Vad har ni saknat? Barn! 1
Vad har ni saknat? Barn! av det, men det är också
en oro att vi inte har gjort det, att vi inte har tid att reflektera nu. Vi bara kör på och man glömmer så himla snabbt. (Botkyrka) Den oro som kommer till uttryck i detta citat ger insyn i bibliotekens vardag, att de ”bara kör på” utan att det finns tid för reflektion och eftertanke. Den risken är möjligtvis än större nu när situationen börjar återgå till läget före pandemin och biblioteken har mycket arbete att ta igen både för att slutföra projekt och för att försöka nå de generationer som det finns en oro att de förlorat. Samtidigt är lärdomarna och erfarenheterna från pandemin fortfarande aktuella och borde tillvaratas för att bygga en erfarenhetsbank inför eventuella framtida kriser. Pandemin innebar begränsade öppettider och till stor del pausad eller minskad programverksamhet. Det innebar att biblioteken ”har haft lite mer tid” (Mora) för inre arbete. De intervjuade biblioteken berättade att pandemin inneburit tid för reflektion och för idéer att gro, mer tid för planering och att ”vi kanske behövde den breaken” (Botkyrka). Tid för reflektion framstår ha varit som en bristvara innan pandemin. Dorotea berättade att de ”jobbat jättemycket med oss själva internt under pandemitiden” och bland annat hunnit hbtq-diplomera biblioteket. Detta berodde på att de hade ”fått tid till det just eftersom det inte varit så mycket möten och resande, och det har ju varit ett plus under pandemin att vi hunnit med sådant vi inte hunnit med annars och att det är mycket digitala möten”. Även Ludvika berättade om fördelarna med att fler möten under pandemin har kunnat ske digitalt och att det nu blivit en vana att ha digitala möten: Man [har] upptäckt att de digitala mötena har möjliggjort mycket, att man har kunnat mötas oftare och enklare än att man ska åka till en fysisk plats och träffas. Att möten i högre utsträckning skedde digitalt under pandemin innebar att kunskap och initiativ lätt och snabbt kunde spridas mellan olika bibliotek. Ludvika hade exempelvis inspirerats av Faluns arbete med bokholkar och själva fått förfrågningar att berätta om deras satsning på så kallade läsande väntrum. Distansarbetet innebar dock också att det kunde vara svårare att bolla spontana idéer och få återkoppling på dessa från kollegor. Dorotea var ett av de bibliotek som på grund av färre spontana möten med kollegor och i relation till verksamhetsutveckling beskrev distansarbete som en utmaning: Det här med distansarbete har ju varit en utmaning, att vi alla inte har varit på samma plats, man tappar så mycket när man inte kan gå in till varandra och prata eller man har en idé och ta den på en gång, det har varit en utmaning. Personalens möjligheter att fortbilda sig, att omvärldsbevaka, att reflektera och att utvärdera beskrevs påverka nytänkande och arbetsglädje. Älvdalen beskrev hur pandemin hade gjort att ”de kreativa tankarna och omställningarna kunnat gro” och att de hade blivit ”kreativa, vi har inte varit så fyrkantiga”. För de intervjuade biblioteken var detta också kopplat till medlen från Stärkta bibliotek. För Botkyrka innebar pandemin en möjlighet att samla in och tillvarata den kompetens som fanns på biblioteken i kommunen: Och att det blev ju ett stort fokus på att vi kunde lägga tid på planering och kartläggning, fortbildning och liksom bygga upp alla de här metodbankerna och materialbankerna. Och bygga nätverk och liksom planeringstiden och fundera på att vi kunde göra en verksamhet som sedan ska bli hållbart långsiktigt. Så vi har ju kunnat lägga mer tid på det, så skulle man kunna säga på grund av pandemin. 31/40