Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37 JONAS ERIKSSON »Finns det två pers
oner med samma kompetens och den ena är rom, så väljer man den andra« M ichal Stankov kom till Sverige från Polen, när han var knappt ett år gammal. I dag är han en välutbildad och välavlö- nad trebarnspappa med fast anställning. Men periodvis har han tvingats dölja sitt ursprung och han känner sig inte som svensk. – Nej, jag är rom och jag bor i Sverige, men jag ser inte Sverige som mitt hemland, även om jag känner mig hemma här, säger han. Förföljelse, fördrivning och förtryck har i alla år präglat romernas historia i Sverige – och världen. Först på 1960-talet fick romerna rätt att gå i skola här och fram till 1974 fanns en lag som tillät tvångssterilisering av romer. I dag står en majoritet av romerna utanför det svenska samhället och få är välutbildade. Det är svårt att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet och antalet fall av diskriminering, som anmäls till DO, Diskrimineringsombudsmannen, ökar. Michal Stankovs föräldrar försörjde sig som dansare i en romsk konsertgrupp, Zespol Roma, som turnerade runt världen. Men 1976 blev gruppen uppköpt och olika omständigheter gjorde att familjen kom till Haninge utanför Stockholm i Sverige. Pappan, som var 35 år, stark och frisk, utbildade sig till bilmekaniker, men fick aldrig jobb som sådan. Arbetsförmedlingen placerade honom i stället på Samhall i väntan på ett mer passande arbete. Mamman hade ströjobb som kokerska i skolor. De tre barnen började i svensk skola och Michal Stankov minns inte, att han på något sätt blev mobbad eller diskriminerad för att han var rom. Men ett minne lever kvar. Vid ett tillfälle sa en lärarinna; ”Aha, du är zigenare, ja ni har ju ett annat synsätt på lagen än vi”. När Michal Stankov frågade vad hon menade, svarade hon bara, att ”äsch, det var ingenting”. Han tror att det handlade om okunskap och att hon inget illa menade. – Jag har alltid varit trygg i mig själv, säger han där han sitter mitt emot mig och tankfullt mumsar i sig en croissant med kaffe. Klädd i kritvit skjorta, grå pullover och matchande slips utstrålar han trygghet, glädje och lugn. Han har ett magstöd som en operasångare och är full av berättarlust och skratt. Men varför han skulle gå i skolan, hade han som barn och tonåring svårt att förstå. I hans familj och stora släkt fanns inga exempel på att det lönade sig. Att plugga var bara hårt slit, som inte ledde någon vart. Nej, efter grundskolan skulle han ut i världen, leva på sina föräldrar, och se sig omkring. Sedan kunde han kanske bli frisör, som många andra släktingar. Men en ung, romsk kvinna kom i hans väg. 19 år gammal gifte han sig med henne på romskt vis. De är gifta än i dag och har tre barn. När de väntade sitt första barn, och bodde hemma hos hans föräldrar, så som traditionen bjuder, började Michal Stankov fundera. – Natten min son föddes och jag hörde honom skrika för första gången, tänkte jag att här står jag med ett nytt människoliv, som inte bett att få komma till världen, och jag har ingenting att ge honom. – Min son behöver varken kastruller eller möbler, som vi hade sparat ihop till, utan en framtid. Det ville jag ge honom. Michal Stankov försörjde sig och familjen på ströjobb, sparade så mycket som möjligt och fann kraft och vägledning i sin kristna tro. Han som alltid älskat matematik och teknik började ta enstaka kurser på Komvux, mest för att det gav studiebidrag. Av sin pappa hade han som tioåring fått en dator. Komvux-kurserna blev till gymnasiekompetens och han var så duktig, att han vid ett tillfälle föreslogs ta ett lärarjobb, men det sprack på grund av att han inte hade behörighet. – Hade jag haft det hade jag fått jobbet! Det sporrade mej. Där började en lång och mödosam bildnings- resa. Han hade ingen studievana, inga förebilder och ingen som kunde hjälpa honom med läxorna. Hemma kunde han inte diskutera sina studier med kusinerna eller föräldrarna, hur stolta de än var. – I vår familj har det alltid funnits en medvetenhet om nyttan av kunskap och yrkesutbildning och den som studerar får stor uppskattning. Mina föräldrar var stolta över mej. När han kom in på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) gick en dröm i uppfyllelse även om han kände stor rädsla. – Jag hade hört så många skräckhistorier om tuffa, abstrakta, teoretiska studier, formler och eget ansvar att jag var livrädd. Men jag var motiverad och hade inget att förlora. Många av lärarna var invandrare - kunniga och respekterade. Det gav mod och styrka. Redan under studietiden prisades han och en kamrat med ”Big Embedded Student Award« för sitt examensarbete, en prototyp till en huvudburen datormus för handikappade, som manövreras med huvudrörelser. Senare fick de även pengar från Hjälpmedelscentralen för vidareutveckling av datormusen, som numera finns på marknaden. Michal Stankov prisas för sin huvudmus på Tekniska Mässan 2004. I dag är Michal Stankov elektroingenjör med fast anställning på Electrolux i Stockholm. Han arbetar med att samordna olika datorsystem mellan länder. Han har haft tre fasta anställningar efter sin examen. På anställningsintervjuerna har han dolt sitt ursprung. – Så länge jag konkurrerar med icke-romer, kommer jag alltid att ha sämre chanser. Finns det två personer med samma kompetens och den ena är rom, så väljer man den andra. Men i dag vet alla på jobbet att han är rom och det är inga problem. Michal Stankov är aktiv för romernas sak. Varje sommar ordnar han en stor kulturfest i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Han stöttar också unga romer för att de ska ta steget mot utbildning – och jobb. Inte utan stolthet berättar han om äldste sonen, som redan har siktet inställt på högre studier. GUNNEL ÅHLANDER Läs gärna mer på: www.romadelegationen.se www.do.se www.romericentrum.com 1-11 KOLLEGA 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68