Kollega 1
»Anders tänker på henne varje dag, ser hur hon li
gger på golvet med hans kompis över sig och tårgaspistolen riktad mot hennes huvud.« upp henne och släpar in henne i pentryt där han trycker ner henne på mage mot stengolvet. Han sliter av en bit silvertejp och fäster över hennes mun. Sedan för han armarna bakom hennes rygg och binder dem. Slutligen tejpar han ihop hennes vrister. Det har blivit tyst. Trots det ligger Lise-Lotte kvar länge innan hon vågar röra sig. Hon pillar loss tejpen och går med ryggen mot väggen fram till närmaste telefon och ringer polisen. FLYKTEN: D e sliter av sig rånarluvorna i bilen och kör till soptippen i Ullna, norr om Stockholm. De är Anders Magnusson, som är ledaren, hans rånarkompis och en ny kille som har tipsat om att det ska fi nnas ett par hundra tusen på kasinot. Det gör det inte. I det enkla kassaskåpet som de till slut hittade och tog med sig fi nns knappt tiotusen i spelmarker och sedlar. Ett skitrån. De lämnar skåpet, dumpar den stulna bilen i Täby centrum, delar upp grejerna och skiljer på sig. På kvällen festar tjugotreårige Anders och hans gäng på krogen som vanligt. De går alltid före i kön, här är de kungar. När Anders var yngre saknade han tillhörighet och gemenskap, nu har han äntligen fått det. Anders jobbar disciplinerat med spaningsarbete och planering och nästa rån ska ske mot SE-banken vid Odenplan. Han och hans kompis ska gömma sig i bankvalvet under natten och då tömma bankfacken på pengar och värdesaker. Anders har tänkt ut att de ska ha likadana Gorbatjovmasker för att i en mask syns varken hår eller profi l och dessutom tycker han att det behövs lite maktbalans efter att Ronald Reagan har rånat ett antal postkontor i Stockholm. BARNET OCH GORBYLIGAN: et är inget fel på barnet. Poliserna följer med Lise-Lotte Strådal till barnmorskan som lugnar henne och som ser till att hon blir sjukskriven fram till födseln. Lise-Lottes man är bortrest, hon går hem till sin mamma, med ryggen mot husväggarna. Hon ber att få sova på en madrass på golvet i mammans rum men det slutar med att hon kryper upp i hennes säng. Lise-Lotte vågar inte blunda, så fort hon gör det ser hon tre män i rånarluvor komma emot henne. Graviditeten är hennes räddning. I långa stunder kan hon njuta, hon har något fi nt att tänka på. Men nojorna fi nns där. Hon är besatt av de bruna koögonen. Hon går igenom alla hon känner och har mött, vem av dem kan han vara? Hon tänker ”de vet vem jag är, jag var inte maskerad, snart kommer de”. D 46 KOLLEGA 3-12 MEDLINGEN: ansvarig på Casino Cosmopol. Avspänt berättar hon om rånet. Det är bara när de bruna ögonen riktar sin pistol mot henne och hon ropar ”Mamma Mia” som hon blottar en ensam och rädd version av sig själv. − Jag gick länge i ovisshet om vilka rånarna var men till slut bestämde jag mig för att de var tre öststatare som hade tagit båten hem igen. För två år sedan ringde en polis och berättade att en av rånarna hade blivit omvänd och nu ville träff a henne och försöka gottgöra A tt de skulle döda mig, nej, det trodde jag aldrig, säger Lise-Lotte Strådal när vi ses vintern 2012 i Unionens hus, några kvarter från hennes nuvarande arbete som operativt Lise-Lotte börjar samla på rån, läser om dem och tänker sig in i dem. Efter att ha hört om en rånare som ryckt upp en bildörr vid ett trafi kljus kör hon alltid med låsta bildörrar. Till banken går hon bara när det är som mest med kunder. Men ska hon vänta på sin tur nära utgången eller gömd i ett hörn? I drömmen är det hon själv som är rånaren. Lise-Lotte är inte rädd för att bli gripen, rånet är vattentätt, men hon mår dåligt av tanken på att behöva leva med en lögn. Den konstigaste drömmen för henne tillbaka till Åhléns vid Odenplan där hon jobbade en gång. Hon borrar sig ner från omklädningsrummet och in i SE-bankens bankvalv. Tre veckor senare läser hon om Gorbyligan som kommit över tio miljoner från samma bank. RÅNARENS ÅNGEST: K lockorna blir fetare, bilarna dyrare. Löpsedlarna handlar om Anders och hans kompisar, nu är det de som är Stockholms undre värld. Hans brott påverkar bara banker och försäkringsbolag, inte män- niskor, försvarar han sig. Ändå vaknar han med svettvåta lakan. En av dem som gått rakt igenom hans kallhamrade pansar är kvinnan på kasinobolagets kontor. Anders tänker på henne varje dag, ser hur hon ligger på golvet med hans kompis över sig och tårgaspistolen riktad mot hennes huvud. Han känner hennes dödsångest i sig när han grips för ett annat rån och döms till sex och ett halvt års fängelse, när han kommer ut igen och fortsätter festa, när han blir övergiven av sin fl ickvän, när han söker hjälp och blir nykter från den 16 mars 1998, när han tar sin examen som civilekonom och utåt sett har ”kommit ut ur det svarta hålet”. Han tänker på henne när hans mamma dör i lungcancer 2001 och hans sorg tar över honom fullständigt.