Den störste entusiasten Citat ur öppet brev till
Ragnar Andréen 1903: »Först och främst motivet varför jag arbetar för golfsporten: jag är ursprungligen mycket nervös och klen och har i golfspelet funnit ett utmärkt botemedel däremot på samma gång som ett upplivande nöje, och vill jag därför att så många som möjligt tillsammans med mig må komma i åtnjutande av detta goda samt dessutom — jag har åtagit mig framförandet av golfsaken och vill därför lämna den ifrån mig i betryggadt tillstånd. Citat ur Göteborgs GK:s minnesskrift 1927: »Då golfspelet genom sina många goda egenskaper otvivelaktigt utgör den bästa rekreationssporten för nutidsmänniskan, önskar och hoppas jag, att det, såsom det redan sedan omkring trehundra år tillbaka i Skottland varit det och nu snart i Amerika är det, måtte även i Sverige bliva ett verkligt nationalspel, utövat av alla klasser och åldrar.» Viktor H. Setterberg är den mest fascinerande personligheten i den svenska golfhistorien. Om honom kunde en bok skrivas. (Någon borde göra det.) Trots namn som Gunnar Tisell, Erik Runfelt och Sven Tumba är han golfens mest outtröttlige propagandaman genom åren, men han är också ett gripande människoöde. Han föddes omkring 1870 och dog 1946 och verkade i sin civila gärning som grosshandlare i Göteborg. Han kom i kontakt med golfen genom pastor Despards Gothenburg Golf Club i början av 1890-talet. 1894 började han sin långa golfgärning med att lägga ut en 18hålsbana för sommargästerna på Arendal. Därefter följde årtionden av intensivt PR-arbete för golfen. Han gjorde allting: Han skrev och översatte artiklar och fick dem publicerade i olika tidningar. De artiklar som inte publicerades hektograferade han och delade själv ut. Han ritade massor av banor i Göteborgs närhet och övriga landet och reste runt för att påverka myndigheterna och intresserade för att få dem byggda. Han bjöd in till golfträffar i sin våning där han höll föredrag och sjöng egna golfsånger till luta. Han var självskriven som sekreterare i såväl Göteborgs Idrottsförbunds golfavdelning (blivande GGK) som Svenska Golfförbundet under många år. Han skötte det mesta på sin klubb: lade ut banan, bröt mark, röjde ljung, ordnade klubbhus (Mattsons källare), skaffade pengar genom lotterier, ordnade tävlingar, osv. osv. Vad som drev honom i hans arbete finns återgivet i de två citaten överst på sidan. Golfen hjälpte honom att övervinna sitt fysiska handikapp och därför ville han sprida golfens budskap till alla. Han ville göra golfen till en folksport. 1914 hände något som måste ha satt sina spår i hans entusiastiska golfsjäl — han avgick som sekreterare 40 både i GGK och SGF. Vad hade hänt? Jo, Göteborgs GK antog lokala regler som Setterberg ansåg stred mot golfens idé och i den princip-strid som följde lämnade han sina uppdrag. Men han slutade fördenskull inte upp med att arbeta för sin kära golf. Tvärtom fortsatte han att producera idéer — till allt större irritation för sin omvärld och speciellt då SGF:s styrelse. Han bombarderade styrelsen med förslag (se ett smakprov på nästa sida) och i slutet på 20-talet slutade nästan varje styrelseprotokoll med orden: »En del föreliggande förslag i olika syften från herr Viktor Setterberg lades till handlingarna». Felet var att Setterberg var före sin tid. Idag är som synes många av förslagen genomförda. Ett annat fel var att han var en udda människa som knappast hade vänner i vanlig bemärkelse. Istället ägnade han sig med nästan religiös glöd åt sitt livsintresse, golfen. En sådan person kunde inte tas på allvar. 1926 gjorde Setterberg något stilenligt. Han testamenterade sin förmögenhet (beräknad av honom själv till 100.000 kr) till Göteborgs stad för anläggandet av en kommunal 18-hålsbana. Under slutet av 30-talet tilltog hans ohälsa, han fick upphöra med sitt golfspel och några fler förslag till SGF-styrelsen kom inte. Nästa gång hans namn omnämns i SGF-protokollen är den 24/9 1946. Då skriver han och anhåller om ekonomiskt understöd. Styrelsen beslutar utsända upprop till klubbarna. 24/11 1946 berättar protokollet lakoniskt: »Insamlingen till Setterberg kom inte till stånd eftersom denne sedermera avlidit». Någon donation på 100.000 kr till en kommunal bana fick aldrig Göteborgs stad. Pengarna var borta. Men minnet av svensk golfsports störste eldsjäl kommer alltid att leva.