Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53 BÖCKER Björn Öijer Pappa kommer sn
art Recito förlag Författaren är väl känd för denna tidnings publik efter sina många år som chefredaktör på först siftidningen och sedan på Kollega. I sin skönlit- terära debut visar Björn Öijer upp en ny sida av sig själv. Av nödvändighet fick ledarskribenten Öijer hålla sig till sakprosans sträva och tydliga uttryckssätt, men i sin självbiografiska roman får han bruk för ett känsligare och mer nyansrikt språk. Romanen handlar om saknaden efter en far, som plötsligt och oförklarligt lämnade sin familj när sonen/ författaren var ett femårigt barn. Efter sig lämnade fadern ett tomrum, och hos sin son en livslång melankoli och en oändlig rad av sorgsna och arga frågor. Pappa kommer snart är en sorglig roman som i hög grad lever på författarens finstämda formuleringsglädje. HÅKAN LINDQVIST Diana Janse En del av mitt hjärta lämnar jag kvar Alfabeta förlag När tjänsten utlystes för tredje gången tog Diana Janse chansen och sökte jobbet som ambassadör, med placering på Sidakontoret i Kabul, Afghanistan. Redan i taxin till kontoret längtar hon hem. Gatorna är smutsiga. Luften luktar krutrök och människorna talar med tom blick och geväret hängande över axeln. Trots att hon arbetat åt UD sedan 1999 finns det ingenting som kan förbereda henne på livet i Kabul. Elektriciteten fungerar inte, korruptionen genomsyrar samhället och vanmakten lurar ständigt runt hörnet. Ändå är det något som får henne att stanna. Hon förälskar sig i den tystlåtna befolkningen, bullret och skrålet. Det här är berättelsen om hennes två år i Kabul, som hon, vid hemresan lämnade kvar en del av sitt hjärta i. LINA JONSSON KRÖNIKAN Cormac McCarthy Blodets meridian Albert Bonniers förlag Blodets meridian är utan tvekan ett egenartat verk, en hypnotisk och våldsam brygd som man som läsare oemotståndligt sugs in i. I korthet: en samling skalpjägare i USA:s södra gränstrakter tar kål på alla de kan någon gång mot mitten av 1800-talet. Att verket fick vänta 25 år på översättning är trots allt kanske inte att förundra sig så mycket över – frågan är om 1980-talets litterära Sverige hade begripit att uppskatta denna väldigt amerikanska tragedi. Det ska dock påpekas att det, trots att sidorna formligen dränks i blod, inte är våldet som driver boken framåt. Cormac McCarthy tillhör den exklusiva skara författare som har förmågan att skapa ett eget universum. NIKLAS HALLSTEDT Robert Kangas De där somrarna Alfabeta förlag Det är tidigt 60-tal. Gert är 13 år och bor med sin mamma, pappa och syster i en liten by i Värmland. Just det här året ska det hända många omtumlande saker. Gerts mamma reser till Finland under märkliga omständigheter och kommer tillbaka som en förändrad människa. Det börjar en ny kille i klassen och hans syster är så snygg att Gert måste spionera då hon badar nere i viken. Dessutom kommer farbror Johan hem från Amerika och ställer vardagen på ända. Jag blir glad då jag läser den här boken. Robert Kangas kan konsten att berätta en historia utan att skriva läsaren på näsan. Och ur en 13 årings perspektiv dessutom. Otroligt välskrivet. LINA JONSSON SAGA NURMI Studerande Två och en halv dag i säljbranschen J ag var skeptisk redan från början. För det första: alla avskyr ju telefonförsäljare. Jag vet ju själv hur jag brukar låta när jag blir uppringd. Vi skulle sälja ett telefonabonnemang till småföretagare. Och vi fick ett manus. Redan när jag läste de två första meningarna kände jag min tveksamhet växa. ”Men, det låter ju som att vi ringer från deras befintliga telefonoperatörer och bara vill uppdatera abonnemanget de redan har!” Eftersom min arbetsledare hade upptäckt min ovilja inför enbart provisionsbaserad lön så hade han tagit fram ett garantilönesystem. Det ironiska med den här ”garantilönen” var att man var tvungen att sälja två abb (ursäkta säljarslangen: läs “abonnemang”) per dag för att få garantilönen på 8 500 kronor före skatt. Jag fick lära mig att man skulle prata med dialekt. Gärna norrländska. Då blev folk trygga i luren. För vem vill köpa något av en nollåtta? Ni har säkerligen hört säljsnacket. Det gäller att prata snabbt, fick jag lära mig. Så att de inte hinner invända och lägga på. Och ju längre ner man kom på manuset vi skulle läsa, desto bättre. Jag ringde. Och det gick bra, trots min ovilja att läsa det konspiratoriska manuset. Min moral satte liksom stopp för den texten. »Skäll inte ut dem. Det är inte deras fel.« Fler recensioner finns på www.kollega.se Men trots detta sålde jag fanimej ett abonnemang den första dagen. Och fick applåder. För på kontoret fanns en klocka man skulle ringa i då någon sålt. Det kändes bra på ett lite äckligt sätt. Bra för att jag då verkade lovande, en lovande säljare. Ingenting jag hade räknat med. Företagets nya stjärnskott Saga Nurmi upplevde inte nästa dag som lika lyckad. Jag gick hem klockan fem utan att ha sålt ett enda abonnemang och insåg då det konstiga i att ha jobbat 9-17 utan att få en spänn för det. På riktigt. Det var ju faktiskt helt sjukt. Jag avslutade min provanställning med pompa och ståt genom att lämna tillbaka anställningskontraktet jag inte hade skrivit på, och jag meddelade arbetsledaren att jag avgick av ideologiska skäl. För utan kollektivavtal, sjukersättning eller timlön så känns det ju minst sagt… läskigt. Och detta ska vara Sverige. Jag vet vad man kan kräva, hur det ska gå till. Men 19-åringarna som sitter och ringer till just dig. Som försöker sälja till just dig. De gör det inte för att de vill sälja till dig. De gör det för att det inte finns någonting annat. De vet kanske ingenting annat. Och möjligheten att tjäna ”70 lax i månan!” ekar i deras huvuden. Det enda jag kan säga är: Skäll inte ut dem. Det är inte deras fel. Det är någonting som är sjukt i samhället. Och jag tror inte att det är de unga. 8-10 KOLLEGA 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68