Buffé 1
MÖTET Kr eativ bonde uppmanar: »BLI KOFADDER!« »I
da är en ljuvlig tjej som är så söt att man bara ler när man ser henne!« Mysan, Frida och Cindy beskrivs på liknande sätt, men det handlar inte om vanliga kontaktannonser! »Tjejerna« är några av 50-talet kossor som man kan bli fadder till på Nygården i Hjo. Ett av flera initiativ nu för att stärka de svenska mjölkbönderna. Text Tony Wallin Foto Patrik Svedberg SOLEN SKINER OCH HÖSTENS skörd är just bärgad. Anders Widinghoff på Nygården, vid Vätterns västra strand, kan pusta ut en aning. Skörden blev bättre än väntat. Men det hänger tunga moln över Sveriges kobönder. – Vi är dock glada för alla initiativ som tas nu. Och att bönderna inte bara uppmärksammas för att de söker fruar, säger Anders med ett leende. Mjölkkrisen är inte den första, och antalet gårdar som tvingats lägga ner på senare år är oroväckande stort. Därför efterfrågas långsiktiga lösningar. – Vårt initiativ med att få in pengar via av framtidstro. Han är en ung bonde med många spännande idéer – kanske hjälpt av sina matematikstudier i fl erdimensionell analys... »Om kon mår bra, så mår också bonden bra!« kofadderskap är i första hand för att knyta vanliga konsumenter närmare lantbruket. För även om det är ett välbehövligt tillskott så är det inte avgörande för en verksamhet som omsätter 6 miljoner per år. Trots de tunga molnen är Anders fylld 26 B U F F É 1 1 • 2015 VI BACKAR BANDET trettio år. Anders växer upp i Skåne och utanför Stockholm. Det är en akademisk familj, men morbror Lennart har en gård i Svalöv, Skåne. Där föds Anders intresse för traktorer och maskiner. När kompisarna drömmer om att bli fotbollsproff s säger Anders tvärsäkert att han ska bli bonde. På det ekologiskt inriktade naturbruksgymnasiet i Järna träff ar han Therese, som är lite kogalen. De fantiserar om att skaff a en gård. Anders åker i stället till Nya Zeeland efter studierna och jobbar med kor, får och växtodling under ett år. – Jag ville vidga vyerna men halkade in på refl exkläderbanan när jag kom hem. Det blev grävmaskiner och ett eget entreprenadföretag. Och företaget växte. Kalvarna får växa upp utomhus i anpassade igloor. Det håller dem friska. – Jag hade en hel hord med kompisar som blev underleverantörer för att jag skulle kunna ta mig an större projekt. Upptäckte att det var roligt att dra iland upphandlingar och styra projekten. – För att slippa harva i lingonligan började jag läsa till civilingenjör, väg och vatten, i Lund. Detta samtidigt som jag höll i företaget. Hann då inte riktigt med alla studentfester som kompisarna hade… Men en fest hos Therese i Stockholm blev avgörande. – När vi satt där och grillade frampå småtimmarna tyckte hon att det var dags att göra slag i gymnasiedrömmen. Hon tyckte ju kor var det bästa som fanns, och jag kunde få köra på gärdena och sköta gården. DE BLEV KOMPANJONER. Anders sålde sitt företag, och med en påse pengar började jakten på en egen gård. Många turer blev det men ingen gård. I stället fi ck de rådet att söka ett arrendekontrakt. Annonsen gav 70 svar, och till slut hamnade de hos Bengt och Ulla Kjellander på Nygården i Hjo. På grund av sjukdom tvingades Therese (som 2013 utsågs till Årets djurskötare) senare lämna det intensiva kojobbet.