Prinsen fått tillfälle att besöka många banor. Ha
r Prinsen någon siffra på antalet invigningar? — Inte exakt. Men jag gissar att det rör sig om närmare femtio. Det måste vara nervöst att slå invigningsbollen? Vilket är Prinsens knep för att lyckas? — Ja, det är verkligen nervöst. Jag brukar säga att det inte är någon konst att tala om golf i några minuter men att det är nu det svåra kommer. Peppar, peppar har jag träffat de flesta invigningsbollar något sånär. Enda missen jag erinrar mig vari Rättvik, där jag råkade ut för en förarglig topp, som bara fick bollen att rulla några meter framåt. Alla som själva spelar golf vet att sådant händer då och då men för alla som inte spelar, och det är säkert många sådana just vid invigningar, ser det förstås ynkligt ut att man inte kan träffa bollen ordentligt. Vilket är annars det svåraste slaget i golf? — Själv har jag nog svårast för järnslagen. Jag slår naturligtvis inte så långt numera, men jag är ganska rak när det gäller de långa slagen. Och puttningen har alltid varit en av mina starka sidor. Prins Bertil tillsammans med Bobby Jones i Montevideo 1947 där Prinsen visade prov på sina kunskaper i bunkerspel. — Ingen speciell. Jag har gått 5-6 över par på Kevinge som bäst. Hole-in-one har Prinsen lyckats med. — Ja, två gånger. En gång på Kevinges fjärde hål och en gång på Los Inkas i Peru. Vilket är Prinsens bästa golfminne genom åren? — Det är svårt att säga. Jag har ju t.ex. haft förmånen att spela med många skickliga spelare som Bobby Jones, Jack Nicklaus, Arnold Palmer och Sam Snead. Jag träffade Bobby Jones i Uruguays huvudstad Montevideo 1947 och vi fick tillfälle att spela en rond tillsammans. Det var en stor upplevelse. Jones var en mycket skicklig spelare och en trevlig partner. Under den ronden lyckades jag med det ovanliga att sänka ett bunkerslag, det var naturligtvis extra roligt. — Bunkerslag har faktiskt blivit något av min specialitet. Jag såg en gång pron på Gavea GC utanför Rio i Brasilien träna bunkerslag. Av 15 slag placerade han 14 inom en meter från flaggan. Jag bad att han skulle berätta hur han gjorde och hans lektion är nog den bästa jag någonsin fått. Vilka var hans hemligheter! — Att inte titta på bollen! Istället ska man titta på den fläck bakom bollen, där klubban ska träffa sanden. Det lärde jag mig och det var det som gav resultat under ronden med Bobby Jones. Hur ser Prinsen på golfens utveckling i Sverige? — Jag är mycket glad över golfens snabba framväxt Puttning har genom åren varit en av Golfprinsens starka sidor. Här sänks en putt på Kevinge med Alice Babs och Sven Tumba som vittnen. Vilka är Prinsens bästa råd när det gäller puttningen? — För det första, förstås, att hålla huvudet stilla, och för det andra att bara pendla med armarna. Om Prinsen slår ett dåligt slag, vad är det oftast för fel? — Slice eller socket. Då har jag haft för bråttom i svingen. Är det någon speciell pro som lärt Prinsen spela? — Nej, jag har tagit lektioner av flera olika, Ted Roberts, Arne Werkell osv. Men inte på senare år. Nu är min sving så innött under alla år att det knappast skulle hjälpa. Hur har Prinsens handicap utvecklats? — Jag har haft 9 som lägst och har 14 nu. Största golfframgången? — Det måste väl vara segern i Alliansgolfen på Kevinge tillsammans med Arne Werkell 1946. Lustigt nog vann min bror Carl Johan med Ted Roberts som partner samma tävling första året den spelades 1937. Bästa ronden? 62 till en folksport. Men jag hoppas, att man inom kort får fram kommunala banor som i USA och England så att ännu fler kan börja spela och golfen blir ännu billigare att utöva. Jag säger inte att det är dyrt idag. Man måste tänka på, att när man väl har köpt en utrustning så håller den i många år. Vad kostar för resten inte en skidutrustning eller en ishockeyutrustning? Under två år på 40-talet fungerade Prinsen som ordförande i Svenska Golfförbundet. Vilka frågor var mest aktuella då? — Som jag minns det var det ganska mycket stridigheter främst om regler på den tiden. Men i vilka idrottsförbund har man inte olika mening ibland? Tyvärr blev min tid som ordförande bara två år, eftersom jag fick efterträda min omkomne bror Prins Gustaf Adolf som Riksidrottsförbundets ordförande och jag då inte kunde sitta kvar som ordförande i ett specialförbund. — Vi var 10 klubbar på den tiden och är närmare 150 idag och har tiodubblat antalet spelare. En fantastisk utveckling. Finns det något kvar inom golfen som Prinsen skulle vilja uppnå? Någon speciell bana att spela på, något slag att lyckas med? — Nej. Jag är glad om jag har förmånen att spela med mina vanliga spelkamrater på vintern i Mandelieu i Frankrike och på sommaren hemma på Kevinge och på Tylösand. Golfen är ett sätt att leva för mig. Jag håller min spänst vid liv genom mitt täta golfspel. Och entusiasmen är det inget fel på. Den snarare bara tilltar med åren. — Jag önskar att alla människor fick chansen att pröva på golf. Det är ett fantastiskt spel.