Buffé Sida 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40
Buffé Sida 41
Buffé Sida 42
Buffé Sida 43
Buffé Sida 44
Buffé Sida 45
Buffé Sida 46
Buffé Sida 47
Buffé Sida 48
Buffé Sida 49
Buffé Sida 50 Del 10 . fortsättning följer Samuel
och Tove var barnvakt till Svea. Tove hade lovat att fixa middag och Samuel hade lovat att läsa godnattsaga. Det skulle han få tio kronor av Tove för, eftersom hennes kille skulle komma. Samuel hade redan bestämt sig för vilken bok de skulle ta. Den kortaste, för då skulle han hinna se deckaren. Den brukade han inte få se för mamma och pappa, men om Tove bara fick vara ifred, kunde han göra vad han ville. -Vad blir det för mat? frågade han Tove som dängde med kastrullerna i köket. - Falukorv och snabbmakaroner. Du får duka. -Jag skulle ju läsa saga. - Duka, sa Tove bestämt och rasslade ner ett paket makaroner i kastrullen. Sen hällde hon på vatten. -Ska inte vattnet koka först? frågade Samuel. -De t är onödigt, sa Tove. Jag är en modern kokerska. -Okej, sa Samuel. Han visste att det inte var någon idé att klaga. Då blev hon livsfarligt arg. Han hade fått äta både brända pannkakor och köttfärssås som sved värre än eld i halsen. Okokta makaroner var en baggis. Det fick man nästan vara tacksam för. Samuel dukade fram tre tallrikar, bestick, glas, ketchup och senap. Sen var det klart. - Du glömde salladen, sa Tove. -Vilken sallad? -Gurksalladen. Tove delade en gurka i tre bitar och sen var middagen klar. -Mat! skrek hon. -Vad får vi? frågade Svea som kom springandes. - Falukorv, sa Tove och lyfte upp henne i barnstolen. -Blommig? undrade Svea förhoppningsfullt. -Nej , stekt, sa Tove. -D å bill jag inte ha, sa Svea. Jag bill ha blommig! Hon hade precis lärt sig blommig-falukorv-sången på dagis. Det var hennes favorit. Hon sjöng den jämt. -Ät! sa Tove och skar upp en bit falukorv åt Svea och blandade med makaronerna. Titta vad gott det ser ut. -Nej ! skrek Svea. Äckligt! Jag bill ha blommig falukorv! - Den är slut, sa Tove och började äta själv. -Jag bill! Jag bill! Jag bill! Jag bill ha blommig falukorv till lunch, mamma, börjadeSvea sjunga och hamra i bordet med sin sked och gaffel. Samuel kunde inte låta bli att fnissa. Svea fnissade också och hamrade ännu hårdare -De t finns inte blommig falukorv, sa Tove. Var inte så barnslig! -Jo-o, sa Svea bestämt. Det finns bisst! -Tänk för att det inte gör det, sa Tove och tittade på klockan. Hennes kille skulle snart komma. -Jo-o! -Ne-ej, sa Tove. -Jo-o, sa Svea och blev så arg att hon slängde tallriken i golvet. Tove suckade och plockade upp Sveas kladdiga korvbitar och la tillbaka dem i tallriken. -Ä t nu, så får du glass sen, försökte hon. -Jag bill inte ha glass. Jag bill ha blommig falukorv. Nu grät Svea så att tårarna sprutade på henne och tallriken for i golvet för andra gången. - Sluta att gråta så ska du få blommig falukorv, lovade Samuel och reste sig. -Visst, sa Tove. -Jag lovar, sa Samuel. Han hade fått en superidé. - Jag bill, jag bill, hulkade Svea. -Ja, sa Samuel. Du ska få. Till slut hittade han pepparkaksformarna längst in i översta skåpet där mamma hade julljusstakarna. Han hällde ut dem på diskbänken och där, där låg formen som liknade en blomma. - Du är inte lite smart du, sa Tove när Samuel skar upp några nya falukorvsskivor och tryckte ut snygga blommor. -Jag vet, sa Samuel och sträckte på sig. Det var inte ofta han fick komplimanger av Tove. Rå eller stekt tycker du? -Rå, sa Tove. Det går fortare. Svea hade slutat gråta nu. Hon tittade intresserat på Tove som tog ketchupflaskan och målade de blommiga korvbitarna dekorativt. I mitten sprutade hon en gul klick senap. Samuel hämtade träspetten som fick bli stjälkar. Wow! Samuel hade just uppfunnit blommig falukorv. AV MONI NILSSON-BRANNS T RO.VI TECKNING: KIRAN MAINI GERHARDSSON Blommigare kunde inte finnas. -Varsågod, min sköna. Är du nöjd nu? sa Samuel och räckte fram korvbuketten. -Mmm, sa Svea och tog en blomma och började äta. Gott, sa hon efter den femte blomskivan. Gott, gott. Tove och Samuel var tvungna att prova själva. Tove stekte sina, Samuel åt råa som Svea. Men hon hade rätt, det var faktiskt ovanligt gott. -En gång till, sa Svea på kvällen när Samuel hade läst den korta boken sju gånger. Deckaren hade redan börjat men Svea var hur pigg som helst. -Jag kan sjunga nåt istället, föreslog Samuel och släckte lampan. När trollmor har lagt de elva små ... -Inte den, sa Svea. Sjung blommig falukorv! Samuel sjöng så vaggsångigt han kunde. Han blev faktiskt trött själv. Man blev det av att vara barnvakt åt den där envisa ungen. Svea pillade honom skönt i håret med sina små fingrar och sög sömnigt på nappen. -Dä r ser du, sa hon när sången var slut. Där ser du att blommig falukorv finns bisst. -Ja, sa Samuel. Tack vare mig. Ä# é „ 10 • 1987
Buffé Sida 51
Buffé Sida 52