Kollega 1
oerhört engagerade som inte längre är det. De ork
ar inte längre. Som arbetsgivare sköter sig IOGT-NTO. ”Det är en arbetsgivare som bryr sig om oss”, säger Unionenklubbens ordförande Anders Karlsson. Man känner till reglerna på arbetsmarknaden och gör sitt bästa för att följa dem. Här skulle en anställd inte förväntas jobba på kvällar och helger utan ersättning. Inte heller skulle man strunta i kollektivavtalet och ”glömma” exempelvis löneökningar. – Men kollar man exempelvis på vårt ungdomsförbund är det annorlunda. Där är de flesta i förbundsstyrelsen mellan 18 och 25 år. Många av dem har nästan ingen erfarenhet av arbetslivet. Det gör att de går för långt ibland, de kan exempelvis gå in och peta i hur en broschyr ska se ut. Andra gånger är det tvärtom, att de inte går långt nog, som när de inte förstår att en anställd har rätt till sin dygnsvila, säger Tobias Tengström. Ytterligare ett kapitel är IOGT-NTO:s lokalföreningar på orter runt om i landet. De har i allmänhet endast någon enstaka anställd. I de fallen är arbetsgivaren ofta en helt ideellt arbetande styrelse. – Där kan det nog förekomma att man jobbar åtta timmar på dagen och sedan förväntas sitta med på ett möte på kvällen utan att få betalt. På en liten arbetsplats hamnar man i en mer utsatt position. Man drar sig för att bråka, säger Tobias. Karin Wester är en av dem som arbetar ensam. Sedan ett år delar hon arbetet som konsulent på IOGT-NTO mellan lokalföreningen i Fagersta och distriktet i Västmanland. – I Västmanland hade de inte haft någon konsulent på länge före mig och har ingen rutin på att vara arbetsledare. De vet inte exakt vad det innebär. Man tänker att den anställde ska vara helt självgående. Orutinen visar sig också i att arbetsgivaren inte alltid är helt hemtam med regler för exempelvis arbetsfria dagar. Det gäller att själv hålla koll på sitt avtal. Karin Wester sitter i Fagersta. När hon arbetar för distriktet, som har sitt kansli i Västerås, uppstår därför en viss distans. – Det är viktigt att få diskutera saker öga mot öga, det måste vara personliga möten. Till stora delar går hennes arbete ut på att dra i gång verksamhet och rekrytera nya medlemmar. Det är ett jobb hon trivs med, hon har varit engagerad i IOGT-NTO sedan hon var liten. ”Här får man jobba med det man brinner för, det är en fördel”, konstaterar hon. Som alltid gäller det att själv sätta gränser. Jobbet är fritt och innebär en hel del kvälls- och helgjobb. Med en liten dotter hemma har Karin Wester skurit ned på sitt ideella engagemang. – Om jag är på föreningen när jag är ledig så får jag så klart jobbfrågor. Det kan vara svårt för medlemmarna att veta om jag jobbar eller inte. Karin Wester jobbar som konsulent på IOGT-NTO:s lokalförening i Fagersta. Hon gillar att jobba med något som hon brinner för, men påpekar att hon måste sätta gränser, inte minst med tanke på sin dotter Ronja, 4 år. »Om jag är på föreningen när jag är ledig så får jag så klart jobbfrågor. Det kan vara svårt för medlemmarna att veta om jag jobbar eller inte.« För mig är det inget problem, kanske för att jag inte jobbat så länge än. Arbetsgivarna på den ideella sidan är ofta ovana i rollen och har ibland bristande kunskaper. – Det händer att de visar dåligt ledarskap. De glömmer att de som jobbar på kansliet inte bara sitter och väntar på uppgifter, utan har massor med saker att göra, säger Jörgen Gustavsson, ombudsman på Unionen i Uppland. Än värre blir det av att många anställda går på lönebidrag eller befinner sig i någon annan form av arbetsmarknadsåtgärd. – Jag brukar säga till dem att de borde ha de bästa arbetsgivarna. Jag tycker att det är fel att personer som har ett arbetshandikapp ska hamna hos arbetsgivare som saknar kunskap. Allra sämst är det på idrottsföreningarna, enligt honom. – De har inte koll på alla lagar och regler. Det händer att de inte betalar ut löneökningar trots att de har kollektivavtal. Ideella organisationer är inte som vilka före- tag som helst, poängterar Christer Leopold, utvecklings- och organisationskonsult, tidigare verksam bland annat inom Röda Korset. Som anställd i den ideella sektorn kan man inte bara räkna med lägre ersättning, utan också med högre krav och en mer komplicerad arbetssituation. Dessutom är organisationernas kunskaper och erfarenhet av att vara arbetsgivare ofta begränsade. Det är när organisationen växer och man börjar anställa som problem uppstår. – Speciellt om man anställer tidigare aktiva i den ideella organisationen. Det kan för det första bli så att den anställde inte jobbar professionellt, utan fortfarande ser sig som ideellt arbetande fast med betalning. För det andra kan det vara så att styrelsen inte vet hur man ska leda. Det första man måste göra är att anställa en chef som ska jobba med personalen. Anställer man inte först en chef med kompetens får man problem, säger Christer Leopold. 3-12 KOLLEGA 13 ANDREAS APELL