Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40 »Då skulle det stå i pannan att ma
n sålt Leksandsbröd och man skulle få skämmas och inte kunna bo kvar.« medan jag gasade allt jag kunde så skulle det säkert bli bra. Han var bra annars, fast det här gjorde att det blev lite tungrott, säger Rune. Men under hans år som vd ökade Leksandsbröd ändå sin andel av den svenska knäckebrödsmarknaden från 4 till 24 procent, samtidigt som ärkefienden Wasabröds andel minskade från 90 till 64 procent. Till sist vann Rune Joon också det ”brödkrig” han drog igång mot Wasabröd. Även om det kostade honom många sömnlösa nätter eftersom ett nederlag hade kunnat betyda döden för Leksandsbröd. Mycket är en slump i livet. Axet till Leksandsbröd var att Runes farmor var ovanligt duktig på att baka knäckebröd. På 1920-talet gick därför Häradsbygdens bybor gärna till henne med sin råg för att hon skulle baka åt dem. Som betalning fick hon lite av brödet som hon sedan kunde sälja. Eftersom Runes farfar var tekniskt begåvad byggde han en bakmaskin av en kardanaxel från en gammal T-ford så att verksamheten kunde växa. Sedan en av parets söner konstruerat en maskin som kavlade ut degen började företaget sälja bröd till hotell och pensionat i bygden och bybageriet utvecklades till en brödfabrik. I början på 1940-talet hade Leksandsbröds historia kunnat vara slut sedan bageriet, som var dåligt försäkrat, brunnit ner till följd av en överhettad ugn. Men tack vare att familjen lyckades få ett banklån utan säkerhet kunde knäckebrödstillverkningen tas upp igen och fortsätta växa. Hur är det att födas in i ett företag? Vilket ansvar känner man gentemot de släktingar som gått före och de som ska komma efter? Hade Rune Joons barn Peter och Annika kunnat överge Leksandsbröd för att göra något helt annat i stället? Monica Danielsson kontrollerar att ingen brödbit har några sprickor eller degklimpar. i 23 år när han klev ur vd-rollen och lämnade över det operativa ansvaret till sina barn för några år sedan. Han har kvar sitt arbetsrum och är nu en arbetande styrelseordförande som, vis av sin egen fars agerande, gör sitt bästa för att inte lägga sig i hur sonen och dottern sköter den dagliga verksamheten. – När jag tog över som vd fortsatte min far att gå runt här på fabriken. Han pekade med käppen och sa att så och så ska vi göra och brukade säga att om han bromsade allt han kunde 40 KOLLEGA 8-10 – Det var inte givet att jag skulle jobba här, säger Annika Sund, som efter arbete på en stor revisionsbyrå i Falun, återvände till sina rötter och nu är familjeföretagets marknadschef. En orsak var att hon tröttnade på pendlandet, en annan att hon blev mamma. – Jag visste att om jag gick in här skulle det bli väldigt svårt att kliva ur för att göra något annat. Men nu har jag ett roligt och stimulerande jobb samtidigt som jag bara har tre minuter till jobbet, hinner med min sons träningar och kan ha egen häst. Och det är livskvalité för mig. – Men det var inte lätt i början, när jag började som marknadsassistent. Jag var chefens dotter, 25 år gammal och hade långt blont hår. Jag färgade det faktiskt rött ett tag, säger hon leende. För Annikas lillebror Peter har det däremot aldrig funnits någon tvekan om att det var Leksandsbröd som gällde. – Visst har jag haft ett outtalat intresse för att ta över en dag, säger han. Med avbrott för en ingenjörsutbildning och lumpen har han arbetat på familjeföretaget sedan han började sommarjobba där som 14-åring. Efter att ha arbetat på alla avdelningar och gått en ledarskapsutbildning blev Peter Joons önskan om att få leda företaget verklighet för fem år sedan. Men vd-jobbet blev inte hans förrän de externa ledamöterna i styrelsen utvärderat ett stort antal tester och intervjuer. Det är både han själv och fadern noga med att understryka. – Man luras nog mer eller mindre in i det här, skämtar Peter Joon. – Men att man vill fortsätta jobba på och utveckla familjeföretaget är något som växer fram sedan man börjat sommarjobba. Man blir präglad av den äldre generationens ambitioner och vill göra rätt för sig. Knäckebröd måste gräddas i hög temperatur. Det träs sedan upp på spett och hängs in i en torkugn i några timmar för att bli riktigt knaprigt. Att sälja Leksandbröd vore oförlåtligt. Det förstår man av Rune Joons resonemang. Att sälja företaget för att leva på pengarna eller satsa dem på något annat i stället är faktiskt helt otänkbart om man vill bo kvar i Leksand. – Då skulle det stå i pannan att man sålt Leksandsbröd och man skulle få skämmas och inte kunna bo kvar. För då skulle vi ses som lika näriga som storföretagsgubbarna. Visst har det kommit förfrågningar, som han säger, men målet är att behålla familjeföretaget. – Det är en filosofi vi har, att vi återinvesterar
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68