Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! Detta förstärker tidigar
e resonemang om behovet av barnkonsekvensanalyser vid samhälleliga kriser eftersom barns behov skiljer sig från vuxnas behov. Att inte ha möjlighet att fånga upp barns och ungas egna perspektiv riskerar också att försvaga bibliotekens relevans för dessa unga eftersom biblioteken då inte kan utveckla verksamheten på ett sätt som är relevanta för dessa målgrupper. Två förhoppningar inför framtiden Detta avsnitt utgår från den tredje forskningsfrågan som handlar om vilka lärdomar biblioteken tagit med sig inför framtiden utifrån de erfarenheter de gjort under pandemin. Bibliotekets roll och behovet av samordning När vi i intervjuerna ställde frågor som hur pandemin påverkat biblioteksarbetet och vad biblioteken tagit med sig inför framtiden synliggjorde flera svar att pandemin ställde många av de förgivettagna uppfattningarna om bibliotekets uppdrag på sin spets. I citatet nedan från Ljusdal framgår hur viktigt mötet med användarna är samt vikten av att ha tid i mötet för att uppfatta behov och ge den service som bibliotekariernas kompetens möjliggör: Ja, men mest har vi väl saknat kontakten med de som vi är till för. Det är ju inte samma sak och stå utanför biblioteket och dela ut skaparkassar till barn som att ha barngrupper här hos oss. Det är verkligen inte samma sak att hålla författarsamtal framför en kamera som att göra det inför en publik så att det är ju väldigt mycket liksom att det har känts onaturligt på det sättet. Hela bibliotekets idé är ju liksom jättedåligt förenlig med en pandemi. Det blir jättekonstigt att säga ”Välkommen hit, men gå härifrån så fort du kan.” [...] När man är van att säga: ”Kom slå dig ner, vad vill du göra?” Det blir ju ett konstigt sätt att arbeta på. Citatet synliggör en verksamhet som utformas utifrån besökarnas behov och att ”hela bibliotekets idé” och utgångspunkten för biblioteksarbetet bygger på interaktion med samhällsmedborgarna. Som en del i denna idé om biblioteket som mötesplats ingår även att förse barn och unga med en öppen, tillåtande och icke-dömande plats där de kunde uppehålla sig och få lugn och ro eller träffa vänner. Särskilt viktigt var det under perioder när fritidsgårdarna höll stängt. Biblioteket beskrevs bland annat som ”en demokratisk plats, en öppen plats för alla att komma och vara som man är […] att få vardagen under en kris, att ändå vara normal” (Älvdalen). Älvdalen kunde till stor del hålla bibliotekslokalerna öppna under pandemin, och berättade att ”de som har behövt vara på biblioteket har ändå kommit, man ser ju vilka som verkligen behöver en trygg plats utanför hemmet”. Här poängteras bibliotekets roll som en stabil och öppen plats i det demokratiska samhället när vardagen på olika sätt är kaotisk och svårförutsägbar samt att barn och unga behöver trygga rum och möten utanför hemmet. Under arbetet med denna studie inträffade en annan kris i omvärlden när Ryssland invaderade Ukraina, vilket resulterade i ökade flyktingströmmar i Europa och till Sverige. Älvdalen drog paralleller till flyktingkrisen 2015 och hur biblioteket då kunnat förse barn på flykt med normalitet och ”någon liten vardag” när barnen på biblioteket kunde läsa böcker på det egna språket, pyssla och vara kreativa. Det som synliggörs här är såväl bibliotekarierna som biblioteksrummet som en del av det sociala skyddsnätet för barn i samhället (jfr Johansson 2010) både i vardagen som vid kriser, oavsett om kriserna består av pandemier eller krig. Pandemin synliggjorde även tankar om bibliotekets roll som en samhällelig resurs och som ”viktiga i en demokratisk infrastruktur” (Ljusdal). Delvis handlade dessa resonemang om att biblioteken ger tillgång till aktuell information genom dagstidningar samt att det finns möjlighet att använda internet och få hjälp med det digitala handhavandet. I relation till barn och unga handlade det även om att 29/40