Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! heters inställda besök p
å biblioteket ett hot för biblioteksverksamheten, eftersom denna är beroende av besökare och utlån av medier. Hålla distans och begränsa möten En lösning till att inte ställa in eller skjuta fram programverksamheten var att i stället begränsa publiken så att färre personer kunde närvara. I Ljusdal tog biblioteket emot mindre grupper till aktiviteter när restriktionerna tillät det och kunde då genomföra aktiviteter för föranmälda barn och vuxna. Att ha färre deltagare på programaktiviteterna innebar dock avväganden gällande hur många som skulle kunna delta och resulterade ibland i lösningar där aktiviteter upprepades för att på så vis öka antalet personer som fick ta del av arrangemangen: Ja, vi kanske får köra två tillfällen samma dag i stället så att man försöker maxa liksom. Hur många barn och föräldrar man kan få in. Att ha färre antal deltagare kunde ge positiva effekter i form av möten och diskussioner mellan personal och besökare samt mellan besökarna. Älvdalen berättade hur de arrangerade bokprovning på ett lokalt café som hade större lokaler än biblioteket och där deltagarantalet begränsades. Vid den träffen dök nya barn upp och Älvdalen beskrev det enligt följande: Färre deltagare har gett bättre samtal så det är något vi ska fortsätta med, ha begränsat. Det har varit positivt. Att söka upp målgruppen i deras egna lokaler eller arenor har varit ett alternativt sätt att arbeta under pandemin för flera bibliotek. När barn och unga inte har kunnat komma till biblioteket men det däremot har varit tillåtet att uppsöka dem så har personalen gjort det. Innan pandemin arbetade bibliotekspersonalen både uppsökande och med att locka besökare till biblioteket för att dessa skulle få erfarenhet och biblioteksvana. Under pandemin förändrades arbetssättet till mer uppsökande: ”Nej kom inte till oss. Vi kommer till er”, så det blev bakvänt och det var en utmaning att ställa om i huvudet för alla oss som arbetade. Vi vill inte att de ska komma hit. Vi tog bort alla stolar, begränsade ytan i bibliotekslokalen och försökte liksom ta oss ut i stället. (Botkyrka) En annan anpassning biblioteken gjorde under pandemin var att flytta ut aktiviteter utomhus. Att flytta ut aktiviteter krävde bra väder men var inte nödvändigtvis resurskrävande i övrigt: Sommartid [har vi] flyttat ut våra sagostunder utomhus, inte på något så här storslaget sätt utan bara rullat iväg med en vagn med böcker från biblioteket till någon plats där vi vet att många barn och deras föräldrar hänger. (Ljusdal) Biblioteken informerade om när det skulle ske sagostunder utomhus, och dessa tillfällen beskrevs som ett sätt att träffa barn och föräldrar spontant när dessa råkade vara på platsen. Ett alternativ till aktiviteter i biblioteket var att möjliggöra barns och ungas kreativa skapande hemma. Flera bibliotek berättade att de utvecklade olika former av skaparkassar, pysselpåsar eller aktivitetspåsar som barn kunde hämta på biblioteket under loven för att sedan pyssla hemma. Detta var ett sätt för biblioteken att erbjuda barn möjlighet att ta del av kultur och utöva kreativitet som de annars skulle kunnat ta del av på exempelvis lovaktiviteter: Vi funderade på hur vi skulle förpacka de här skaparverkstäderna på något nytt sätt och då kom vi på att om man inte kan komma till biblioteket och skapa, så kanske åtminstone biblioteket kan erbjuda möjligheten att skapa hemma. (Ljusdal) Flera av biblioteken utvecklade arbetet med att tillgängliggöra medier genom att exempelvis lämna 14/40