Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! Upplevelsen av att ha ti
d till reflektion och erfarenhetsutbyte under pandemin, i kombination med de diskussioner som uppstått om bibliotekens roll i samhället, tydliggjorde dock behovet av att även fortsatt ”få oaser där vi kan sitta och diskutera de här frågorna” (Botkyrka) för att hålla diskussionerna vid liv och lära av våra erfarenheter. Botkyrka lyfte även det fortsatta, och kanske ökade, behovet av fortbildning för att diskutera bibliotekets roll och möjliggöra kunskapsspridning som kan förbereda och underlätta vid framtida samhällskriser: Fortbildningen går ju hand i hand hur vi ska kunna arbeta i kriser. Alltså fortbildning på golvet. Det spelar ingen roll att man gör en nationell fin krisplan om det inte sipprar ner. Den måste utformas av de som arbetar på golvet och förstås av dem som arbetar på golvet. Det är någonting som måste ingå i biblioteksutbildningen exempelvis, men också aktiva fortbildningar. I citatet lyfts bibliotekarieutbildningen upp som ett forum för diskussioner om bibliotekens arbete i kriser. Även regionbiblioteken ansågs fylla en viktig roll för att arrangera fortbildning för yrkesverksamma bibliotekarier. Ett problem som Botkyrka tyckte sig se var dock att diskussioner tenderar att föras ”på en högre nivå och den sipprar aldrig ner till oss som arbetar praktiskt, så det är jätteviktigt”. Det är av denna anledning som biblioteket i citatet ovan betonar att erfarenheterna från dem som ”arbetar på golvet” behöver tillvaratas för att fortbildning och fortsatta diskussioner ska vara relevanta för dem. Det finns flera möjligheter att tillvarata de erfarenheter som biblioteken gjort under pandemin. Exempelvis lyfts i Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025 (2022) vikten av kompetensutveckling och regionbibliotekens roll att stötta och främja såväl denna som samarbete och verksamhetsutveckling. För de bibliotek som tar sig tid att föra diskussioner om bibliotekets uppdrag genom exempelvis tidskriftsklubbar är detta en styrka inom organisationen. Samtidigt kan brist på tid och nedprioritering av sådana samtal till förmån för andra viktiga uppgifter innebära att organisationen försvagas. Detta kan ses som en svaghet, eftersom sådana samtal är nödvändiga för att utveckla relevant och tidsenlig verksamhet. Botkyrka uttryckte det enligt följande: ”Biblioteksutveckling är ju det bibliotek handlar om. Vi måste vara i vårt samhälle och i utvecklingen.” Förutsättningarna för att kunna prioritera kompetensutveckling och diskussioner ligger dock inte helt i enskilda biblioteks händer utan beror på de förutsättningar som ges i kommunen, den fortbildning som finns tillgänglig och de satsningar som görs nationellt på biblioteken. Bristande förutsättningar och minskade satsningar kan då innebära ett hot mot verksamheten. De intervjuade biblioteken lyfter dock alla upp de möjligheter som medel från Stärkta bibliotek innebar, inte enbart för att konkret utveckla verksamheten utan också för möjligheterna att föra diskussioner om bibliotekens uppdrag utifrån lokala förutsättningar och på vilken grund utvecklingen vilar. Pandemin innebar dessutom nya erfarenheter för biblioteken av att arbeta på distans – något vi endast ytligt berört i denna studie. Distansarbete upplevdes å ena sidan som positivt, eftersom möten blev kortare och effektivare samt att det snabbt gick att sprida kunskap och idéer. Men å andra sidan beskrevs distansarbete som utmanande, eftersom de snabba mötena för att bolla mer eller mindre ofärdiga och spontana idéer försvårades. 32/40