Barnrätt i praktiken 1
Barnrätt i praktiken När kulturaktiviteter genomf
örs i skolan har tidigare utredningar identifierat att vissa konstnärer och kulturaktörer upplever en utmaning i att både ansvara för den konstnärliga aktiviteten och leda en delaktighetsprocess i samband med aktiviteten.64 Vissa konstnärer upplever att de inte har den pedagogiska kompetensen som krävs för det. Tidigare utredningar har även identifierat att en viktig anledning till att huvudmän inte söker Skapande skola-bidrag är att de inte hinner genomföra både en kulturaktivitet och delaktighetsprocess kring aktiviteten. Från och med 2022 kommer det därför att vara möjligt för huvudmän att få stöd enbart för genomförandet av en aktivitet, utan en delaktighetsprocess. Kulturrådet (2021) bedömer att en stor andel barn annars riskerar att bli helt utan kulturaktiviteter. Uppföljning av verksamhet och återkoppling Analyser av ansökningar till utvecklingsbidraget till kulturskolor visar att uppföljning är det område där flest aktörer som söker bidrag inte beskriver ett planerat arbetssätt i ansökan.65 En utmaning för verksamheter som intervjupersonerna har lyft är det långa tidsperspektivet. Från att ansökan skrivs, till beviljade medel, till genomförd verksamhet, till avslut kan det ta så lång tid att eleverna som var med och planerade inte längre deltar i aktiviteter. Dels synliggör det frågan om det finns möjlighet att förkorta ansökningsprocesser, utifrån barnets bästa, dels ringar det in vikten av hur delaktighet kontextualiseras. Delaktighet handlar både om att påverka beslut och att lära sig den demokratiska processen.66 Att som ung få vara med och planera en aktivitet som andra barn sedan får delta i måste därmed inte vara negativt. Däremot är det är viktigt att förutsättningarna för delaktighetsprocessen är tydliga för alla inblandade. 5.4 Sammanfattande slutsats: Barnkonventionen i kommunal och regional kulturförvaltning och kulturverksamhet Kulturpolitiken i Sverige genomförs i samverkan mellan Kulturrådet och andra nationella myndigheter och regioner och kommuner, inte minst genom kultursamverkansmodellen. Exemplen på arbetssätt som beskrivits i detta kapitel vittnar om att olika aktörer har olika roller att spela när barnkonventionen tillämpas på kulturområdet, men att bäst förutsättningar skapas genom samverkan och genom kännedom om varandras arbetssätt. I kulturskolor, på bibliotek, på teatrar, på fritidsgårdar, i studiefrämjandets lokaler och i dansstudion sker sedan det reella mötet mellan barn, unga, vuxna och konst och kultur. Först där märks det på riktigt om den samlande kulturpolitiken i kommun, region och stat lyckats med målsättningen att ”särskilt uppmärksamma barns rätt till kultur”67 . Utredningens resultat visar att ett stort utvecklingsarbete sker på kulturförvaltningar och inom kulturverksamhet på olika håll i landet för att realisera barns rättigheter. En stor del av dessa satsningar finansieras eller delfinansieras av Kulturrådet eller regional kulturförvaltning, eller båda. Extern finansiering är ofta en förutsättning för att driva samverkansprojekt och utveckla nya arbetssätt. Utifrån intervjuerna med olika kulturverksamheter framträder en tydlig bild av vikten av samarbete för att realisera barns rättigheter enligt barnkonventionen. När kulturverksamhet får till samarbeten med varandra eller med skolan, stadsutveckling, hälso- och sjukvården och idrotten skapas bättre förutsättningar för att möta de behov och viljor som olika barn och unga har. För Kulturrådet är det viktigt att vi i vårt arbete fortsätter att synliggöra hur vår samlade bidragsgivning bidrar till att 64. SOU 2021:77. 65. Kulturrådet 2021. 66. Åhl, Karlsson och Ingeström 2020. 67. Prop. 2009/10:3. 47/60