Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! ut böcker vid biblioteks
entrén eller skicka ut bokbeställningar till förskolor och andra verksamheter samt genom att utöka det digitala mediebeståndet. Några bibliotek använde sig av läsfrämjande metoder som var oberoende av träffar, exempelvis Dorotea som anordnade läsbingo eller Botkyrka som gjorde bokpåsar till barn utifrån formulär där barnen fått önska genrer att läsa. Samtidigt innebar utlämning av medier på detta sätt att det individorienterade och vardagligt spontana läsfrämjande arbetet påverkades, eftersom det inte blev något individuellt möte eller någon dialog med barnen där bokpåsarna kunde utformas utifrån enskilda barns specifika preferenser. Dessa olika lösningar utformades utifrån lokala förutsättningar och behov och Botkyrka poängterade vikten av att bibliotekarierna som känner till biblioteket och dess besökare har inflytande på hur lösningarna utformas. De bibliotek som ingår i studien har haft olika möjlighet att hålla öppet under pandemin, och öppethållandet har anpassats utifrån både de rekommendationer som har gällt för tillfället och lokala förutsättningar. Alla bibliotek stängde någon vecka när Folkhälsomyndigheten nationellt uppmanade biblioteken att stänga, och några bibliotek höll sina lokaler helt stängda under vissa perioder. Då utvecklades i stället lösningar, till exempel ”kiosköppet” som innebar att utlämning av böcker kunde ske efter beställning: Jo vi har [haft] stängt, vi har aldrig stängt liksom mediehanteringen, man har hela tiden kunna låna, men under en period fick man inte komma in och låna utan vi körde liksom någon slags ”biblioteket on demand” så man fick ringa eller maila oss eller göra sina egna reservationer och ringa och säga: ”Nu vill jag komma och hämta”, och då gick vi ut. (Ljusdal) Vissa bibliotek kunde även ha öppet med vissa anpassningar exempelvis genom begränsat antal sittplatser och besökare, genom att trängsel kunde undvikas eller genom att det hölls öppet för snabba ärenden. Detta gällde framför allt de mindre kommunerna, där risken för trängsel inte ansågs vara lika hög som i större orter. Exempelvis beskrev Mora att ”det är jättestora lokaler här [...] det kommer aldrig bli någon trängsel”. Biblioteken behövde dock i perioder säga nej till personer som har velat uppehålla sig i biblioteket, vilket upplevdes krocka med bibliotekets uppdrag att vara tillgängligt för alla. Älvdalen berättar: Det värsta var att säga nej i värsta pandemitiden, att säga nej, att säga: ”Om ni inte ska låna en bok får ni gå härifrån”, det var det värsta att säga när det är en grupp vi verkligen vill ha på biblioteket. I Älvdalen var biblioteket meröppet under den nationella stängningsperioden och antalet låntagare som använde meröppet ökade under pandemin. Ett par av biblioteken har dock behövt stänga vissa tider under veckan, bland annat för att de inte haft tillräckligt med personal för att kunna hålla öppet. När Ludvika hade lördagsstängt valde de i stället att ha programverksamhet och utlån för barn den tiden. I Botkyrka bjöd biblioteket in barngrupper till sagostund utanför öppettiderna för att minska antalet besökare under allmänhetens öppettider. Det finns också bibliotek som anpassade öppethållandet för olika målgrupper och hade öppet för skolelever på förmiddagar och för allmänheten på eftermiddagar. När skolklasser har fått komma under ordinarie öppettider har de i vissa perioder kommit till biblioteken med mindre grupper än vanligt. Att biblioteken i så stor utsträckning löpande kunnat anpassa verksamheten efter användarnas behov visar en styrka i organisationen där exempelvis mediehantering och programverksamhet fått nya lösningar. Pandemirestriktionerna kan dock betraktas som ett hot mot biblioteksverksamheten, särskilt när dessa inte var flexibla och inte kunde anpassas efter lokala förhållanden. 16/40