Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! beskrev hur ”unga känner
i många sammanhang att de automatiskt blir lite misstänkliggjorda” eftersom de kan upplevas som högljudda och störande. Även Mora beskrev erfarenheter från pandemiåren då delvis nya grupper av unga besökte biblioteken: För de barn och unga som kommer hit regelbundet […] då är man ofta här och gör inte så mycket väsen av sig och dom har vi här hela tiden. Och sen var det även [under] den perioden ett gäng ungdomar där det var uppenbart att de mådde inte speciellt bra och dom kunde ändå vara här fast dom var ganska stökiga och vi hade ganska mycket diskussioner. Det var någon gång, vi skickade väl ut dom vid något fåtal tillfällen och då var det någon som verkligen uppriktigt sa: ”Vi är inte välkomna någonstans! Vi får inte vara någonstans” och den här tiden var även fritidsgården stängd. Så dom var helt förtvivlade för överallt dit de kom skulle de bara skickas ut, så det var en sådan sak också: ”Finns det någonstans där vi får vara och bara sitta?” Citatet beskriver att det i detta fall handlade om unga som inte mådde speciellt bra och som sökte sig till biblioteket för att de upplevde att det inte fanns någon annan plats där de var välkomna. Ljusdal berättade hur de genom att vara tillgängliga för unga, hålla öppet samt hänga med och träffa unga kunde bygga relationer som både gjorde att unga kunde ”känna att det här är någon som faktiskt lyssnar på oss” samtidigt som: … personalgruppen [påminns om] att unga är vår målgrupp precis lika mycket som tidningsfarbröder eller studenter. [...] Det är ju inte som att deras behov är mindre viktiga, för ibland tror jag att det är något med den målgruppen svårt för oss att omfamna. Mora berättade att nya grupper hade kommit till biblioteket men att personalen upplevt utmaningar med att dessa tog biblioteksrummet i anspråk. Såväl Mora som Ljusdal betonade dock även vikten av att vara lyhörda och tillmötesgående. Ludvika gav en förklaring till varför det var så viktigt att biblioteken kunde fungera som en plats för unga och berättade: Just utifrån ungdomar, det här hänget, gängen som brukar komma och hänga på biblioteket som kanske aldrig lånade men ändå får en biblioteksvana till den dagen de väljer att komma och låna, de har vi ju tappat, de har nästan inte alls kommit tillbaka. […] Det är en grupp som man är rädd har försvunnit. I detta citat finns en oro för att biblioteket under pandemin tappat grupper av unga som inte kunde använda biblioteket. Dessutom knyter citatet an till det som Ljusdals citat tidigare gav uttryck för, nämligen bibliotekens långsiktiga och strategiska arbete gentemot barn och unga. I de ansökningar till Stärkta bibliotek som vi tagit del av tycker vi oss se att detta strategiska arbete, och då särskilt vad gäller barns och ungas delaktighet i biblioteket, inte alltid verkar rymmas i den vardagliga verksamheten och att bidraget från Stärkta bibliotek varit viktigt för att starta upp sådant arbete. Intervjuerna ger dessutom uttryck för att det är just delaktighetsarbete och de viktiga relationsbyggande mötena som ställts in eller begränsats under pandemin. På så vis innebar restriktionerna, vilka begränsade möjligheter till möten, ett hot både mot bibliotekets vardagliga och långsiktiga arbete och mot projektorienterade insatser med fokus på att möjliggöra barns och ungas inflytande. Att det inte funnits lösningar att möjliggöra andra typer av möten för att involvera barn och unga kan ses som en svaghet inom organisationen. Samtidigt ger bibliotekens erfarenheter uttryck för att möjligheterna att ses ansikte mot ansikte, de spontana och intressedrivna mötena, hänget med ungdomar, det vill säga de fysiska mötena, inte går att ersätta med digitala möten. 28/40