Barnrätt i praktiken 1
Barnrätt i praktiken intervjupersoner att kulturf
rågorna får mer utrymme när de inte delar förvaltning med utbildning. Intervjupersoner som företräder kulturskolan framhåller att vilken förvaltning man tillhör kan påverka verksamheten vid besparingskrav. Eftersom kulturskolan inte är lagstadgad upplever intervjupersonerna att verksamheten riskerar att nedprioriteras vid besparingskrav.52 Flera intervjupersoner nämner projektfinansiering, från bland annat Kulturrådet eller SKR, som en framgångsfaktor i att utveckla förvaltningsövergripande samverkan på lokal nivå. Utbildning och kompetensutveckling efterfrågas Utbildning om barnkonventionen är en viktig grundförutsättning för ett barnrättstrategiskt arbete. En majoritet av intervjupersonerna på kommunal nivå efterfrågar mer kompetensutveckling om barnkonventionen inom sin organisation. Av de som intervjuats för utredningen har nästan alla deltagit på någon form av utbildning som finansierats av en nationell aktör (exempelvis SKR), regional aktör (exempelvis regional biblioteksverksamhet) eller kommunal aktör (exempelvis förvaltning eller kulturskola). Ett mindre antal personer har deltagit på en längre barnrättstrategisk utbildning. Samtliga som intervjuats framhåller att en kortare utbildning måste följas upp eller upprepas för att kunskapen ska kunna omsättas i handling. Flera betonar vikten av att innehållet i en utbildning inte ska vara för generell utan bör beröra just barns rätt till konst och kultur och de förutsättningar som finns i kulturverksamheter. Ett återkommande behov som pekas ut av intervjupersonerna är att både medarbetare, chefer och den politiska ledningen eller nämnden får möjlighet att delta på utbildning och i kompetensutvecklingsinsatser. Om endast en profession eller mindre arbetsgrupp deltar i en utbildning skapar det inte förutsättningar för att integrera kunskapen i verksamheten. I en kommun som intervjuats finns barnrättsombud i biblioteksverksamheten. Ombuden har fått möjlighet att gå en längre barnrättsstrategisk utbildning och har exempelvis ansvar för att utbilda kollegor och leda utvecklingsarbetet. Ombudens utbildning och nätverk samordnas och delfinansieras av regionbiblioteket. Flera intervjupersoner nämner värdet av denna typ av satsning för att skapa en långsiktig och hållbar struktur för barnrättsarbetet. Allt fler kommuner tar fram barnkulturstrategier Intervjupersoner på lokal nivå beskriver att initiativ till ett utvecklat barnrättsarbete kommit från olika aktörer. Initiativtagare kan till exempel vara den politiska nämnden, förvaltningen eller en enskild verksamhet som kulturskolan eller biblioteket. Flera kommuner har under året tagit fram eller är på gång att ta fram en barnkulturstrategi för första gången. Intervjupersonerna beskriver att barnkulturstrategin ska precisera vad barns rätt till kultur innebär i kommunen, hur olika aktörers ansvar ser ut och hur rätten till kultur påverkas av andra politikområden som stadsplanering, skolpolitik eller funktionsrättsfrågor. En kommun berättar att bildningsförvaltningen tar fram en specifik barnkulturstrategi för skolan eftersom man upplever att det finns en brist på strategiskt barnrättsarbete i arbetet med kultur i skolan. I andra kommuner ska barnkulturstrategin styra insatser både i skolan och på fritiden. En kommun har en särskild ungdomskulturstrategi för att belysa ungdomars rätt till kultur. Intervjupersonerna upplever att denna typ av styrdokument bidrar till att konkretisera olika verksamheters roller och ansvar och möjliggör mer långsiktig samverkan. Flera kommuner beskriver att de hämtar inspiration från andra kommuners arbete men att det saknas forum för att få kontakt och lära sig av andras exempel från just kulturverksamheter. 5.2 Samverkan för barnets bästa och breddat deltagande Samverkan mellan de aktörer som tar beslut som berör barn och unga är en central del av ett barnrättsstrategiskt arbete. Samverkan kan ha olika syften och innebörd på nationell, regional och lokal 52. Se till exempel Kulturskolerådet 2020. 40/60