Barnrätt i praktiken 1
Barnrätt i praktiken Samtidigt är det märkbart in
om kulturområdet att ett utvecklingsarbete nu sker i flera kommuner och regioner till följd av att barnkonventionen har blivit lag. I intervjuer beskriver representanter från regional och kommunal kulturförvaltning att utvecklingsarbetet exempelvis innebär att förvaltningar och verksamheter genomför utbildningar, tar fram strategier, genomför delaktighetsprocesser med barn och unga och tillsätter ansvariga funktioner för barnrättsarbetet. Barnrätt i regional kulturförvaltning Fler regioner får funktion med ansvar för barns rättigheter Organiseringen av både kultur och barnrättsfrågor ser olika ut i olika regioner. Endast ett par regionala kulturverksamheter har tidigare haft en egen funktion eller strateg med ansvar för barnrättsfrågor. Under arbetet med BiP-uppdraget har Kulturrådet emellertid uppmärksammat att allt fler regioner rekryterat eller ska rekrytera en barnrättsstrateg inom kulturområdet. En intervjuperson från regional kulturförvaltning berättar: ”Kulturutvecklare för barn och unga finns plötsligt på regional nivå, tidigare fanns det bara två. Vi jobbar med samma utmaningar; vilken kultur möter barn och unga? Hur ser subventionerna ut och hur många olika konstarter får barn i våra kommuner möta?” Intervjupersonerna framhåller att det faktum att barnkonventionen har blivit lag är en starkt bidragande orsak till att tjänster för barnkulturutvecklare eller barnrättstrateger har inrättats på regional nivå. Behov av utökad samverkan och stöd om barnkonventionen Intervjupersoner från regionala kulturförvaltningar beskriver att det är viktigt att ha en politisk ledning som efterfrågar barnkonsekvensanalyser eller uppföljningar av barns rätt till kultur. Under arbetet med BiP-uppdraget har flera aktörer på regional nivå betonat att det skulle stärka dem i deras roll om nationella kulturmyndigheter tydligare lyfte frågan om barns rätt till kultur. Ett antal regioner beskriver att det är avgörande med nationellt stöd för att kunna arbeta strategiskt med rättighetsfrågor, så som barnrätt. Intervjupersonerna framhåller även vikten av att nationella aktörer samverkar för att bidra till att lösa utmaningar som finns på regional och lokal nivå, exempelvis genom samverkan mellan kultur och skola, eller samordning av insatser enligt barnkonventionen, lagen om nationella minoriteter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Aktörer på regional nivå efterfrågar även mer kunskapsstöd från Kulturrådet och Myndigheten för kulturanalys. Främst efterfrågar de bättre statistikunderlag och kvantitativa och kvalitativa uppföljningar av barns kulturaktiviteter, nätverk för gemensamt lärande om barnrättsperspektiv på kulturverksamhet samt metoder och modeller för att integrera ett barnrättstrategiskt arbete. Behovet av stöd förklaras utifrån att flera regioner inte har resurser i den egna organisationen att utveckla nya arbetssätt och metoder. Det förklaras också utifrån att det finns en mängd goda exempel runt om i landet, men idag inget nationellt nätverk för samverkan och gemensamt lärande om just barnrätt och kulturverksamhet. I Sydsverige finns ett informellt nätverk av kulturutvecklare för barn och unga. Nätverket beskrivs av en intervjuperson som väldigt värdefullt: ”Genom nätverket har jag fått kollegor som arbetar med barnrätt, vi pratar inte bara barnrättsfrågor utan även hur en regional relation till kulturskolorna kan se ut, hur regionala subventioner kan samspela med kommunala medel och hur regioner kan verka för att öka kulturutbudet för alla barn och unga.” Intervjupersoner på både lokal och regional nivå beskriver stora skillnader mellan vilket barnrättstrategiskt stöd regionala kulturförvaltningar kan erbjuda kommuner i länet. Skillnaderna beror till exempel på hur utvecklat regionens barnrättstrategiska arbete är, om det finns regionala nätverk, om det drivs regionala projekt med koppling till barnrättsfrågor och vilka regionala bidrag som finns. 38/60