Våra instruktörer Liksom så mycket annat inom gol
fen har vi även importerat våra läromästare från England. Ännu idag är nära hälften av våra »golf professionals» från England. När de första »professionisterna» (så löd den gamla beteckningen) kom hit satte Riksidrottsförbundet upp ett förvånat ansikte. I den sanna olympiska andan ville man 1909 förbjuda allt vad professionell idrott hette och därmed också personer som tog betalt för att träna andra — även om betalningen var blygsam. Den första pron i Sverige, en engelsman vid namn Cobby, fick 60 kr i månaden av Stockholms GK år 1908. Lektionsavgiften var 1 kr men den tillföll helt klubben. Nu brydde sig inte golfklubbarna om RF:s förbud — som tur var för golfens utveckling. Men när Ted Roberts på vintrarna ville spela bandy i Råsunda IS blev det tvärstopp. Han hade tagit emot betalning för att lära ut golf och fick därmed inte utöva annan idrott. I Sverige var (och är) vi vana vid amatörtränare i idrott. På de brittiska öarna har man en annan idrottstradition och där växte under förra seklet en kår av »golf professionals» fram. En golfpro skulle kunna så mycket — tillverka både klubbor och bollar, lägga ut och sköta banor samt själv spela bra golf — att ingen amatör (= gentleman) hade tid att lära sig alltsammans. Det enda tråkiga i utvecklingen var den dag någon på 1800-talet fick för sig att proffs och amatörer inte tävlade på lika villkor och därmed skapade den bestående uppdelningen i proffs och amatör. Ett av det beslutets underligaste följder var den regel som länge gällde på vissa engelska klubbar att pron inte hade tillträde till klubbhuset .. . Förhoppningsvis slipper vi vänta ytterligare 75 år innan den konstlade barriären mellan oss golfare rivs ner. En sådan utveckling skulle inte påverka prons ställning — bara göra golfvärlden litet enklare att leva i. Svenska PGA Svenska PGA (Professional Golfers' Association) som förut hette SPGA (Skandinaviska Professionella Golfföreningen) bildades i början av 30-talet som en underavdelning till brittiska PGA. Sannolikt bildades föreningen 1932 då det första inofficiella mästerskapet, Dunlop Cup, började spelas. Max Wellens var föreningens förste ordförande och han efterträddes av Jimmy Dodd som var ordförande under 20 år. Man hade länge en enda sammankomst under året, dagen före sitt mästerskap. På senare år har verksamheten utökats. Man har sedan sommaren 79 kansli i Stockholm (tidigare i Malmö) och man har regionala sektioner. Det fackliga arbetet för att tillvarata medlemmarnas intressen har ökats. Vidare arbetar man för fler svenska protävlingar med SPGAmästerskapen (premiär 1970) som höjdpunkt. Svenska PGA har under -79 ca 150 medlemmar: 4 hedersmedlemmar, 97 aktlva, ca 35 aspiranter och 7 «tournament players. Det innebär att nära nog 100 % av våra instruktörer är medlemmar. ordförande: 33-34 Max Wellens 35-55 Jimmy Dodd Sekreterare: 45-60 Arne Werkell 66-69 Alec Backhurst 56-65 Donald Helmm 70-71 John Hewitt 66-69 Michael Kennedy 72-74 John Cockin 70-73 Johnny Anderson 75-77 Jan Larsson 74- John Cockin 78 79Uppgifterna före 1970 osäkra. 50 SGF:s reseinstruktörer Svenerik Larsson Jan Rosell 46 Alex Kemp, 47-48 James Dornan, 49 Ted Ogg, 50 Georg Scobling, 51-63 Graham Thomson, 54 Thomson och Edward Jenkins, 55-58 Thomson och Arthur Lester, 59-60 Thomson och Frank Lester, 61 Roy Hallam. Golfprons roll har förändrats genom åren. Den första generationen var både tränare och greenkeepers, en kombination som förekom vid en del 9-hålsbanor ända in på 60-talet. Under 50- och 60-talets stora tillströmning av nya spelare har arbetet med lektioner varit helt dominerande. Idag kan man vänta sig en anpassning till det amerikanska systemet där pron vid sidan av sin uppgift som tränare också tar över en del av de administrativa uppgifterna som hör samman med själva spelet: tävlingar, handicap, regelutbildning etc. Det skulle ge klubbarna möjlighet att heltidsanställa våra pron och den air av bohemeri som av tradition omgett golfprons yrke skulle ersättas av ökad trygghet. Nu hittar man inte så många bohemer i historieböckerna — trotjänarna är desto fler. Våra tre pionjärer George Roberts i Göteborg, hans bror Ted i Stockholm och William Hester i Falsterbo (bild sid. 199) kom alla att tillhöra den senare kategorien. George Roberts kom till Stockholms GK 1910 sedan amiral Henry Lindberg träffat honom på en resa i Schweiz. Senare på året gästade han Göteborgs GK och kom året därpå till Hovås där han stannade till sin död 1927. Falsterbo GK hade lånat Robert Turnbull från Köpenhamn vid tillkomsten av sin bana men skaffade 1912 en egen instruktör, William Hester. Han var bl.a. en skicklig greenkeeper som på egen hand byggde upp flera av Falsterbos nuvarande greener. Den fjärde var han mest stolt över. Hester stannade i Falsterbo ända till sin pensionering 1947. Ännu längre på sin post kom Ted Roberts att stanna. Han kom till Stockholms GK 1914 och gav sin sista lektion på klubben 1977, året innan han gick bort. De insatser som trion Roberts—Hester—Roberts gjort för ökad spelstandard och bättre banor i ett land utan golftradition kan knappast överskattas. Ted Roberts gjorde en annan viktig insats genom att Flest år i samma klubb År När? Namn 64 14-77 Ted Roberts 42 37— Arne Werkell 41 36-76 Sven Nordström 40 38-77 Bertil Ahlström 39 33-71 Stig Christoffersson 36 12-47 William Hester 33 41-73 Thure Lindskog 33 47— Harry Fakt 27 53— Hans-Erik Christersson 21 52-72 Frans Ohlsson 20 62-71 Douglas Brasier 20 40-59 Jimmy Dodd Klubb Stockholm Stockholm Halmstad Rya Borås Falsterbo Saltsjöbaden Lidingö Ljunghusen Västerås Göteborg Djursholm Anm: En del har i likhet med Ted Roberts gått kvar på klubben även efter pensioneringen.