredrik Gertten. OM FREDRIK NAMN: Fredrik Gertten. ÅLDER: 56. BOR: Lägenhet i Malmö. FAMILJ: Två barn. Med ett ekonomiskt och medialt tryck emot sig hade många kastat in handduken – Davids kamp mot Goliat slutar som bekant sällan som i Bibeln. Men Fredrik Gertten, känd som en obotlig optimist, bestämmer sig tidigt för två saker: Att inte ge upp och att dokumentera hela processen – magkänslan att det här kan vara en riktigt bra historia för en fi lm skulle visa sig stämma. Månaderna efter Doles stämning blir extremt pressande. Nätterna ägnas åt videokonferenser med advokaterna på andra sidan Atlanten, dagarna åt att försvara sin fi lm med näbbar och klor. Men trots att motståndet utgörs av en av världens största livsmedelsproducenter är Fredrik Gertten aldrig rädd för egen del. – Nej, faktiskt inte, men man hamnar i ett tillstånd där allt går ut på att försöka hitta lösningar. Jag bor i en hyresrätt, äger ingenting, har ingen båt, bil eller sommarstuga. Risken att förlora produktionsbolaget var högst möjlig, men det är något jag riskerar varje dag, att göra dokumentärfi lm är en konstant överlevnadskamp. Men man bär inte bara sin egen oro, utan även sin familjs. Min mamma ringde och tyckte att jag skulle ge mig och mina barn var jävligt oroliga men också ganska stolta. Trots det känsliga ämnet var Fredrik Gertten helt oförberedd på att Dole, eller ”Dål” som han säger på sin markerade malmöitiska, skulle kunna stämma honom. – Huvudmålet var att göra en fi lm som fungerar och att mitt i det arbetet börja spekulera i att bli stämd hade varit spilld energi. Våra advokater tittade på fi lmen i förväg och ingen trodde att vi skulle bli stämda. Tvärtom tyckte en del att vi borde ha gått ännu hårdare åt företaget. Med stämningen vaknar opinionen i Sverige. Många upprörs över att en svensk dokumentärfi lmare kan bli stämd för förtal av ett amerikanskt företag, andra blir mer engagerade i bananplockarnas öde. Hamburgerkedjan Max är först med att plocka bort alla Dolefruktsallader ur sortimentet och de stora livsmedelskedjorna följer snart 30 KOLLEGA 3–12 BAKGRUND: Journalist på bland annat Arbetet och Sveriges Television. Korrespondent i Chile, Syd afrika, Filippinerna och Sydkorea. Driver produktionsbolaget WG Film som har fyra anställda. FILMER I URVAL: Blådårar 1 & 2, Mordet på en tidning, Bye bye Malmö, Gå på vatten, Bananas!*, Big Boys Gone Bananas!*. efter. Men det är först när riksdagsmännen Luciano Astudillo (S) och Mats Johansson (M) kommer med en inbjudan till riksdagshuset som processen börjar bli riktigt besvärande för fruktjätten. Filmvisningen får stort genomslag i medierna och nästan samtliga ledamöter skriver på ett upprop mot Doles agerande. Filmvisningen visade sig bli avgörande. I ett slag fl yttas fokus från ett förtalsresonemang till en fråga om yttrandefrihet och rätten att få granska ett stort företag. Vinden har vänt och ett par dagar senare meddelar Dole att man drar tillbaka sin stämning. Efter många turer betalar man slutligen WG Films advokatkostnader på 200 000 dollar. Det som sved mest, mer än attacken från Dole, var att även folk i fi lmbranschen började tvivla på fi lmens trovärdighet. Vissa kollegor konstaterade glatt att stämningen var fantastisk pr. – Det var fruktansvärt irriterande. För det fanns ingenting som var coolt med att vara stämd, vi har aldrig tyckt att det var speciellt kul. Det var viktigt för mig att göra fi lmen för att visa att det här handlar om ett samhälleligt våld utfört av dem som har allra mest makt, och att det är ett mönster som upprepas gång på gång, säger han. Fredrik Gerttens starka engagemang mot sociala orättvisor väcktes tidigt. De första skolåren präglades av mobbning och utanförskap och han tror själv att det har präglat hans livsval och karaktär. – Jag tror att mobbningserfarenheten födde ett slags rättspatos, kanske blev känslan att inte ge sig mer brinnande. Jag bestämde mig väldigt tidigt, redan i tredje klass, för en ickevåldsprincip, att aldrig slå tillbaka. Jag satte upp en attityd: Slå ni, jag är inte rädd. Men jag har ingen aning om var jag fi ck det ifrån. Längre upp i skolåren kom han på kant med några lärare och 17 år gammal hoppade han av gymnasiet och började arbeta på Kockumsvarvet. – Jag förstod inte lärarna och de förstod inte mig. Jag hade mycket synpunkter på saker och det uppskattades inte av en del lärare. Jag är naturligt antiauktoritär och har aldrig varit så bra på chefer, det är en svaghet jag har. En orolig skoltid och en inte alltid så fridfull hemmiljö bidrog till att den unge Gertten intog en outsiderroll – och den mentaliteten lever fortfarande kvar. Omgivningen beskriver honom som politisk, orädd, en person som vågar vara obekväm och gå sin egen väg, fast besluten att ro i land sitt projekt. En del kallar honom till och med