Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! I detta avsnitt har vi s
ett hur biblioteken till stor del själva fått anstränga sig för att skaffa aktuell information, tolka densamma och utforma lokala lösningar. Några bibliotek berättade om goda informationsflöden och inflytande i lokala beslutsprocesser medan andra berättade om bristande barnperspektiv i lokala beslut. Att bibliotekets resurser inte tillvaratogs kan delvis betraktas som en svaghet inom organisationen och att biblioteken tydligare behöver visa vilken roll de kan spela vid samhälleliga kriser. Att biblioteket inte självklart sågs som en resurs av andra samhälleliga verksamheter kan innebära ett hot, eftersom det kan leda till ett ifrågasättande om varför bibliotek ska tilldelas resurser och hållas öppet under kriser. Att kommunikations- och informationsflöden inte fungerade samt att restriktioner fluktuerade och var svårtolkade kan även det ses som ett hot i omvärlden som för biblioteken innebar osäkerhet och svårigheter att utföra sitt uppdrag. Vi ser önskemål från biblioteken om nationell samordning för att tillvarata goda idéer och kunskapsspridning samtidigt som det ges utrymme för lokala lösningar. Avsaknaden av nationell samordning för att möjliggöra kunskapsspridning kan beskrivas som ett hot, samtidigt som de bibliotek som själva organiserat sig för att samla in och sprida metoder och lösningar visar att det finns en styrka i organisationen. Samtliga intervjuade bibliotek tryckte på vikten av att kunna utarbeta lokala lösningar, vilket visar en styrka i organisationen som är lokalt förankrad. Samtidigt uppstod ett hot mot organisationen när nationella riktlinjer inte möjliggjorde lokala anpassningar. Synliggörande Under pandemin har biblioteken inte nått ut till målgruppen på samma sätt som tidigare. Det har inte gått att ha fysiska aktiviteter och möten, och när även andra verksamheter som har varit viktiga för att nå nya användargrupper har behövt stänga har det varit svårt att nå ut. En viktig kontaktväg för att nå målgruppen barn och unga är att använda sig av kontaktpersoner som möter målgruppen i deras vardag, exempelvis vårdnadshavare eller pedagoger i förskola och skola samt andra kontaktpersoner som fritidsgårdspersonal, barnkultursamordnare och ungdomskonsulenter. Under pandemin har dessa kontaktvägar påverkats på olika sätt. De barn och unga som har varit lättare att nå under pandemin är enligt Dorotea ”de som har föräldrar som själva går på bibliotek och tar med sig sina barn eller lånar åt sina barn”. Dorotea, som är en till ytan vidsträckt kommun, ser också att många barn är beroende av engagerade föräldrar som skjutsar sina barn till aktiviteter på biblioteken. Även Botkyrka nämner att vårdnadshavare är en bra väg att nå barnen. Där nämner de bland annat sfi som en kanal för att nå de vuxna som i sin tur når barnen: ”Når man föräldrarna når man barnen.” Under pandemin hade dock stora delar av lärarkåren bytts ut i kommunen, vilket påverkade skolans kännedom om och användning av bibliotekets resurser: Där ser vi ju att, där har ju gamla pedagoger exempelvis slutat och nya kommer till och de kanske inte har det inom sig att man går till biblioteket. Det är ju också att vi måste nå dem och visa upp biblioteket. Även om folkbiblioteken riktar sin verksamhet till barn och unga på fritiden ser biblioteken att skolan är en viktig kanal för att nå ut brett och nå så många barn och unga som möjligt. Ljusdal reflekterade kring hur de skulle kunna nå barn och unga i en viss åldersgrupp för planerade aktiviteter: Hur skulle vi kunna jobba om man nu tänker att under ett år få jobba fokuserat mot den här målgruppen och då landade vi ändå nånstans i att det går inte att komma runt skolan, inte skolbiblioteket, men skolan som arena för att möta alla i en åldersgrupp. Dorotea lyfte också skolan som en viktig plats för att nå unga och beskrev hur det var svårt att nå är ungdomar i gymnasieåldern eftersom det saknas en gymnasieskola i kommunen. Andra sätt som 23/40