Advokaten 1
Debatt praxis och som kan argumentera för vilken
som är den relevanta marknaden och konkurrenspåverkan på denna. Eller varför inte en robotförsvarsadvokat som kan varenda stavelse i förundersökningen, känner till dess brister och kan taktiskt avgöra vilka frågor som skall ställas till vittnen och målsägande. Vad händer med oss då? Vem vill anlita en advokat som har ändliga kunskaper, som riskerar jävsinvändning, som har en dålig dag, som är känslig och sårbar? Skulle man inte föredra någon som har encyklopedisk kunskap om hela världens rättsregler? Någon som kan väga in all tillgänglig marknadspraxis och all information som alla berörda parter har lämnat? Någon som kan uttala sig om gränsen för skälighet? Någon som är blixtsnabb, billig och felfri? Jag är rädd för att våra klienter väljer det senare alternativet. I så fall går många av oss en inte så lustig framtid till mötes. Automatiseringen blir även för oss ett hot och inte en möjlighet. Advokatbyrån som vi känner den idag kommer att upphöra att existera. om jag lyfter blicken från advokatkontoret och istället funderar på vilken betydelse AI-drivna juridiska processer kan få för rättskipningen i vårt samhälle är det också lätt att känna oro. Vad betyder det till exempel för en tilltalad att hans ombud, åklagaren eller domaren eller kanske alla tre inte längre är människor utan har ersatts av en eller flera automatiska processer (robotar)? Vad betyder det för rättssäkerheten? Om man anlägger ett tekniskt perspektiv på frågeställningen kan man konstatera att det inte finns några grundläggande hinder – vare sig enligt regeringsformens 2 kap. eller europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) – att ersätta domstolens mänskliga Advokaten Nr 9 • 2015 aktörer med apparater. Inte heller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rättighetsstadgan) hindrar att människor byts ut mot automatiska processer. I den svenska regleringen i 2 kap. 11 § 2 st. RF stadgas det att ”En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid …”. EKMR föreskriver att envar har rätt att få sin sak prövad i en ”rättvis rättegång” inför en ”oavhängig och opartisk domstol”. Rättighetsstadgan anger ”var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag” (art. 47). I amerikanska stater finns en flora av regler om ”otillåten juridisk rådgivning”. Där finns också rättsfall i vilka det har yrkats att utgivaren av en juridisk formulärhandbok skall förbjudas att utge densamma. Lite mera relevant för denna diskussion är dock förbud som avsett mjukvara som bistått den enskilde med att upprätta till exempel äktenskapsförord och testamenten. Man kan i praxisen ana en acceptans av ”do-it-yourself” med blanka formulär (i alla fall om utgivaren är medlem av ett advokatsamfund), medan ”do-it-for-you” inte accepteras. Gränsen är nog inte solklar och visst skulle en mer utvecklad form av AI-styrd juridisk rådgivare få problem i USA med dagens regler. Några sådana problem verkar dock inte föreligga i Sverige. Ur ett praktiskt perspektiv är knappast heller en automatisering av domstolsprocessen till förfång för parterna. Några av de fördelar som skulle uppnås med automatiska processer är att handläggningstiderna till domstolarna skulle minska. Därtill skulle utrymmet för domstolarnas förbiseende av ny lagstiftning och ny rättspraxis bli obefintligt. Alla ”domare” skulle samtidigt och omedelbart få vetskap om detta. Vidare kan man med gott fog anta att förutsebarheten i rättskipningen och likabehandlingen av människor skulle främjas. Det kan antas att en ”robotdomare” har förmågan att vara mer objektiv är en mänsklig domare. I alla fall om programmeraren har gjort sitt jobb. till sist. Den mest problematiska aspekten på en automatiserad domstolsprocess skulle förstås kunna vara ur ett maktbalansperspektiv. Detta skulle i många länder vålla en hel del konstitutionellt huvudbry, men inte så mycket i Sverige. Hos oss är, som bekant, konstitutionell kontroll ingen större paradgren. Domstolarnas existens vilar mer på ett praktiskt synsätt (någon måste ju hantera tvister mellan enskilda) och en senkommen insikt (troligen som följd av vår önskan att framstå som ett internationellt föredöme och därmed raskt tillträdda internationella överenskommelser) om att den enskildes rättssäkerhet är viktig. Men, någon maktbalans av typen ”checks and balances” existerar inte här. Därmed är det inte heller i Sverige en särskilt omstörtande tanke att ersätta domstolarnas mänskliga domare med artificiella domare att tillämpa riksdags och regerings verk. Skillnaden mellan ”science” och ”science fiction” brukar sägas vara tid. Jag tror att vi står inför något väldigt omvälvande som är mycket mer komplext än vad i alla fall jag kan förutse. När det gäller vårt eget yrke vill jag, säkert som de flesta, tro att detta innehåller så många dimensioner och handgrepp som inte kan ersättas med en icke-mänsklig hand. Visst utför vi en mängd uppgifter som förvisso kräver kreativ och kognitiv förmåga, men som i ärlighetens namn kan utföras av en tränad apparat. Men vi är ju också många gånger en förtrolig samtalspartner, ett bollplank i strategiska diskussioner eller en ödmjuk kurator för en försmådd klient. Det är svårt att se att denna arbetsbeskrivning skulle kunna uppfattas av en robot. Men vad vet jag. Richard Åkerman Advokat 69 Artificiell intelligens (AI) lurar bokstavligen och bildligen runt hörnet. Självkörande bilar, robotraders, kirurgrobotar och IBM:s jurist robot ”Legal Watson” är realiteter. Alla dessa robotar har nått en imponerande grad av självständighet.