Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! Innan pandemin så hade v
i barngrupper som kom, vissa kunde komma en gång i veckan liksom, att gå på en sagostund eller låna böcker med förskolegruppen. Men de har ju [inte besökt biblioteket] i två år, de är ovana vid biblioteksrummet jämfört med de barn som är två år äldre som har varit där hela tiden tidigare. (Botkyrka) Citaten ovan ger uttryck för en oro för att ha tappat både barn och unga som tidigare besökt biblioteket och barn och unga som skulle få introduktion till biblioteket och bli nya användare under tiden pandemin pågick. Botkyrka uttryckte en oro för att biblioteken inte hade kunnat utföra sitt uppdrag och hade ”gått miste om två generationer” – för deras del gällde det 6-åringar som brukade få biblioteksintroduktion och barn i årskurs 4 som biblioteket hade särskild riktad verksamhet till. Botkyrka beskrev dessa aktiviteter som en del av bibliotekens grunduppdrag och som en del av ”den kulturella allemansrätten” för barn och unga. Flera av biblioteken berättade om halverade besökssiffror och kraftigt minskad utlåning. Det föranledde en oro kopplad till ett uppfattat potentiellt framtida hot som handlar om hur biblioteken ska kunna återskapa kontakten med de årskullar av barn som missat biblioteksintroduktion via skolan, de barn som inte gått på sagostunder med föräldrar och förskola och vars föräldrar inte introducerats för biblioteket via BVC samt de ungdomar där tröskeln att förutsättningslöst besöka biblioteket höjts genom begränsade öppettider, inställda programpunkter och begränsningar i att vistas på biblioteket. Även hos de bibliotek där utlånings- och besöksstatistiken inte minskade lika drastiskt fanns en oro att pandemin påverkat kvaliteten i bibliotekens arbete. Dorotea berättade exempelvis att de ”kanske har lyckats på ett kvantitativt sätt att låna ut böcker” men kanske inte med ”kvaliteten, att man verkligen kan ge uppmärksamhet”. Syftet med satsningen Stärkta bibliotek är bland annat att möjliggöra för biblioteken att särskilt rikta insatser för att nå prioriterade grupper och grupper som inte har biblioteksvana. Det var dock just dessa grupper som var särskilt svåra att nå under pandemin, eftersom exempelvis boenden för personer med funktionsnedsättning begränsade de sociala kontakterna för att undvika smitta. Dessutom har barn begränsats i sina möten med biblioteket på grund av dels att skolor och förskolor till stor del ställt in besök, dels att biblioteken behövt ställa in eller omskapa programverksamhet och begränsa möjligheterna att vistas på biblioteken. Ludvika berättade följande: Det är ju en del av projekten också att vi ska nå ut till målgrupper som inte naturligt besöker biblioteket, inte minst under en så här långvarig period som det har varit, dom tappar man ju. Ja, där kommer vi att få köra extra för att försöka återskapa. Biblioteken hade alltså hade identifierat vissa grupper som de nu, efter pandemin, behöver rikta extra insatser mot. Ludvika påpekade dock att det ännu inte går att förutse alla konsekvenser av pandemin: Det här kommer att visas i ett längre perspektiv. Vi ser inte det nu men vi kommer att se resultatet, skadorna som kommer att bli, kommer vi väl att se om några år […] Vilka grupper har vi missat? Kommer det att synas? Om 20 år kommer det inte att vara lika många som söker in till högskola och universitet då? I ett längre perspektiv kommer vi att se. Citatet ovan ger uttryck för oro såväl för barns och ungas situation under själva pandemin som för deras framtid – och i en förlängning för samhällets utveckling. Detta synliggör den bild bibliotekarierna har om sin profession och om biblioteket, nämligen att de fyller en viktig funktion för barns och ungas lärande och utveckling samt att läsning och tillgång till kultur lägger grunden för möjlighet och vilja att fortsätta att lära, utvecklas och uttrycka sig. 12/40