Barnrätt i praktiken 1
Barnrätt i praktiken Statliga myndigheter, region
er och kommuner ska samverka för barnets bästa i kulturverksamhet Barnkonventionens barnsyn innebär att barn både ses som kompetenta och autonoma individer som har rätt att vara delaktiga och ha inflytande i samhället, och att barn har rättigheter som ofta kränks och som vuxenvärlden har ett ansvar för att skydda. I Strategi för att stärka barnets rättigheter framhåller regeringen att kommun, region och statliga myndigheter tillsammans har ett ansvar för att tillämpa barnkonventionen. Respektive nivås ansvarsområde beskrivs i strategin som: Kommuner och regioner – har ansvar för de flesta av verksamheterna som rör barns levnadsvillkor och säkerställande av barnets rättigheter. Kommunala och regionala verksamheter är i närmast kontakt med både barn, vårdnadshavare och andra vuxna i barns närhet. Ansvar för barnets rättigheter gäller även för de aktörer som kommunen delegerat ansvar till, exempelvis enskilda huvudmän (friskolor). Statliga myndigheter – som arbetar med frågor och verksamheter som rör barn har i sin tur ett ansvar att skapa förutsättningar för samverkan och samordning med utgångspunkt i barnets rättigheter. Samverkan och samordning ska ske inom den egna myndigheten, i förhållande till andra myndigheter och i förhållande till kommuner och regioner. Staten har även ett särskilt ansvar att göra rättigheterna kända bland barn och vuxna och sprida hur man arbetar för att stärka barnets rättigheter (artikel 42 och 44).24 Enligt barnkonventionens artikel 3 ska barnets bästa särskilt uppmärksammas vid alla åtgärder som rör barn. Det innebär att hänsyn ska tas till alla samlade rättigheter som barn har enligt konventionen, och till barns behov och intressen. Inför ett beslut eller en åtgärd ska därför ansvarig beslutsfattare överväga om beslutet eller åtgärden berör barn och i så fall på vilket sätt. För att arbeta utifrån principen om barnets bästa behöver anställda i offentlig sektor ha kunskap om barnrätt och barns och ungas intressen och behov. Enligt Strategi för att stärka barnets rättigheter ansvarar arbets givare på statlig och kommunal nivå för att berörda yrkesgrupper erbjuds en fortlöpande och lämplig kompetensutveckling. Strategin pekar på att erfarenhetsutbyte och samverkan mellan statlig och kommunal nivå är ett sätt att främja kompetensutveckling.25 Barn har rätt till konstnärlig frihet, information och yttrandefrihet Barns rätt till konst och kultur är nära kopplad till barns rätt till konstnärlig frihet och barns rätt till yttrandefrihet. Rätten till ett fritt konstnärligt skapande för alla medborgare är grundlagsskyddad genom yttrandefrihetsgrundlagen.26 Vikten av konstnärlig frihet återspeglas även i det kulturpolitiska målet: Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. I svensk kulturpolitik har det funnits en tradition av att tolka det kulturpolitiska målet om konstnärlig frihet som att det endast berör professionella konstnärer.27 Att vara professionell konst- eller kulturutövare har generellt ansetts kräva att man är vuxen, det vill säga över 18 år. Enligt barnkonventionen, liksom annan lagstiftning, ska rätten till konstnärlig frihet dock även inkludera barn och unga som ägnar sig åt konst och kultur. 24. Socialdepartementet 2011, sidan: 7. 25. Socialdepartementet 2011. 26. SFS 1991:1469 1 §. 27. Se exempelvis Prop. 2009/10:3. 22/60