Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! begränsas. Detta visar e
n tydlig styrka hos biblioteken att både vilja och kunna ställa om. Denna omställning var dock förorsakad av de hot som pandemin innebar när restriktioner begränsade möjligheterna till fysiska möten. Pandemin synliggjorde också de socialt ojämlika villkor som barn och unga lever under, där inte alla har möjlighet att ta del av digitala aktiviteter och där redan utsatta barn kanske än mer begränsades att ta del av kultur och litteratur genom biblioteket när aktiviteter blir digitala. Personalen och omställningen till distansarbete och digitala lösningar De intervjuade biblioteken hade på flera sätt testat och såväl haft positiva erfarenheter som identifierat utmaningar med digitala evenemang, till exempel brist på respons från unga eller att de inte kunde uppfatta barns reaktioner vid digitala sagostunder. Men trots det fanns det funderingar på om mer hade kunnat göras digitalt och om det hade gått att anpassa verksamheterna på fler sätt än vad som gjordes. I glesbygdskommunen Älvdalen upplevde personalen att de hade haft goda digitala kunskaper redan före pandemin och att de var vana vid digitala möten. Denna befintliga kompetens underlättade den omställning som pandemin innebar. Något som hade fungerat bra under pandemin var hur personalen har kunnat ställa om till mer digitalt: Det är omställningen. Att vi lyckades ställa om så mycket, och tack gode gud att vi var så digitalt insatta redan innan det här med pandemin, att vi var vana vid digitala möten och att vi kunde genomföra så pass mycket aktiviteter trots pandemin. Även Botkyrka hade med sig erfarenheter av virtuella och förinspelade aktiviteter för barn och unga och påpekar att det digitala arbetet fick en skjuts av pandemin: Det digitala arbetet fick verkligen en skjuts. Vi var liksom tvingade att prova oss fram och experimentera […] och det resulterade i olika lösningar och att man provade olika metoder och mycket av det tror jag också kommer att finnas kvar som ett komplement till hur vi gjorde innan. För vi har ju ändå upptäckt att vi kanske når nya målgrupper och kompletterar det arbete som vi gjorde innan. [...] Interna utbildningen för oss har ju liksom gått i raketfart för att vi var tvungna att lära oss nya verktyg och metoder för att nå ut. Flera bibliotek uttrycker att pandemin har fått personalen att utveckla sina digitala kunskaper. Botkyrka berättade följande: ”Vi fick ju experimentera och testa nya sätt att nå ut, vi blev ju snabba i det digitala.” Pandemin har inneburit att personalen skaffat kompetens om hur de kan strömma material från biblioteket men några, bland annat Ljusdal, upplevde att de kanske behövde ”snäppa upp” kunskaperna något. Samtidigt berättade biblioteken att var det mycket som de initialt inte visste när det kom till juridiska aspekter vad gäller att livesända och spela in. Ljusdal berättar exempelvis att sagostunder som de spelat in bara fick finnas kvar digitalt i 24 timmar. Det visar sig även att de digitala alternativen har haft en positiv effekt för personalen genom att de effektiviserat möten och mötestider. Ludvika förklarade att möten som skedde digitalt innebar att det fanns möjlighet att träffas oftare, eftersom det inte krävdes några resor. De digitala mötena innebar även att biblioteket kunde dela med sig av goda exempel till andra bibliotek. Även Älvdalen vittnar om att digitala medier och digitala forum har ökat möjligheten att ta hjälp av varandra och dela med sig av erfarenheter och goda exempel samt att det gått snabbare att ta beslut och att mötestider blivit kortare och mer ”to the point”. Även möjligheten för vissa att kunna jobba hemifrån beskrevs som positiv: 19/40