Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56 DEBATT På plats i Afghanistan har
han sett hur förödande det är när gränsen mellan militära projekt och bistånd suddas ut. IT-projektledaren Björn-Åke Törnblom vill satsa mer på humanitärt bistånd och göra de militära insatserna billigare och effektivare. BJÖRN-ÅKE TÖRNBLOM IT-PROJEKTLEDARE Blanda inte bistånd och militärt stöd ! J ag har sett vad det innebär när gränsen mellan humanitärt bistånd och militära pro- jekt suddas ut. Jag har arbetat på plats åt Svenska Afghanistankommittén, SAK, i sju år, de senaste två åren som dess säkerhetsansvariga. Biståndsorganisationer bygger sin säkerhet på att projekten förankrats lokalt. SAK får förfrågan från lokalsamhället om stöd och hjälp, vilket i sin tur innebär att de lokalt också garanterar säkerheten. Privata företag och militärer åker ut i full stridsutrustning och erbjuder diverse stöd, ibland med förödande konsekvenser för dess personal och bybefolkningen. Ett tydligt exempel är kidnappningsstatistiken för 2010. Fram till i oktober hade mer än sextio afghaner som arbetar åt biståndsorganisationer kidnappats av oppositionen. Alla frigavs oskadda. Lokalsamhället skötte förhandlingarna och i väldigt få fall betalades några lösensummor. För dem som arbetat åt privata organisationer med USA-anknytning eller i de militära PRTerna (Provincial Reconstruction Teams) och kidnappats har det gått sämre. Många har dödats och där man släppt personen har stora summor pengar varit inblandade. Varför hanteras kidnappade så olika? Den väpnade oppositionen samlar information om organisationerna, vad de gör, vem som finansierar dem och liknande, utifrån att man vill skapa sin egen ”legitimitet” och 56 KOLLEGA 1-11 dominans i området. Bistånd utgör inget hot. Många i oppositionen är från trakten och även de, deras fruar och barn behöver hälsovård och utbildning. Privata och militärt anknutna projekt förknippas med centralregeringen och ”ockupanterna” och blir legitima mål. I höstas var debatten het om svensk militär och svenskt bistånd i Afghanistan. För mig handlar det inte om bistånd eller svensk militär. Vi är rika nog att finansiera både och om vi vill. Istället handlar det om gränsdragningen mellan bistånd och militära säkerhetsskapande åtgärder. När utländsk militär dyker upp vid ett biståndsprojekt är det alltid ett hot mot projektet. Oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationen och militären samarbetar. Det riskerar vår säkerhet (och även bybefolkningens) och därför vill vi som arbetar med bistånd inte ha något samarbete med militären i fält. Flera studier har visat att de amerikanska ansträngningarna att vinna ”hearts and minds” inte haft någon som helst positiv effekt och varför skulle svenska ansträngningar i samma ärende ha någon annan inverkan? För att undvika missförstånd vill jag säga att jag tycker att Sverige skall delta i FN-sanktionerade militära uppdrag. Det vore fegt och osolidariskt att lämna det till Bangladesh, USA eller andra länder. Därför är det ok att delta i ISAF:s insats i Afgha- nistan. Den Svenska styrkan om 500 personer som utgör en halv procent av de internationella styrkorna, gör dock en mer symbolisk insats med sin närvaro. Den afghanska armen är svag och otränad och skulle inte förmå motstå den väpnade oppositionen speciellt länge utan det internationella militära stödet. Låt den svenska militären foku- I Afghanistan har det trots allt skett stora framsteg. Från sexhundra tusen barn i skola 2001 till över 6 millioner idag, varav 30 procent flickor. Där finns en nationell sjukvårdsstandard. De humanitära vinsterna är enorma och dessa får vi inte svika. SAK med sina 5 500 lokalanställda (största biståndsorganisationen i landet med bara 15 Var gör pengarna mest nytta för den vanliga afghanen? sera på det den är bra på: att utbilda den afghanska militären, den väg Sverige beslutat slå in på fram till 2014. Men varför vänta? Militären skall inte leka biståndsarbetare. Det klarar man lika lite som biståndsarbetarna klarar att vara soldater. svenskar och annan internationell personal) sköter sjuk- och hälsovård i fyra provinser för cirka 1,6 millioner människor. Barnmorskor har utbildats i hundratal som hjälper kvinnor på landsbygden med en säker förlossning. Drygt 120 000 barn,
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68