Advokaten 1
förslag på terrorlagstiftningens område. Det var
allt från militära ingripanden till ökad övervakning och stängda gränser. Att söka begränsa asylrätten under åberopande av att det ryms terrorister i flyktingströmmarna är inte hållbart. Gärningsmännen i Parisattacken var ju för övrigt huvudsakligen franska och belgiska medborgare bosatta i Frankrike och Belgien. Vad hjälper då gränskontroller? Flera av de åtgärder mot terrorism som på senare tid föreslagits förefaller mest grundade i en politisk strävan att visa handlingskraft och utan rimlig analys av förslagens proportionalitet. Paniken förefaller ha gripit många av Europas ledare. Det finns anledning att känna stor oro över detta. Som prins Zeid sa: ”Rädsla är en dålig rådgivare.” Besinning är nödvändig om vi ska klara balansen mellan rimliga skyddsåtgärder och samtidigt beakta grundläggande medborgerliga rättigheter. Brist på förtroende för myndigheter, institutioner och staten växer bland minoriteter. Risken är betydande att ny antiterrorlagstiftning blir diskriminerande mot vissa grupper, något som ytterligare kan bidra till radikalisering. Detta är på sikt ett allvarligt och konkret hot också mot länder som Sverige. Särskilt problematiskt blir det givetvis när ändamålen tillåts helga medlen. Ett förslag som inte kännetecknas av rimlig återhållsamhet gäller införandet av så kallad hemlig dataavläsning. Redan 2005 lades ett sådant förslag fram. Advokatsamfundet och Datainspektionen framförde då stark kritik mot innehållet. Hemlig dataavläsning är ett helt nytt hemligt tvångsmedel. Det innebär att brottsutredande myndigheter i hemlighet ska få hacka sig in och plantera programvara, så kallade trojaner, för dataavläsning i en telefon eller på en plats som annars särskilt skyddas mot intrång, till exempel en bostad. Hemlig dataavläsning är inte, som beteckningen må antyda, begränsad till så kallade trafikuppgifter, det vill säga vem som talar med vem och när. Även innehållet omfattas. Tekniken innebär en långtgående åtkomst till information. Inbyggda mikrofoner och webbkamera som finns i alla telefoner/datorer idag, gör det möjligt att överföra och ta del av informationen i realtid. Om IP-telefoni används avlyssnas samtal när de pågår. Det rum där informationssystemet finns kan betraktas som på film, om en webbkamera finns ansluten till den dator som i hemlighet övervakas. Har datorn inbyggd eller ansluten mikrofon kan den programvara som planteras instrueras att aktivera mikrofonen, om den inte redan är aktiverad. Samtal mellan personer i rum där informationssystem finns som är föremål för avläsning skulle därmed kunna avlyssnas i realtid (buggning). Till detta kommer att omfattande informationsmängder i form av databaser eller handlingar kan avläsas i ett sådant system. Programvara för avläsning via nät kan komma att installeras i hemlighet i en eller flera servrar hos bland annat företag som Volvo, SKF eller Saab, om blott det finns särskild anledning att anta att en misstänkt har använt sig av eller kommer att använda sig av dem. De risker som detta för med sig borde rimligen göra näringslivet, medieföretag och politiska organisationer aningen ängsliga, för att inte säga bestörta. Eftersom ett terrorbrott kan vara något så osofistikerat som en enkel skadegörelse kommer hemlig dataavläsning Advokaten Nr 9 • 2015 att kunna användas vid förundersökningar av gärningar med låg straffskala, om det inte hade varit för det förmodade politiska syftet, som konstituerar ett terrorbrott. Och vad värre är, dataavläsningen kommer att kunna användas i preventivt syfte. Den hemliga dataavläsningen ska nämligen bland annat ersätta det bortfall av information som signalspaningen idag ger, men som lagligen inte kommer att kunna användas för det fall terrorresor kriminaliseras. Ty, i så fall måste uppgift lämnas om hur information åtkommits och om dess innehåll. Och då tvingas man röja hemlig information om hur signalspaning bedrivs. Hur ska man då göra för att undvika terroristattacker i länder med traditionellt låg terroristaktivitet? Europa uppvisar ju inte de samhälleliga brister som kännetecknar områden med hög terrorfrekvens. Hur ska vi skydda oss från ett ytterligare Paris? Det finns enligt min mening i huvudsak bara två möjliga verktyg: politiska processer och övervakning. Kortsiktigt är signalspaning och annan kontrollerad övervakning nödvändiga åtgärder att vidta för att om möjligt förhindra stora och oväntade våldsattacker. Men Parisattacken visar ju tydligt att dessa inte ensamt är effektiva. Trots sådana verktyg och trots att gärningsmännen var kända av polisen kunde man inte hindra detta terrorattentat. Detsamma var fallet vid 11 september. Övervakningen och ingreppen i privatlivet urholkar det öppna demokratiska samhället. Det är ett vanskligt pris att betala. Åtgärderna framstår inte heller som proportionerliga. Långsiktigt krävs andra verktyg byggda på politiska processer. För att detta ska lyckas, krävs politiskt ledarskap som inte grundas på hotbilder och rädsla, utan insikt, integritet och kraft att förändra. Samhället måste på allvar adressera det våld och det utbredda ”gruppmissnöje” som vi ser i Göteborgs, Stockholms och Malmös utkanter. Sambandet mellan våld och terrorism understryker hur allvarligt det är med upprepade attacker på polis och andra samhälleliga institutioner. Upploppen för några år sedan i Paris förstäder eller i Husby utanför Stockholm riskerar på sikt att leda till instabilitet. Instabilitet som en följd av våld och terrorism underminerar rättsstaten och ökar samtidigt andra former av våld. Samhället måste samtidigt garantera att staten inte gör sig skyldig till övergrepp. Rättssäkerheten måste värnas för alla grupper. Diskrimineringen måste identifieras och utrotas. En ökad access to justice måste komma till stånd. Och sist men inte minst, moderata islamiska teologer måste argumentera för icke-våld, för att kunna komma till rätta med legitima politiska klagomål. Min uppmaning till regering och riksdag är: Besinna er och låt er inte missledas av högljudd retorik. Ta ansvar för vår demokrati och vårt öppna samhälle. Låt inte rädslan bli er rådgivare. ”Besinning är nödvändig om vi ska klara balansen mellan rimliga skyddsåtgärder och samtidigt beakta grundläggande medborgerliga rättigheter.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5