Barnrätt i praktiken 1
Barnrätt i praktiken Artikel 13 i barnkonventione
n handlar om barnets rätt till yttrandefrihet. Artikeln innebär ”frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer”.28 Enligt barnkonventionens artikel 17 har barn även rätt till information, och staten är ansvarig för att tillgodose barns rätt till information, bland annat genom att uppmuntra produktion och spridning av barnböcker. Just relationen mellan yttrandefrihet och information är central utifrån ett barnrättsperspektiv. Barnkonventionen förtydligar att såväl vuxna i barns närhet som staten har ett ansvar för att informera barn om deras rättigheter och skapa förutsättningar för att de realiseras. Barn har rätt att till fullo delta i konst- och kulturlivet I allmän kommentar nummer 17, som utgör ett tolkningsstöd till artikel 31, beskriver barnrättskommittén vad ”till fullo delta…” innebär. Att till fullo delta innefattar rätten att ta del av, delta i och bidra till kulturlivet. Att ta del av kultur kräver att barn ges tillfälle att uppleva kulturellt och konstnärligt liv av hög kvalitet samt att lära sig om ett brett spektrum av olika uttrycksformer. Att delta i kulturlivet kräver att barn, individuellt eller i grupp, garanteras konkreta tillfällen att uttrycka sig fritt, kommunicera, agera och ägna sig åt kreativa aktiviteter i syfte att utveckla sina personligheter. Att bidra till kulturlivet omfattar rätten att bidra till olika uttryck inom kulturen och konsten för att därigenom främja utvecklingen och förvandlingen av det samhälle barn tillhör.29 Gränserna mellan att till fullo ta del av, delta i och bidra till kultur och konst ser olika ut inom olika konstformer. Förutsättningarna för att ta del av, delta i och bidra till ser även olika ut för olika grupper av barn och unga. Barnets funktionalitet, socioekonomi, familjesituation eller geografisk närhet påverkar. Dessutom är det viktigt att synliggöra och belysa hur barns tillgång till information och avsaknaden av diskriminering inom en verksamhet påverkar barns möjlighet att ta del av, delta i och bidra till kultur och konst. Enligt artikel 2 i barnkonventionen har staten ett särskilt ansvar för att utsatta barns rättigheter tillgodoses. För barn som tillhör ursprungsbefolkning och minoritetsgrupper betonar artikel 30 att dessa barn ska ha rätt till ett eget kulturliv. Det innebär att staten har ett särskilt ansvar för att möjliggöra tillgången till kultur för dessa barn och unga. Barn har rätt att fritt delta i konst- och kulturlivet Barn har rätt att fritt delta i konst- och kulturlivet. Att ”fritt” delta ska inte ses som motsatsen till ett obligatorium att delta. Begreppet ”fritt” är vanligt i konventionstexter och relaterar till yttrandefrihet30 att inte kontrolleras eller styras i vad man tycker om konst och kultur eller hur man agerar i mötet med konst eller kultur. Att delta ”fritt” innebär att ha rätt till sin egen upplevelse och tolkning. I en svensk kontext är denna tolkning central eftersom barns rätt till kultur i dagsläget till stor del realiseras genom elevers möte med kultur i den obligatoriska grundskolan. Begreppet ”fritt” är centralt både för kultur i skolan och på fritiden. Det säger något om hur deltagandet går till, oavsett var det sker: i skolan, på fritiden, på en fysisk plats eller digitalt. Rent konkret kan det innebära att barn inte blir tillsagda vad de ska tycka om en bok eller ett framträdande, att barn får prata på biblioteket eller under en teaterföreställning, eller att barn får möjlighet att skapa den konst eller ägna sig åt de konstuttryck de själva vill. Att alla har rätt att fritt delta ställer även krav på att ingen diskrimineras, mobbas eller kränks i samband med kultur och konstaktiviteter. Det innebär även att kulturverksamhet behöver anpassas för 28. UNICEF Sverige 2009. 29. FN:s kommitté för barnets rättigheter 2013. 30. David 2006. 23/60