Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! förse dem med en öppen o
ch tillåtande plats där de kunde göra läxor, ge dem tillgång till wifi (vilket inte alla barn har hemma) och möjliggöra för föräldrar att söka till exempel förskoleplats för sina barn eller aktivitetsstöd om de saknade tillgång till internet hemma. Pandemin och hotet om att stänga biblioteken satte ljuset på bibliotekets uppdrag som den femte statsmakten, som en viktig del av ett demokratiskt samhälle och med ett uppdrag som sträcker sig bortom läsförmedling och tillgång till kultur: Man har inte bara sett biblioteket som någon slags nöjesplats. Det har varit den här samhällsfunktionen och det blev ju ännu tydligare när lagstiftningen gick ut och sa att det är en samhällsviktig funktion. (Mora) I intervjuerna synliggörs en förståelse av biblioteket som samhällsviktig verksamhet och som den femte statsmakten samt att bibliotekets funktion som sådan inte var självklar vare sig kommunalt eller nationellt. I avsnittet Information och kommunikation belystes hur det var en utmaning för vissa bibliotek att informationskanalerna inom kommunerna inte fungerade och att bibliotekets potential i kriser inte var självklar eller tillvaratogs. Exempelvis beskrev Botkyrka att ”kommunikationen mellan olika institutioner har varit i stuprör” under pandemin. Ur intervjuerna framträder två förhoppningar inför framtiden. Den första rör en nationell samordning om bibliotekens roll och uppgift vid samhälleliga kriser, vilken biblioteken skulle kunna luta sig mot i kommunikation med kommunen och andra samhällsfunktioner: Det hade varit jätteskönt om den nationella biblioteksstrategin äntligen kommer […] där det beslutas att bibliotek är en samhällsviktig verksamhet. Att det slås fast uppifrån och att det inte går att välja i varje kommun. […] Hade önskat att det kom uppifrån, just det här med barnkonventionen, att så här jobbar bibliotek med barnkonventionen i vardagen men också under kris och krig. Så att det inte är upp till varje kommun för det saknas kunskap i kommunerna och biblioteken är så långt ner i kedjan så vi glöms lätt bort. (Älvdalen) Vi hade behövt en krisplan, den femte statsmakten, alltså veta vad vi hade för funktion i samhället. Hur vi skulle kunna kicka in. Vi ville ju så mycket och vi är ju en verksamhet som inte kan arbeta hemma i den utsträckningen. Vi har ju ett serviceyrke. Vi ska ju vara på plats. Det har gjort att vi lever med efterdyningarna nu, för folk är så här: ”Vad är vårt uppdrag?” Det är det vi måste fortsätta arbeta med: Vad har vi för funktion för det demokratiska samhället? (Botkyrka) I citaten lyfts såväl de frågor som pandemin väckt om bibliotekets funktion i ett demokratiskt samhälle som att bibliotekarieyrket är ett serviceyrke och därmed är beroende av interaktionen med bibliotekens användare, behovet att synliggöra de kompetenser och resurser bibliotekspersonalen och biblioteket kan bidra med och slutligen behovet av en nationell samordning i form av exempelvis en nationell biblioteksstrategi eller krisplan som ger tyngd åt biblioteken och som dessa kan luta sig mot. Tid för reflektion och fortbildning Utformningen av en samordnad strategi för biblioteken är kopplad till den andra förhoppningen inför framtiden som handlade om att tillvarata de erfarenheter biblioteken gjort under pandemin: Vi har liksom inte kommunicerat och sett till hur vi ska samarbeta och det är en förhoppning att det kommer, om vi får en pandemi eller någonting i framtiden, att vi har lärt oss någonting 30/40