Inköpsstöd 1
Inköpsstöd till folk- och skolbibliotek och stabi
litet. Samtidigt innebar ju konstruktion att kommunerna skulle redovisa varje år och söka varje år – det hade varit svårt att fördela stödet om kommunerna haft olika tidsperspektiv, det hade givit stödet mer karaktär av projektstöd. En idé från början var också att de böcker som skulle köpas skulle vara litteraturstödda titlar, men den idén skrinlades efter diskussioner. Kommuner som utvecklade en bra samverkan mellan skola och folkbibliotek skulle premieras, liksom kommuner som hade särskilt framsynta planer för läsfrämjande. Både Johanna Hansson och Henriette Zorn redovisar att det var förenat med stor ansträngning att samordna ansökningsförfarandet i kommunerna, samt att det inte förekom så mycket samarbete mellan folk- och skolbibliotek egentligen. Ibland gör stödet stor nytta enligt dem, och hjälper till att lyfta en verksamhet, men ofta delas pengarna ut ganska mekaniskt. Skolorna tilldelas medel i förhållande till elevunderlaget men fördelningsgrunden för folkbiblioteken är oklar. Att det är så svårt att få till stånd ett riktigt samarbete sägs bero på bristande personalresurser – det är ett återkommande tema i Henriette Z´s rapportering. Det saknas också strukturer för samarbete; samarbetet sker mest genom informella kontakter mellan barnbibliotekarien på folkbiblioteket och de skolbibliotekarier eller lärarbibliotekarier som finns på plats. Eftersom stödet från början var adresserat till folkbiblioteken, även om det berörde både folk- och skolbibliotek, var det oftast en barnbibliotekarie anställd på folkbiblioteket som hade hand om ansökan och som fick försöka överbrygga bristerna med information från skolan. Det har upplevts som ett stort problem av folkbiblioteken under årens gång. Sedan 2005 fanns ett krav i bibliotekslagen på att de offentliga biblioteken skulle ha biblioteksplaner, men lagen efterlevdes inte särskilt väl till att börja med. 2015 skärpte Kulturrådet kravet på att kommunerna skulle ha en giltig biblioteksplan för att få söka stödet. Tidigare hade kravet för att få inköpsstöd varit att kommunen skulle ha en plan för sitt läsfrämjandearbete, men kopplingen till biblioteksplanen var nog inte uppenbar för alla. Kravet på biblioteksplan bidrog till att många kommuner satte igång med biblioteksplanearbetet med stöd från Kungliga biblioteket. Idag har 96 procent av kommunerna biblioteksplan, enligt ansvarig myndighet, KB. I bibliotekslagen framgår att Kungliga biblioteket (KB), de regionala biblioteksverksamheterna och den kommunala nivån ska samverka kring uppdraget att följa upp hur biblioteksplaner, som antagits av kommuner och landsting, har utformats och hur de används.1 Problemet med dåligt utrustade och obefintliga skolbibliotek har uppmärksammats mycket sedan den nya skollagen kom till 2013, och en rad rapporter har skrivits om detta. Bland annat har Kungliga biblioteket inom ramen för arbetet med den nationella biblioteksstrategin givit ut två fristående rapporter som redovisar forskning kring skolbiblioteken. KB har också givit ut flera rapporter som berör folk- och skolbibliotek: Skolbibliotek i biblioteksplanerna 2015, Trend 2017 – Kommunala biblioteksplaner och Folk- och skolbibliotekens medieförsörjning 2018 – en översikt. I rapporten om biblioteksplanerna skriver KB: ”I förarbetena till både den gamla och nya bibliotekslagen är det tydligt att en anledning till att biblioteksplanerna har blivit lagstadgade har varit, och fortfarande är, att stärka skolbibliotekens betydelse i kommunerna. För att göra hela biblioteksverksamheten i en kommun eller län/region möjlig att överblicka behöver alla biblioteksverksamheter beskrivas gemensamt i biblioteksplanen. Detta är synligt i 89 procent av de lästa biblioteksplanerna, d.v.s. i merparten av planerna finns skrivningar om skolbiblioteken… Det är en tydlig skillnad i jämförelse med de tidiga biblioteksplanerna som oftast saknade skrivningar om skolbiblioteken.”2 1. https://www.kb.se/samverkan-och-utveckling/biblioteksutveckling/biblioteksplaner.html 2. Trend 2017, s. 9 5/44